Oansvarigt låta outbildade bemanna MIND:s chatt

Pink Hufehe <3

Yellow,

Förstår precis vad du menar med bakgrundsfrågorna från volontärerna. Jättestarkt gjort av dig tycker jag att du fört en dialog med dem kring det här upplägget. Nu när du säger det är det ju faktiskt exakt så det brukar gå till när man är inom sjukvården vid speciellt ett första bedömningssamtal. Vad konstigt att Mind vill jobba på det sättet tycker jag. Har tolkat det som att det handlar om kompetensbrist men om man tänker efter så kan ju verkligen vem som helst sitta och ställa de här frågorna om det är “mallen” för hur samtalen ska gå till?

Det kanske betraktas som farligt (det kan det ju vara om man inte är så kunnig inom psykisk ohälsa) att låta volontärerna komma med konkreta djupare tankar eftersom utbildning saknas? Tänker att det måste finnas någon tanke kring att man väljer att kommunicera med självmordsbenägna personer på det här sättet genom framförallt att samla in typ data av “bakgrundsinfo”?

Det var många år sedan jag lämnade den offentliga sjukvården och övergick till privat terapi. Handlade delvis om de långa köerna och remisser som aldrig kom fram, men också att kvaliteten inte var så hög. Är som natt och dag enligt min erfarenhet att prata med privata terapeuter istället. Har du också liknande erfarenhet att präster och privat terapi fungerar oerhört mycket bättre?

[Yellow Viveqy]

Tack för dina tankar tillbaka. <3

Ja, jag kan tycka att ett fåtal bakgrundsfrågor kan vara ok men inte att hela samtalet bara bygger på att få frågor att svara på. Det är som du säger så att vem som helst ju kan sitta och göra en kartläggning över en persons bakgrund genom att ha ett antal frågor på ett papper att ställa.

Jag tror att vissa tänker så att de ska avleda personen från självmordstankarna genom att komma med banala frågor om t ex intressen eller vardag vilket kanske går hem hos vissa men inte om man tydligt visat att man har ett ämne eller ett bekymmer att prata om.

Jag förstår att du lämnade den offentliga vården, jag skulle också gjort det om jag haft de ekonomiska möjligheterna att söka privat psykoterapi. Tyvärr har jag inte det. Jag har även sökt en del samtalsstöd i kyrka men tycker inte att det går att få ett tillräckligt stöd där om prästen eller diakonen inte är terapeututbildad. Om han/hon även är terapeut tar kyrkorna ut avgift för samtalen och det har jag inte råd med så jag står kvar utan hjälp kan man säga.

Jag gick ett kort tag hos en privat terapeut via mitt försäkringsbolag och det var ett betydligt bättre och inlyssnande stöd som jag fick av den terapeuten jämfört med de flesta personer jag mött i offentlig vård. Dock varade det inte mer än ca 10 gånger då försäkringsbolaget inte betalade mer.

Har du erfarenhet av att söka samtalsstöd i kyrka? Vad tyckte du om det i så fall?

Red Simyna skrev:

Pink Hufehe <3 Yellow, Förstår precis vad du menar med bakgrundsfrågorna från volontärerna. Jättestarkt gjort av dig tycker jag att du fört en dialog med dem kring det här upplägget. Nu när du säger det är det ju faktiskt exakt så det brukar gå till när man är inom sjukvården vid speciellt ett första bedömningssamtal. Vad konstigt att Mind vill jobba på det sättet tycker jag. Har tolkat det som att det handlar om kompetensbrist men om man tänker efter så kan ju verkligen vem som helst sitta och ställa de här frågorna om det är ”mallen” för hur samtalen ska gå till? Det kanske betraktas som farligt (det kan det ju vara om man inte är så kunnig inom psykisk ohälsa) att låta volontärerna komma med konkreta djupare tankar eftersom utbildning saknas? Tänker att det måste finnas någon tanke kring att man väljer att kommunicera med självmordsbenägna personer på det här sättet genom framförallt att samla in typ data av ”bakgrundsinfo”? Det var många år sedan jag lämnade den offentliga sjukvården och övergick till privat terapi. Handlade delvis om de långa köerna och remisser som aldrig kom fram, men också att kvaliteten inte var så hög. Är som natt och dag enligt min erfarenhet att prata med privata terapeuter istället. Har du också liknande erfarenhet att präster och privat terapi fungerar oerhört mycket bättre?

