Är det fel att vara UNG och vilja ha vänskap i enbart äldre ålder?

Anonym skrev:

Godmorgon här på Mind Forumet. * Ja, jag gör väl det som DU säger, ”RW”, alltså ”skrämmer bort”, människor. * Känner ingen ”livsgnista”, saknar kärlek och pga min privata bakgrundshistoria är det bara saknaden till någon kvinna att prata med i första taget. * Kommer förbli ensam, så känns det ifrån min sida. * Jag är ju för UNG för att ha äldre vänner, det är ju tydligen FEL att ha det för då blir man petad/utfryst av via en annan familjemedlem som tydligen tycker jag är en märklig person, alltså så känns det ifrån min sida som sagt i korthet. * Har snart ingen stans att ta vägen heller, blir väl hemlös och då väljer jag att gå till slutdestinationen; Kyrkogården det känns så iallafall och är sååå less på att vara s.k. ”problemlösare” överhuvudtaget… På återseende… Förlåt att jag är sååå fruktansvärt nere under Jorden/Isen här ovan i min tråd.

Jag ser att du är fruktansvärt nere men varför tror du att du blir hemlös?

Godmorgon här på Mind Forumet.

* Pga jag är efter med hyran 2 gånger om och har hamnat i en svår ekonomisk situation (KRIS) och skäms sååå plus skamkänsla och oerhört ångest, är fruktansvärt LIVRÄDD att hamna på gatan.

* Min mammas FV / Förvaltare i Norra Västmanland tipsade mig för hon vet om hur jag mår pga jag hjälper henne i ett komplicerat ärende för min mammas lägenhetssituation.

* Hon tänkte på om jag kunde hyra ut ett rum till någon äldre hemlös och fick verkligen gråten i halsen och ont i magen när jag gick in på följande hemsida; “Vid Din Sida” och söka efter detta via “Google”. En underbar Ordningsvakt med stort hjärta för medmänskligheten för människor som har sätt det mesta i tjänsten och en dag fick nog och ville göra något åt saken i ett steg i rätt riktning fast enligt mig MÅSTE det hända mycket mer än detta, vad är samhället på väg idagens 2000-talet på alla plan är en fråga vi bör ställa oss alla?

* Jag känner personligen att jag vet inte om jag är i rätt fass att klara av en främling i vårt hem fast å andra sidan, jag börjar känna att jag har väl snart inget val kvar än att då komma utanför dörren min eller det jag har som sista utväg; Kyrkogården.

* Jag har väldigt svarta tankar och hade igår kväll en lång konversation via Mind Chatten med någon där oavsett kön. En som verkligen rekommenderade mig att jag skulle skriva av mig all inom mig för min f.d. väns dotter och sedan fundera på om du ska enbart ha det kvar än att skicka iväg brevet, alltså bara skriva av sig… Men jag är mer åt att verkligen skriva och våga lägga på det på postlådan. Ska fundera på hur jag ska skriva av mig men jag vill verkligen göra detta pga hennes ord genom henns mamma som var min absolut närmsta bästa vän och jag verkligen gillade att umgås med henne. Vill att hon ska förstå hur ont det har tagit på mig och att jag känner mig redan sååå pass gammal även fast jag är 33 år…Vad gjorde jag för FEL/misstag etc många frågor obesvarade som jag vill helst få svar på annars känns det som graven är sista utvägen oavsett…

På återseende…

hmm har du försökt kontakta socialen eller hyresvärden /bostadsrättsföreningen för att göra upp en avbetalningsplan?

hmm förstår jag det rätt att du bor i din mammas lägenhet som du ärvt?

God f.m. här på Mind Forumet.

* Har för första gången i hela mitt liv ringt till kommunens Social men det var tvärstopp, alltså med andra ord åt skogen pga något jag absolut INTE alls går med på och därför blev det INGET hos dem.

* Har mailbrevskontakt med Fastighetsägaren men känns det ifrån min sida att det är bättre istället att planera sin egen bortgång, alltså självmord, jag känner mig fruktansvärt långt nere NU…

* JA, det är rätt uppfattat fast min kära mormors lägenhet jag har tagit över. (Jag har bott ihop med henne och tagit hand om henne länge och gjorde det med kärlek och stort ansvarstagande plus mer därtill… Hon har lärt mig sååååååå mycket och saknar henne sååååååå mycket…

Ja du har många sorger att försöka klara av på en gång. Har du någon person som kan hjälpa dig med ekonomin?

