Vill ha färre vänner

Nu känner jag mig litegrann på krigsstigen.. Undrar hur man blir av med sk. vänner? Måste säga att jag tycker så förskräckligt illa om själva fenomenet att vissa tror sig få någon form av “acess” till en bara för att man tror sig vara kompisar. Morr.

I flera månader, egentligen i hela  mitt liv från och till, försöker jag sätta gränser till sk. killkompisar. Jag ber de sluta höra av sig. Jag ber om att få “egentid”. Jag ber om allt möjligt. Men det respekteras inte. En gång var jag tillochmed med om att en kille åkte hem till mig från andra delen av landet. Trots att jag precis sagt veckor innan att jag inte ville prata mer. Men där stod han med en blombukett och ringde på min dörr. Han hade kollat upp min adress på nätet.

Nu har jag en kille i min klass som vägrar släppa taget om mig. Det är helt sjukt. Det känns som om han på flera sätt förstört min sommar med sitt hysteriska kontaktsökande sätt. Jag känner sån ilska och sån vrede. Och jag känner samma ilska emot två andra killkompisar. Så det är tre killar som är gränslösa och beter sig arrogant på olika sätt. Jag hatar dem. Jag hatar de så mycket. Det triggar mig sönder och samman att mina nej inte tas på allvar och respekteras.

Vet inte vad jag ska göra.

[Red Lecolo]

Kan du blockera personerna? Om det inte fungerar och om dom fortsätter så kan du alltid polisanmäla dom som kommer hem till dig, det är ju väldigt påträngande…

Sen försöka att ignorera dom du stöter på. Prata med klassföreståndare! Du går i skola och utbildar sig för din skull och för din framtid. Låt inte dom styra det. Försök fokusera och ha kontakt med lärare och eventuellt polis.

Hoppas mitt svar gav något, Lycka till <3

Tack! <3

Det är något med när jag läste dina ord som var så väldigt roligt med polis och klassföreståndare – såg det framför mig. Jag kanske har hamnat i regression att jag numera skriver som ett barn, haha. Dessa män är 40-45 år gamla och jag läser på masternivå på universitetet – omöjligt för er som läser att veta <3

Blocka är definitivt något som jag går runt och funderar över ifall det här inte slutar nu.

Tack igen för kloka ord!

[Red Lecolo]

Jaha haha!! Ja men jag tolkade nog det så också för att du beskrev mannen, i detta fallet, vilket barnsligt beteende dom har. Inte okej att dom strider över gränser på det viset! Stå på dig! <3

[Red Lecolo]

Männen*

=) Hehe, väldigt roligt!

Idag fick jag iaf en ursäkt av en av dessa personer. Den andra skriver saker som att det är “mer än okej att inte höras”. Haha. Det märks ju inte. Men okej. Tror nog förhoppningsvis polletten trillar ner för allihopa inom kort. En av tre har iaf nåt dit och det är alltid något. Det är även den jag egentligen bryr mig mest om. Och också den som förvånat mig absolut mest med det här beteendet. Det är extremt olikt honom. Anar en viss skam i hans ursäkt idag. Man börjar ju dock samtidigt undra vad det är jag gör som gör att dessa personer blir såhär.

[Red Lecolo]

Ja vad bra att det börjar gå lite åt rätt håll! Var hur tydlig som helst! Dom har eget ansvar (ifall dom känner sig sårade av att inte få dejta dig osv) jag tror att det kan vara att man är trevlig och snäll och det kan tolkas som att man flörtar, jag har märkt sånt också.. jag har autism och har en tendens att stirra ut folk (vilket leder till att en del tror att man är intresserad) men jag tittar och läser av människor på det sättet dela pga att jag varit med om saker men också för att lära känna och förstå personen jag har framför mig. Det kan bli fruktansvärt roligt och fel ibland haha!
men stå på dig och var tydlig!!!<3

Något som jag nu noterar är att jag inte varit med om liknande beteenden från någon tjejkompis någonsin i livet? Det är bara män som utsätter mig för det här gränslösa och närmast besatta jagandet? Det är heller inte så att jag tar det här som en komplimang utan jag tycker snarare det är totalt respektlöst att inte lyssna på andras gränsdragningar. Hade de varit genuint rädda om mig så hade de varit jätteförsiktiga och lyhörda inför mina behov, det hade funnits en genuin nyfikenhet på mig och där de varit oroliga kring om de trätt över någon gräns, velat prata ut om det, förstå mer om hur de kan göra på andra sätt, men ingenting sånt har direkt hänt och det tolkar jag som likgiltighet inför mig som människa och kvinna. Nonchalans för mitt mående och hur de påverkar mig samt ett tydligt, tydligt tecken på känslomässig omognad/förståelse för hur sitt beteende påverkar och landar hos någon annan. Så det är ju superredflags detta.