Jätteintressant att läsa det du skriver. Funderat ganska mycket på det här tidigare och tänker att när en självmordsbenägen person talar tror jag då på att den hjälpsökande under minst de första 10-20 minuterna behöver känna sig hörd och bekräftad i en chatt – definitivt. Att motparten validerar det som sagts -precis som du skrivit här så tydligt tidigare i tråden – och att volontären kommer med konkreta tankar kring dennes problem eller ämne (det krävs visdom, erfarenhet, mognad och kunskap för att klara av det).

Därefter tycker jag det är helt okej att försöka få personen på andra tankar, men i en chatt måste det vara låångt in i samtalet innan man vågar sig på det. Det måste kräva fingertoppskänsla så det heter duga (jag skulle inte klara av det utan att få extremt hög puls och vara rädd). Hur kan man riskera att skrämma bort någon genom de här bakgrundsfrågorna? Man ringer ju dit i första hand för att man INTE har någon att prata med, INTE har det stödet som man behöver, och för att man INTE klarar av att tänka på vad som just då gör en så himla lycklig i andra fall. Det är becksvart. I det tillståndet tror jag folk hör av sig. Det trodde jag var underförstått när det är en självmordslinje.

Bara haft kontakt vid enstaka tillfälle med kyrkan så kan inte uttala mig om präster dessvärre. Sjungit där desto mer i kör dock =) Visste inte att det fungerade så att de tar betalt ifall de är terapeututbildade, vad surt att det fungerar så även där! Det trodde jag inte.

Nu känner jag mig som “dem”, men då står du alltså utan någon terapeut eller hjälp alls just nu? <3

[Yellow Viveqy]

Tack detsamma, det är intressanta tankar du har kring detta.

Ja, jag håller helt med dig i det. Jag har ibland inlett med en lite längre presentation av det jag vill prata om, typ 4-5 rader och då tydligt pekat på vad jag vill prata om. Flera gånger har jag då reagerat på att volontären inte ens beklagar det jag berättat (eftersom det alltid är just svåra och sorgliga saker jag kommit med) utan bara går direkt på en fråga. Flera tycks sakna förmågan att visa empati.

Tyvärr verkar det som att de som utbildar volontärerna har tagit för mycket intryck av det upplägg som finns inom vårdcentral när man möter en person för första gången, att man då samlar mycket information utifrån standardfrågor. Att det blir en slags ram för hur volontärerna ska gå till väga vilket bara blir “en person som ställer frågor” istället för en person som själv kan lyssna in, ge sina reflektioner och sedan då och då komma med en fråga.

Ja, jag har ingen hjälp eller samtal alls och upplever att vården ofta förvärrar ens mående istället för hjälper om man träffar personer som inte har tillräcklig utbildning och där det alltid råder en tidspress på olika sätt.

Har du fått den hjälp du behöver av din privata terapeut?

Red Simyna skrev:

Jätteintressant att läsa det du skriver. Funderat ganska mycket på det här tidigare och tänker att när en självmordsbenägen person talar tror jag då på att denne hjälpsökande under minst de första 10-20 minuterna behöver känna sig hörd och bekräftad i en chatt – definitivt. Att motparten validerar det som sagts -precis som du skrivit här så tydligt tidigare i tråden – och att volontären kommer med konkreta tankar kring dennes problem eller ämne (det krävs visdom, erfarenhet, mognad och kunskap för att klara av det). Därefter tycker jag det är helt okej att försöka få personen på andra tankar, men i en chatt måste det vara låångt in i samtalet innan man vågar sig på det. Hur kan man riskera att skrämma bort någon genom de här bakgrundsfrågorna? Man ringer ju dit i första hand för att man INTE har någon att prata med, INTE har det stödet som man behöver, och för att man INTE klarar av att tänka på vad som just då gör en så himla lycklig i andra fall. Det är becksvart. I det tillståndet tror jag folk hör av sig. Bara haft kontakt vid enstaka tillfälle med kyrkan så kan inte uttala mig om präster dessvärre. Sjungit där desto mer i kör dock =) Visste inte att det fungerade så att de tar betalt ifall de är terapeututbildade, vad surt att det fungerar så även där! Det trodde jag inte. Nu känner jag mig som ”dem”, men då står du alltså utan någon terapeut eller hjälp alls just nu? <3

Är det inte en superstor skillnad mellan en självmordslinje och hur de beter sig på vårdcentralen också?