Hur blev det så att du inte betalade hyran?

Tänker att du inte har något att leva för …

Jag har själv stora ekonomiska problem för några år sedan och det gick att få ordning på genom hjälp av ekonomisk rådgivning och förhandling med fastighetsägaren. Kanske du kan få hjälp från din bank eller socialen. (Jag vet att du har tagit kontakt med socialen för att få bidrag – men rådgivning brukar de inte neka om inte man beteer sig skrämmande)

 

 

Efter att läst din andra tråd som du startat under ensam får jag en fundering – hur länge sedan är det som din mormor dog?

Dessutom undrar jag över en sak till — du skriver i din andra tråd att du vill skriva en biografi över din vän. Vad är det som skulle hindra dig att skriva en? Vad skulle det stå i den?

 

God Söndags f.m. här på Mind Forumet.

JA, men det är jag som vägrar godkänna och viljan att GE UPP är starkare än någonsin pga jag vill INTE känna följande förnamn efternamn bank ab till en väldigt nära god vän till familjen och vill hellre till slutdestinationen; Kyrkogården och ligga nedgrävd begravd i min hemkommun eller där min Kära “Underbara Söta” mormor ligger begravd i en ort nära föddelseorten ihop med sina kära föräldrar jag aldrig fick möjligheten att träffa dem levande, det är något jag oerhört ville, alltså Pappa Gunnar, Urmakarmästare och Mamma Agnes. Sitter i vardagsrummet och tittar in i bokhyllssektionen/vitrinskåpsdelen och bryter ner i tårar känslosamt. Ser på ett foto på dessa underbara föräldrar min kära “Underbara Söta” mormor hade. I detta foto som är svartvit som min min mormor på något sätt hade kunnat göra om till färgfoto. På detta foto som gör både mig lycklig och fylld av tårar något fruktansvärt av känslosam våg inom mig. Pappa Gunnar tittar ner på sin vackra Fru Agnes med dess blomprakt runt om sig i ett rum och är i deras hemkommun där min mormor är född och uppvuxen. De hade fyra döttrar och en av dessa var min Kära mormor jag saknar något oerhört mycket… Nu kommer tårarna till mig återigen… Fruktansvärt tufft att skriva ner… Min dröm var flera i bokskrivandet; En bok hur det är att leva med en obotlig smärtsam cancersjukdom och vetskapen om att du ALDRIG kommer bli på bättringsvägen och bli långsamt sämre åt DÖDEN;s port och väg. Och sedan pga jag är utbildad också inom Palliativ vården och vet hur denna vård fungerar mycket väl både i s.k. “Livets Slutskede” och för s.k. förfriskningspatienter som har en lång konvalescens. OBS!!! Är inte alls klar med mitt skrivande på långa vägar. Gick på WC;n för att tårka mina tårkanaler etc… Det är fruktansvärt mycket känslor inblandat här etc… Önskade jag kunde få möjligheten att skriva en bok om Palliativ vården / ASIH = Anvancerad Sjukvård i Hemmet och ihop om Cancervården inkl. Cellgiftsbehandlingarna etc ur ett anhörig/närstående och högt utbildad flera gånger om inom psykologi och psykiatri i flera steg perspektivet… Vad som BÖR förändras för ett mycket bättre mänskligare vård än bara förvaring och medicinering etc… Och skriva av mig i bokform både känslomässigt och hur tuff tid det är att leva med “dödens väntrum” till en så pass nära släkting som man älskar allt på jorden… Jag ville bara gå bort då och nu när man har blivit av med sin kära vän som jag verkligen älskade att samtala med gör sååååååå fruktansvärt ONT i mig…

* NEJ, jag var TOTALT professionell när jag samlade med Kommunens Social. Men när det blev stopp så var det bara att avsluta telefonsamtalet.

