Är det fel att vara UNG och vilja ha vänskap i enbart äldre ålder?

Varför är det så viktigt för dig att veta vilket yrke jag har?

Bra att du träffat goda människor i ditt liv – det ger styrka när det är som sämst kan jag tänka.

Ersta Diakoni ligger vad jag kommer ihåg i något som heter Hästhagen – man åkte dit med buss från Slussen om jag inte mins fel. De hade ett rehab för neurologiskt funktionshindrade oxå vill jag minnas – åtminstone på den tiden – men ting ändras.

Jag har förstått att hemska minnen kan vara svåra att få ur tankarna.

Men vad hindrar dig att skicka blommor till din gamle lärares grav? Varför skämmas om livet kom emellan som den gör ibland. Du gör ju det som är viktigast i livet att komma ihåg läraren och hans omsorg om dig. Någon i min närhet sade en gång att en människa lever så länge det finns någon som kommer ihåg hen… Runt dig finns det många som blir ihågkomna… Du för deras tankar framåt

Vad ska du göra för att finansiera en Palliativ avdelning? Har du något sätt att samla in pengar – för enbart politisk bearbetning lär inte räcka skulle jag gissa.

Förlåt mig, kom tydligen på en öm tå…

Är specialiserad på att ta reda på “allt” i samhället oavsett vad det än kan tänkas vara för något… Vi pratar om sådant som inte står utåt i mediavägen och direkt på nätet etc..

“Hästhagen” är det åt Söder eller är jag nu ute och cyklar här??? Varför berättade du om “neurologiskt funktionshindrade”??? Vad det bara en kartposition vart s.k. “Ersta diakoni” ligger?

Hans lärarkollegor, alltså mina lärare som lovade att få komma till hans Familjegravsplats men ingen har hört av sig och är oerhört besviken på dem..

NEJ, Politikervägen är inte finansieringsvägen jag inte helt och hållet har tänkt mig. Målet är att ta upp det med landstingsledningen och föra fram mina planer…

Sedan själva finansieringsvägen blir på Näringslivet och Företagen och mer därtill etc plus Reklamkampanjer och så vidare…

På återseende…

Hmm om du vill ta reda på allt varför hänger du då på ett anonymt forum där hela grund idéen är att man inte kan ta reda på allt.

Själv gillar jag att kunna berätta det jag vill här utan att behöva avslöja yrke eller något som jag inte känner behov av att berätta.

Men egentligen har jag inte några problem att berätta mitt yrke – men jag ser att det är viktigt för dig eftersom du i tur och ordning funderat över om jag är psykolog (nej), upprört trott jag var polis (nej), anklagade mig för att kriminell för att jag hänger på flasch (vilket sannerligen inte stämmer) och nu är du tillbaka i hälsosvängen (nej jag jobbar inte som sköterska eller läkare heller).

Hur tänkte du förhandla med landstings ledningen så att de lyssnar på dig och inte avfärdar dig som en rättshaverist som skriver till högt och lågt?

Min nästa fråga – jag uppfattar landstings ledningen som i högsta grad en politisk organisation – för tjänstemännen gör ju det politiker som sitter 4 år bestämmer….

 

God Måndags f.m. här på Mind Forumet.

Jag vet inte alls vad jag ska säga överhuvudtaget alls.

Låg inatt och bara grätt pga alla bilder i mitt huvud ifrån fotografiska minnet. Det är sååå “plågsamt”… Mår skit…

Förlåt mig, alltså om jag har formulerat mig fel till dig tidigare, men kan i korta drag kan jag säga att pga “sexuella våldtäkterna” (etc) i unga dagar har jag fruktansvärt svårt att lita på människor, tillit, förtroende, våga ens ha en vän osv…

Är inom mig är jag fruktansvärt reserverad etc. och tycker det är sååå fruktansvärt jobbigt att säga om sitt förflutna till en okänd person/människa.

Just nu tänker jag bara svarta tankar…

Jag gör bara FEL, så känns det ifrån min sida…

På återseende…

Hmm måste du berätta om ditt förflutna om du inte vill?

Godmorgon här på Mind Forumet.

* Är alltid varit rädd att andra ska bilda sig en uppfattning/ar om mig eller bilda fördomar om hur jag är, vem är jag osv.

På återseende…

Anonym skrev:

Godmorgon här på Mind Forumet. * Är alltid varit rädd att andra ska bilda sig en uppfattning/ar om mig eller bilda fördomar om hur jag är, vem är jag osv. På återseende…

Hmm är det din rädsla för att andra ska döma dig som gör dig så angelägen att ha kontroll? Har du tänkt på att du utsätter andra för det som du inte själv vill att andra gör mot dig?

kram

Godmorgon igen här på Mind Forumet.