Om Mind-chatten inte förstår att människor hör av sig dit och överväger att begå självmord i vilken sekund som helst tycker jag man gott kan lägga ner det istället. Tror det är förödande för en självmordsbenägen person att få ett sådant tafatt bemötande när ens eget liv står på spel. Svårt, svårt sjuka personer ringer och där sitter outbildade personer och ställer de här frågorna. Man mår väl i regel hundra resor värre när man ringer en självmordslinje än när man är i form av att gå till vårdcentralen. För ett första bedömningssamtal. Det trodde jag i alla fall. Jag tror inte outbildade klarar av att axla det här ansvaret att hjälpa så sjuka personer.

Vad sorgligt och beklagligt att du står utan hjälp och att det hittills stjälpt många gånger mer än varit hjälpande! Önskar det vore annorlunda <3

[Teal Solele]

Jag tycker först att volontärerna är godhjärtade och modiga som gör så gott dom kan<3
men jag håller med om att mer utbildade på just självmordslinjen skulle vara bra,jag har själv inte ringt dit. jag har blivit hjälpt av 1177 och tycker de var kunniga lyssnat och gett bra råd och information.

1177 tycker jag också är helt fantastiska! Otroligt bra erfarenheter därifrån. De är ju också utbildade. Nu har jag absolut inte ringt dit pga. psykiska problem (det kanske man borde?) utan det har varit fysiska funderingar, men har uppskattat enormt att bli tagen på allvar och hänvisad rätt. Ofta brukar de få mig att känna mig trygg och sedd, hörd i det som jag uttrycker en oro kring.

[Yellow Viveqy]

Tack för ditt svar.

Även om alla som söker sig till MIND inte är akut suicidala så håller jag helt med i att outbildade personer generellt inte är lämpade att möta personer i kriser av olika slag. Det behövs för det en betydligt mer utvecklad samtalsmetodik för att snabbt kunna läsa in vad personen vill prata om och på vilken nivå.

Jag tycker bakgrundsfrågorna hade fyllt en funktion om MIND:s volontärer haft i uppdrag att ge tips om konkreta vårdkontakter, utöver psykakuten som väl de flesta känner till. Om de hade haft en god kunskap om den vård som finns i respektive region och kunnat lotsa vidare. I annat fall blir det bara som att möta ett frågeformulär och det hinns inte med så mycket mer på den korta tid som ges.

Tack för stöd. <3

Red Simyna skrev:

Är det inte en superstor skillnad mellan en självmordslinje och hur de beter sig på vårdcentralen också? Om Mind-chatten inte förstår att människor hör av sig dit och överväger att begå självmord i vilken sekund som helst tycker jag man gott kan lägga ner det istället. Tror det är förödande för en självmordsbenägen person att få ett sådant tafatt bemötande när ens eget liv står på spel. Svårt, svårt sjuka personer ringer och där sitter outbildade personer och ställer de här frågorna. Man mår väl i regel hundra resor värre när man ringer en självmordslinje än när man är i form av att gå till vårdcentralen. För ett första bedömningssamtal. Det trodde jag i alla fall. Jag tror inte outbildade klarar av att axla det här ansvaret att hjälpa så sjuka personer. Vad sorgligt och beklagligt att du står utan hjälp och att det hittills stjälpt många gånger mer än varit hjälpande! Önskar det vore annorlunda <3

[Yellow Viveqy]

Bra att 1177 kunnat hjälpa dig på ett bra sätt. Dock tar de inte emot för den typen av samtal som MIND gör utan skulle hänvisa en person med självmordstankar till antingen psykakuten eller om det är mindre akut, till psykiatrin. Det går visserligen att nämna de symptom man har för sjuksköterskorna på 1177 men de har inte någon specifik kompetens inom psykiatri och psykisk ohälsa och är inte någon hjälplinje i avseendet kunna prata av sig och få stöd i ett (chatt)samtal.

Red Simyna skrev:

1177 tycker jag också är helt fantastiska! Otroligt bra erfarenheter därifrån. De är ju också utbildade. Nu har jag absolut inte ringt dit pga. psykiska problem (det kanske man borde?) utan det har varit fysiska funderingar, men har uppskattat enormt att bli tagen på allvar och hänvisad rätt. Ofta brukar de få mig att känna mig trygg och sedd, hörd i det som jag uttrycker en oro kring.

Ja verkligen, håller med, hade man fått konkreta förslag på vårdkontakter i sin region hade det fyllt en viktig funktion. Tack för information också om 1177, vad synd att man inte kunde vända sig dit heller.