* Orkade INTE alls att ta hand om någon månatlig faktura inkl. lägenhetshyran överhuvudtaget alls pga mina “paranormala upplevelser” och “fotografiska minnet” och nu mina starka självmordstankar…

* Mår skit för att jag INTE kan ta mitt ansvar i en ekonomfamiljsbakgrund med dess lång ekonomiutbildning och hamnat i detta ekonomiska situationshelvetesärende, SKÄMS och SKAM känslor sååååååå för detta…

* I mitt fall finns inget sådant önskan om “ekonomisk förhandling” till sin fastighetsägaren och då ger jag hellre upp än att orka fortsätta söka efter svar på hur jag ska komma ur detta helvete.

* Vet inte ut eller in vad jag ska göra…

* Imorgon Måndag mitt på dagen ska till Läkarbesök på min mottagning och är LIVRÄDD att jag blir fast där, alltså Tvångsvårdsintagen om jag säger hur allvarliga mina självmordstankar är och hur nere jag på havsbotten, alltså under isen/jorden… Har blivit nu på senare tid jätterädd för Doktorer/Läkare/Överläkare pga min f.d. vän är ju Överläkare och finns i huvudet massor av tankar på både gott och ont… OBS!!! Jag menar inget illa menat om henne överhuvudtaget alls, sådan person är inte jag även fast hon har sårat mig något fruktansvärt mycket och mitt hjärta blöder som det kommer fortsätta att göra…

Hej återigen här på Mind Forumet.

* Jag tror redan jag tagit och nämnt detta i en Tråd/skrivelse. Min kära mormor gick bort år 2016, alltså Januari månad.

* Min f.d. kära vän som också var min mormors Överläkare och är sååå oerhört intelligent precis som min mormor var hade velat skriva om en Överläkare som VERKLIGEN brydde om sina Kollegor, Patienter, och slutligen deras Anhöriga/Närstående, en UNIK Överläkarkvinna av rang plus, har ALDRIG stött på en sådan kvinna överhuvudtaget alls i livet och pga fick paranormala upplevelser på denna Palliativa vårdavdelningen och kunde känna av smärta hur hon mådde plus hennes man och övriga Patienter och deras Anhöriga mådde jag långt ifrån bra… Var rent helvete men hjälpte till ekonomiskt och hantverkmässigt så det skulle bli bättre på denna vårdavdelning med godkännande av chefer ända upp i ledningen och de var enbart positiva till det… Finns ännu längre historia här också… Ja, tyckte sååå SYND om denna Underbara Överläkaren som arbetade sååååååå mycket ÖVERTID, alltså OB-tilläggstid…

* Då och då ville jag av hela mitt hjärta lämna och frågade om tillåtelse av undersköterskorna eller Sjuksköterskorna de som låg en närmast hjärtat jag nu känner väl numera och gick fixade kaffe och något gott till en sliten Överläkarkvinna och knakade på hennes läkarrum och hon sa direkt att jag tittar absolut inte på dina dataskärmar pga patienters uppgifter så som personnummer och sjukdomstillstånd etc…

* T.o.m. efter min mormors död åkte jag till Palliativa avdelningen en tid och ville enbart för Överläkaren tänka på hennes hälsa, jag visste att hon kunde totalt strunta i mat även fast hon är Överläkare och är väldigt hälsosam av sig både kroppsligt och matintag så köpte jag ibland tyvärr blev det t.ex. kycklinghamburgare eller något liknande snabbmat för hon kunde sitta väldigt länge utan matintag framför Läkardatorerna för oerhört mycket s.k. journalhanteringsarbete… Politikerna BÖR få ett uppvaknande i realtid / live både bildmässigt och tv-dokumentärmässigt etc… Jag såååååååg så många dedikerade vårdpersonal på denna Palliativa avdelningen t.o.m. Enhetschefen jag tyckte synd om som blev sedan Vice Verksamhetschef och näsan blev tydligen åt en riktning som jag blev oerhört besviken och fick höra samma av många av de vårdpersonal jag kände. (En lång historia här också.)

* Det finns sååååååå FRUKTANSVÄRT mycket inombords i mig som borde få komma ut i offentlighetens ljus i både bok- och rörlig media och dagspressen.