Två av dessa tre män tror jag definitivt också kallar sig själva för feminister, men det märks ju knappast. Kvinnor, som sagt, har jag aldrig varit med om är så påflugna och så bortom lyhörda i sina beteenden att man slutligen behöver blocka de.

[Red Lecolo]

Det låter som väldigt osäkra män, det är bara dom som gör så. Vill antagligen ha bekräftelse och fattar inte det där med gränser. Sjukt påträngande och irriterande. Jag orkar inte sånt och är extra tydlig (utan att vara elak på något vis såklart) och om dom blir sårade av den tydligheten (vilket uppenbarligen behövs för att nå fram) så är det deras uppgift att jobba med det.. och blir dom ännu värre så klassas det nog faktiskt som trakasserier! Jag är kvinna och har haft tjejkompisar som gått över gränser på fyllan. Och skyllt på att dom är bisexuella och det kommer fram på fyllan. Fortfarande inte okej!! Blir vansinnig. Usch hoppas det löser sig för dig! <3

<3 Tack! Det är så sant att de inte fattar gränser. Kom på nu att de i allmänhet har starka tendenser att göra lite som de själva vill inom alla möjliga områden. Ingenting olagligt så, absolut inte, men däremot är det knappast några “flockdjur” som gör det andra gör. Faktiskt inte tänkt på att det naturligtvis riskerar bli likadant i relationen till mig att de kommer inte höra vad jag säger ifall de tycker det är bättre att göra på ett annat sätt. Upplever de som väldigt dominanta? Vana vid att få sin vilja igenom månntro? Alla dessa tre män är även äldsta syskonet i deras syskonskara och jag bara känner att det kanske spelar in – de verkar känna sig överlägsna och lyssnar inte på mig. Det är så jag upplever det, som att jag bara är en skugga utan egen vilja eller existens. Tror det är därför jag loggat ut mentalt för länge sedan. Jag kan övh inte ta det här märkliga sättet på liksom allvar så jag har zoomat ut – skiter i vilket. En som beter sig som en stalker blir dock ännu mer “på” av det, dessvärre. Inte lite heller utan snarare att den tappar alla hämningar.

Innerst inne tror jag de fattar att det är kört, att jag inte är intresserad av varken vänskap eller en kärleksrelation. Och då försöker de övertyga mig, hoppas på att jag ändrar mig. Men grejen är ju att jag blir mer säker än någonsin. Jag har ju börjat känna hat emot dem. En känsla jag inte precis jättelätt känner annars till människor. Slutsatsen blir också att det kretsar bara kring deras behov hela tiden. Och det är ju huvudanledningen från första början till att jag inte vill vara kompis/ihop, det blir för ytligt för mig. Vill bara ha snälla människor i mitt liv som inte är så dömande och självcentrerade. Snart blir det faktiskt block för det här orkar jag inte hålla på och tänka på längre än vad jag redan gjort (i ett par månader).

[Red Lecolo]

Du är inne på flera olika saker som säkerligen spelar stor roll! Ta bara det med syskonskaran till exempel. För dom är det ”naturligt” att ta plats och styra och ställa.

Kan känna igen mig under där med att känna hat mot någon sådan person. Det bästa är när det övergår till likgiltighet. För hat tar så mycket energi.

Helt rätt att blocka. Jag förstår att din empatiska sida tycker det är jobbigt. Men det är inte fel att vara ”självisk” i detta läge, eller snarare visa självrespekt.

Skickar med ett råd om att läsa på lite om anknytningsteori, väldigt intressant!

Lyssna på magkänslan, du har sett dom röda flaggorna, dom är där för att rädda dig!

Tack snälla för kloka ord! Tänker så det knakar med detta om anknytningsteorin, hehe. Både gällande de men även mig själv. Får du några associationer/insikter när du läser om det jag skriver om och hur det kan kopplas samman med några särskilda anknytningsstilar? Minns att du skrev i en annan tråd att du är med i anknytningsgrupper på fb så kan tänka mig att du vet mycket om det? 🙂

Ja verkligen, tror också det är helt i sin ordning för dessa personer att styra och ställa. Det slår mig massor nu också om att de alla tre har det gemensamt att de växt upp med överbeskyddande mammor och frånvarande pappor. Ska jag vara helt ärlig tror jag de är ganska likgiltiga inför sina mammor. Alltså känslomässigt likgiltiga. En annan gemensam faktor är att de är ganska oroligt lagda tycker jag. Liksom lite hariga. Också väldigt högpresterande. Nästan lite feminina också?

Själv är jag mer uppväxt som “föräldralös”. Haha.