* JA, du har helt enkelt jätterätt här.

* Men tänk in i min situation att leva ständigt rädsla och ständigt vara på din vakt och ständigt aldrig glömma bort det fruktansvärda som man varit med om när man var liten pojk och det plågas jag med varje dag ut och in, det är långt ifrån underbart kan jag intyga ifrån min sida för att kunna överleva överhuvudtaget alls…

* Det är därför mitt kontrollbehov har uppkommit och vet att detta blir jag ej/inte av med, det sitter i mig och har blivit något av min personliga sida…

På återseende…

hmm en tanke som kommer till mig – det här som hände dig var fruktansvärt men det hände ändå när du var barn. Nu är du enligt egen utsago vuxen även om du helst umgås med äldre kvinnor.

Vad tänker du om att du faktiskt är vuxen och kan styra över ditt liv på helt annat sätt än som barn och i skolan? Att du inte behöver kontrollera andra hela tiden för att överleva själv?

Kan det vara därför du inte får svar från din församling för att människor där upplever dina brev som virriga och hotfulla?

God dag här på Mind Forumet.

Jag har läst din senaste, dagens “Tråd”/”Skrivelse” och hör vad ditt budskap säger…

Det är VERKLIGEN synd att du inte förstår en som jag har gått igenom sååååååå MYCKET i livet och tigit sååååååå länge och att bara tro att jag som FAKTISKT blev VUXEN redan i barnåldern är vad som inträffade och min barndom togs bort TOTALT ifrån mig och kommer ALDRIG få uppleva en barndom utan hotelser och skräckslagna ÖGON jag hade för skolpersonalen VARJE dag inkl. helgerna och veta att nu är det snart MÅNDAG och ska hålla mig till grått varje dag gick jag så i flera ÅR inom låg- och mellanstadiet plus innan detta var det ett också inom Dagiset plus Förskoleverksamheten också helvete.

* Ja, du kan ha rätt här om Församlingen inom Svenska Kyrkan i min hemkommun men jag vill ABSOLUT INTE träffa s.k. manliga medarbetare inom Svenska Kyrkan så som präst eller diakon, VARFÖR är det sååå oerhört svårt att förstå att jag har ett förflutet som gör att jag inte kan träffa manliga medarbetare inom Svenska Kyrkan, det är inte ens förhandlingsbart??

På återseende…

Jag förstår att det som finns i ditt huvud inte går att göra något åt och jag förstår att sådana upplevelser tvingar barn och ungdomar att börja betee sig vuxet. Men idag är du vuxen eftersom du är 30+ enligt tidigare meddelande.

Det betyder att trots att du är misstänksam och rädd så behöver du inte BETEE dig som du är det. För det skrämmer bort människor och du blir onödigt ensam. Jag ser en person som har mycket att berätta och stora visioner som skulle förbättra världen. De flesta människor på jorden är varken jävliga eller pedofiler även om det kan kännas så ibland. Men de speglar det beteende som du visar. Om du är misstänksam och ifrågasättande så blir människor runt dig det.

Jag ser själv att jag blir bättre behandlad av andra om jag är vänlig och visar min naturliga nyfikenhet på dem än om jag bråkar för minsta sak. Folk runt en tystnar och vågar inte säga något när de är rädda. Jag hoppas att din utbrott här i tråden bara är ditt skriftliga sätt att uttrycka dig – för beteer du dig likadant i RW så skrämmer du ihjäl folk – och det tycker jag är synd eftersom du har massor av intressanta ideer.

Godmorgon här på Mind Forumet.

* Ja, jag gör väl det som DU säger, “RW”, alltså “skrämmer bort”, människor.

* Känner ingen “livsgnista”, saknar kärlek och pga min privata bakgrundshistoria är det bara saknaden till någon kvinna att prata med i första taget.

* Kommer förbli ensam, så känns det ifrån min sida.

* Jag är ju för UNG för att ha äldre vänner, det är ju tydligen FEL att ha det för då blir man petad/utfryst av via en annan familjemedlem som tydligen tycker jag är en märklig person, alltså så känns det ifrån min sida som sagt i korthet.

* Har snart ingen stans att ta vägen heller, blir väl hemlös och då väljer jag att gå till slutdestinationen; Kyrkogården det känns så iallafall och är sååå less på att vara s.k. “problemlösare” överhuvudtaget…

På återseende…

Förlåt att jag är sååå fruktansvärt nere under Jorden/Isen här ovan i min tråd.