* I en bok om Överläkaren är hur det är också ta hand om svårt sjuka patienter och sedan berätta för anhöriga på s.k. anhörigsamtalsmöten om hur deras släkting t.ex. mamma, pappa, eller dotter, son, eller en god vän eller övriga konstellationer hur svårt sjuk personen / människan är och hur lite tid i livet kvar det är etc… Finns så mycket jag vill förmedla i kännslor, kunskap inom denna vårdformer/vårdavdelningar etc.

* Det som hindrar mig mestadels är att ALDRIG få möjligheten nu att träffa denna intelligenta och underbara kvinna av rang plus mer därtill och är sååå UNIK precis som min mormor var. Och hur jag i en sådan bok ska överväga att berätta om mina känslor för henne för då får jag väl på mig av dottern återigen och är indirekt LIVRÄDD. Är också LIVRÄDD att hon inte alls vill att jag skriver ut något om att jag ens har träffat henne privat och t.o.m. fick möjligheten att sova hos henne… Här är det också en väldigt lång historia med känslor inblandade pga mina paranormala upplevelser och fotografiska minnet och kunde höra hennes man i deras gemensamma bostadsrättslägenhet… Plus att jag pratade med honom när jag sov över och vaktade deras gemensamma bostadsrättslägenhet en helg våren 2016… (Lång historia här också.) och mycket mer därtill…

På återseende…

Anonym skrev:

God Söndags f.m. här på Mind Forumet. JA, men det är jag som vägrar godkänna och viljan att GE UPP är starkare än någonsin pga jag vill INTE känna följande förnamn efternamn bank ab till en väldigt nära god vän till familjen och vill hellre till slutdestinationen; Kyrkogården och ligga nedgrävd begravd i min hemkommun eller där min Kära ”Underbara Söta” mormor ligger begravd i en ort nära föddelseorten ihop med sina kära föräldrar jag aldrig fick möjligheten att träffa dem levande, det är något jag oerhört ville, alltså Pappa Gunnar, Urmakarmästare och Mamma Agnes. Sitter i vardagsrummet och tittar in i bokhyllssektionen/vitrinskåpsdelen och bryter ner i tårar känslosamt. Ser på ett foto på dessa underbara föräldrar min kära ”Underbara Söta” mormor hade. I detta foto som är svartvit som min min mormor på något sätt hade kunnat göra om till färgfoto. På detta foto som gör både mig lycklig och fylld av tårar något fruktansvärt av känslosam våg inom mig. Pappa Gunnar tittar ner på sin vackra Fru Agnes med dess blomprakt runt om sig i ett rum och är i deras hemkommun där min mormor är född och uppvuxen. De hade fyra döttrar och en av dessa var min Kära mormor jag saknar något oerhört mycket… Nu kommer tårarna till mig återigen… Fruktansvärt tufft att skriva ner… Min dröm var flera i bokskrivandet; En bok hur det är att leva med en obotlig smärtsam cancersjukdom och vetskapen om att du ALDRIG kommer bli på bättringsvägen och bli långsamt sämre åt DÖDEN;s port och väg. Och sedan pga jag är utbildad också inom Palliativ vården och vet hur denna vård fungerar mycket väl både i s.k. ”Livets Slutskede” och för s.k. förfriskningspatienter som har en lång konvalescens. OBS!!! Är inte alls klar med mitt skrivande på långa vägar. Gick på WC;n för att tårka mina tårkanaler etc… Det är fruktansvärt mycket känslor inblandat här etc… Önskade jag kunde få möjligheten att skriva en bok om Palliativ vården / ASIH = Anvancerad Sjukvård i Hemmet och ihop om Cancervården inkl. Cellgiftsbehandlingarna etc ur ett anhörig/närstående och högt utbildad flera gånger om inom psykologi och psykiatri i flera steg perspektivet… Vad som BÖR förändras för ett mycket bättre mänskligare vård än bara förvaring och medicinering etc… Och skriva av mig i bokform både känslomässigt och hur tuff tid det är att leva med ”dödens väntrum” till en så pass nära släkting som man älskar allt på jorden… Jag ville bara gå bort då och nu när man har blivit av med sin kära vän som jag verkligen älskade att samtala med gör sååååååå fruktansvärt ONT i mig… * NEJ, jag var TOTALT professionell när jag samlade med Kommunens Social. Men när det blev stopp så var det bara att avsluta telefonsamtalet. * Orkade INTE alls att ta hand om någon månatlig faktura inkl. lägenhetshyran överhuvudtaget alls pga mina ”paranormala upplevelser” och ”fotografiska minnet” och nu mina starka självmordstankar… * Mår skit för att jag INTE kan ta mitt ansvar i en ekonomfamiljsbakgrund med dess lång ekonomiutbildning och hamnat i detta ekonomiska situationshelvetesärende, SKÄMS och SKAM känslor sååååååå för detta… * I mitt fall finns inget sådant önskan om ”ekonomisk förhandling” till sin fastighetsägaren och då ger jag hellre upp än att orka fortsätta söka efter svar på hur jag ska komma ur detta helvete. * Vet inte ut eller in vad jag ska göra… * Imorgon Måndag mitt på dagen ska till Läkarbesök på min mottagning och är LIVRÄDD att jag blir fast där, alltså Tvångsvårdsintagen om jag säger hur allvarliga mina självmordstankar är och hur nere jag på havsbotten, alltså under isen/jorden… Har blivit nu på senare tid jätterädd för Doktorer/Läkare/Överläkare pga min f.d. vän är ju Överläkare och finns i huvudet massor av tankar på både gott och ont… OBS!!! Jag menar inget illa menat om henne överhuvudtaget alls, sådan person är inte jag även fast hon har sårat mig något fruktansvärt mycket och mitt hjärta blöder som det kommer fortsätta att göra…

-ska jag tolka det att dina bankaffärer sköts av en person som du inte litar på? Har du möjlighet att byta banktjänsteman? För du måste ju kunna betala din hyra… Är det för att socialen anser att du har pengar som du inte får något från dem? Finns det någon annan lösning på dina problem – en Godman kanske som sköter kontakterna med banken?

– jag tror att din mormor skulle bli väldigt ledsen om hon ser att du förlorar hennes lägenhet och det som finns i den.

-tja du är medveten om att du har tvångstankar på att ta livet av dig . Om du skulle ställa en diagnos på en person som har ditt sätt att förhålla dig till sin omgivande värld – vad skulle du rekommendera den personen?

-Om du är rädd för läkare så betyder det att du utvidgat din skräck för män till alla personer oavsett kön som är läkare. Det är ju ganska vanligt när man har fobier och risken är ju stor att du utvidgar din skräck till att innefatta allt.

Har du jobbat på samma avdelning som din vän? För det gör ju situationen väldigt jobbande…

– när du tänker på din mormor – vad tror du hon hade velat för din del? Lever du det livet som hon i så fall önskade att du skulle leva?

 

Anonym skrev:

Hej återigen här på Mind Forumet. * Jag tror redan jag tagit och nämnt detta i en Tråd/skrivelse. Min kära mormor gick bort år 2016, alltså Januari månad. * Min f.d. kära vän som också var min mormors Överläkare och är sååå oerhört intelligent precis som min mormor var hade velat skriva om en Överläkare som VERKLIGEN brydde om sina Kollegor, Patienter, och slutligen deras Anhöriga/Närstående, en UNIK Överläkarkvinna av rang plus, har ALDRIG stött på en sådan kvinna överhuvudtaget alls i livet och pga fick paranormala upplevelser på denna Palliativa vårdavdelningen och kunde känna av smärta hur hon mådde plus hennes man och övriga Patienter och deras Anhöriga mådde jag långt ifrån bra… Var rent helvete men hjälpte till ekonomiskt och hantverkmässigt så det skulle bli bättre på denna vårdavdelning med godkännande av chefer ända upp i ledningen och de var enbart positiva till det… Finns ännu längre historia här också… Ja, tyckte sååå SYND om denna Underbara Överläkaren som arbetade sååååååå mycket ÖVERTID, alltså OB-tilläggstid… * Då och då ville jag av hela mitt hjärta lämna och frågade om tillåtelse av undersköterskorna eller Sjuksköterskorna de som låg en närmast hjärtat jag nu känner väl numera och gick fixade kaffe och något gott till en sliten Överläkarkvinna och knakade på hennes läkarrum och hon sa direkt att jag tittar absolut inte på dina dataskärmar pga patienters uppgifter så som personnummer och sjukdomstillstånd etc… * T.o.m. efter min mormors död åkte jag till Palliativa avdelningen en tid och ville enbart för Överläkaren tänka på hennes hälsa, jag visste att hon kunde totalt strunta i mat även fast hon är Överläkare och är väldigt hälsosam av sig både kroppsligt och matintag så köpte jag ibland tyvärr blev det t.ex. kycklinghamburgare eller något liknande snabbmat för hon kunde sitta väldigt länge utan matintag framför Läkardatorerna för oerhört mycket s.k. journalhanteringsarbete… Politikerna BÖR få ett uppvaknande i realtid / live både bildmässigt och tv-dokumentärmässigt etc… Jag såååååååg så många dedikerade vårdpersonal på denna Palliativa avdelningen t.o.m. Enhetschefen jag tyckte synd om som blev sedan Vice Verksamhetschef och näsan blev tydligen åt en riktning som jag blev oerhört besviken och fick höra samma av många av de vårdpersonal jag kände. (En lång historia här också.) * Det finns sååååååå FRUKTANSVÄRT mycket inombords i mig som borde få komma ut i offentlighetens ljus i både bok- och rörlig media och dagspressen. * I en bok om Överläkaren är hur det är också ta hand om svårt sjuka patienter och sedan berätta för anhöriga på s.k. anhörigsamtalsmöten om hur deras släkting t.ex. mamma, pappa, eller dotter, son, eller en god vän eller övriga konstellationer hur svårt sjuk personen / människan är och hur lite tid i livet kvar det är etc… Finns så mycket jag vill förmedla i kännslor, kunskap inom denna vårdformer/vårdavdelningar etc. * Det som hindrar mig mestadels är att ALDRIG få möjligheten nu att träffa denna intelligenta och underbara kvinna av rang plus mer därtill och är sååå UNIK precis som min mormor var. Och hur jag i en sådan bok ska överväga att berätta om mina känslor för henne för då får jag väl på mig av dottern återigen och är indirekt LIVRÄDD. Är också LIVRÄDD att hon inte alls vill att jag skriver ut något om att jag ens har träffat henne privat och t.o.m. fick möjligheten att sova hos henne… Här är det också en väldigt lång historia med känslor inblandade pga mina paranormala upplevelser och fotografiska minnet och kunde höra hennes man i deras gemensamma bostadsrättslägenhet… Plus att jag pratade med honom när jag sov över och vaktade deras gemensamma bostadsrättslägenhet en helg våren 2016… (Lång historia här också.) och mycket mer därtill… På återseende…

– hmm det hade jag missat – så det var inte så länge sedan, förstår att du saknar mormor väldigt mycket. En nyfiken fråga – varför valde du att bo med din mormor, det är rätt ovanligt för en ung person att bo med mormor/morfar/farmor/farfar istället för sina föräldrar… men det är bara nyfiken fråga inget som du behöver besvara… lägger oxå märke till att du aldrig talar om dina föräldrar … det gör mig oxå nyfiken…

– Ok bortse från frågor om överläkaren . En ny fundering – har överläkaren någonsin sagt rakt ut att ni är vänner. Det känns som att ni umgicks på väldigt ojämlika villkor.

 

* För det första är det min Kära mormor som blev min mamma pga även fast jag har en mamma som under hela uppväxten varit sjuk, alltså amalgamförgiftad, kvicksilverlagningar på gammal tid i tänderna. Min mamma har hela min uppväxt varit i någon form av sjuktillstånd även fast hon har också varit en älskad mamma men kommer förbli mormor på första plats så är det bara.

* Har aldrig träffat min pappa. Han dog också tydligen av alkohol. Är inte det minsta möjliga intresserad av honom. Han lämnade min mamma plus att han var långt ifrån en bra man/pappaförebild och är evigt tacksam för både min kära mormor som har ställt upp sååååååå extremt mycket som hon gjorde och min mamma som också försökte vara mamma men ÅTERIGEN var det min mormor som gjorde det stora lasset inprincip jämt och ständigt i mina unga dagar…

* Ja, det låter väl mycket märkligt att jag flyttade ihop med min kära mormor. Pga min mamma fick en egen lägenhet inom kommunens psykiatriboendevårdformer ville vi inte längre bo kvar i samma kommun och flytta därifrån, miljöombyte helt enkelt. Och jag ville verkligheten av flera orsaker/anledningar ställa upp för min kära mormor och ångrar inte en sekund att jag gjort detta men har sååååååå FRUKTANSVÄRT SKAM att jag INTE gjorde ännu MER för henne. Det gör hemskt ONT i mig även fast det är nu ett tag sedan hon gick bort och nu får villa i frid; R.I.P… med sina kära föräldrar jag aldrig fick möjligheten att träffa levande…

* Hon sa väldigt många gånger via våra privata mailkonversationer och började sina mailbrev med Kära vännen Joakim osv… och ibland frågade jag om hon ville vara min vän som hon absolut ville. Hon hade ett UNIK sätt att uttrycka sig i ord och skriva till en och fick mig till både tårar och glädje på samma gång. Ibland hade vi våra perioder när vi var emot varandra men jag skulle ALDRIG kunna göra henne illa och kunna ens tänka den tanken existerar inte alls hos mig och överhuvudtaget alls göra illa en människa / person…

Kort sammanfattning ifrån min sida om dessa frågor ifrån ditt håll…

På återseende…

Hej återigen här på Mind Forumet.

* NEJ om mina månatliga räkningar etc.

* NEJ pga ville ABSOLUT INTE på några omständigheter ha s.k. “Förvaltarskap”/”Godemansskap” pga jag själv blev efterfrågad när jag var på s.k. “Fullmaktstagarnivå” att gå över till detta för både min kära mormor och framförallt till min sjuka mamma.

* Detta övergick i att min mamma fick s.k. “Förvaltarskap” pga det var som att ta hand om 3 företag samtidigt plus mer därtill, ett rent helvete kort sagt…

* Kort sagt nu om hemkommens Social, man får ej ha s.k. “Bilinnehav” enligt Socialstyrelsens rekommendationer de hänvisar till.

* Kan INTE på några omständigheter sälja bilarna etc pga min kära mormor sitter i dem… Väldigt STORT emotionellt värde.

* Du har all sannolikhet RÄTT här om min kära mormor skulle bli sååååååå fruktansvärt ARG, BESVIKEN, LEDSEN etc på mig som f.n. inte alls har s.k. någon form av mirakelkur på hur jag ska komma ur detta helvete och känner hellre döden inväntar på mig än leva vidare med mina starka viljor att samhället måste bli bättre än idagens 2000-talet på alla plan och är inte bara en fråga för Regeringsmakten, en fråga för “ALLA” i Sverige som bor och verkar här…

* Högst medveten om mina svarta tankar, alltså Självmordstankarna etc.

* Jag ser vad säger om diagnos och självklart pga mitt hälsotillstånd är jah inte i mitt fulla fruk att göra någon bedömning överhuvudtaget alls, det är indirekt tjänstefel om jag själv hade varit s.k. Läkare/Överläkare. Jag är utbildad inom både medcin i flera steg och rättsmedicin etc…

* Exakt så, alltså jätteorolig för att min skräck ska vidgas på flera plan fast tycker jag har tillräckligt med RÄDDSLA av dess alla plan etc..

* ABSOLUT INTE på långa vägar, alltså INTE tjänstgjort / arbetat på denna Palliativa vårdavdelningen. ENBART varit anhörig/närstående till min mormor.

* NEJ, på långa vägar, alltså min kära “Underbara Söta mormor ville att jag verkligen skulle ut i arbetslivet pga min enorma kompetensnivå men pga min dolda handikapp är det bara en kamp med Statliga myndigheten FK och dess övrigt etc och absolut inte på långa vägar medmänskligheten och människovärde och sååååååå vidare…

Här kan jag skriva en avhandling, indirekt en rapport / bok etc…

På återseende…