Sitter och funderar på just “målgruppen” och om det kan vara så att många personer har hört av sig dit som inte är självmordsbenägna utan mer mår jättedåligt? <3 Att volontärerna därför tar mindre verkshöjd, alltså samtalen på mindre stor allvar pga. det? T ex om man mer säger att man har självmordstankar och känner sig ensam, men det finns inget mellanting, alltså en chatt man kan höra av sig till för ensamhetskänslor och sällskap en stund?

Försöker fortfarande förstå mer om bakgrundstankarna kring den här chatten och hur det kan ha blivit såhär, därav dessa funderingar. Jag hoppas inte det är så för då är det isf att man utnyttjar chatten i fel syfte. Hade en kompis en tid som oftast sa att hon skulle begå självmord men det var mer ett spel för gallerierna visade det sig (efter några år), och hon blev enormt uppburen genom den perioden. Alla brydde sig, alla släppte allt för att finnas där. Det var som ett hån emot de som på riktigt ville begå självmord men som inte orkade armbåga sig fram för att få den hjälpen. Tänker om volontärerna kanske blivit lite cyniska om du förstår vad jag menar? Känsligt ämne men kanske okej att lyfta flera perspektiv/vinklar här i tråden.

[Yellow Viveqy]

Tack för intressanta tankar.

Jag tror att den allmänna inställningen hos både volontärer och ansvariga är att volontärerna ska vara en medmänniska som lyssnar, inte mer än så. Att det inte finns någon mer avancerad metodik bakom utan att de svarar på ett ganska allmänt hållet sätt och inte att det är specifikt anpassat efter varje enskild situation. Så har jag upplevt det i många fall, dvs att det blir ett standardiserat bemötande med liknande frågor. Jag antar att du också upplevt det så?

Vad jag uppfattat det så har inte MIND något absolut krav på att de personer de pratar med måste vara suicidala, dock har säkerligen de flesta självmordstankar i någon form. Det är dock inte det samma som att ha aktiva planer och därav blir samtalsämnena också andra än enbart självmord. Sen håller jag helt med dig i att det vore helt fel om personer söker sig till MIND och hittar på att de mår dåligt med självmordstankar om de inte alls har eller har haft sådana tankar.

Vad jag vet kan de rycka in och be om hjälp om någon har direkta planer, t ex står vid ett spår och är beredd att hoppa, att de då kan se var personen befinner sig men om personen chattar mer om att må dåligt rent allmänt så finns inte metodiken för mer individuella problem om du förstår hur jag menar där?

Jag tror inte att volontärerna allmänt har en cynisk syn på de som söker hjälpen, däremot att de stödjer sig för mycket på en väldigt kort introduktion till chattstöd istället för att ha mer erfarenheter och utbildning i att samtala med människor på olika nivåer.

Red Simyna skrev:

Ja verkligen, håller med, hade man fått konkreta förslag på vårdkontakter i sin region hade det fyllt en viktig funktion. Tack för information också om 1177, vad synd att man inte kunde vända sig dit heller. Sitter och funderar på just ”målgruppen” och om det kan vara så att många personer har hört av sig dit som inte är självmordsbenägna utan mer mår jättedåligt? <3 Att volontärerna därför tar mindre verkshöjd, alltså samtalen på mindre stor allvar pga. det? T ex om man mer säger att man har självmordstankar och känner sig ensam, men det finns inget mellanting, alltså en chatt man kan höra av sig till för ensamhetskänslor och sällskap en stund? Försöker fortfarande förstå mer om bakgrundstankarna kring den här chatten och hur det kan ha blivit såhär, därav dessa funderingar. Jag hoppas inte det är så för då är det isf att man utnyttjar chatten i fel syfte. Hade en kompis en tid som oftast sa att hon skulle begå självmord men det var mer ett spel för gallerierna visade det sig (efter några år), och hon blev enormt uppburen genom den perioden. Alla brydde sig, alla släppte allt för att finnas där. Det var som ett hån emot de som på riktigt ville begå självmord men som inte orkade armbåga sig fram för att få den hjälpen. Tänker om volontärerna kanske blivit lite cyniska om du förstår vad jag menar? Känsligt ämne men kanske okej att lyfta flera perspektiv/vinklar här i tråden.

[Red Menive]

Jag har försökt komma fram på telefonnumret men det är alltid fullt och man uppmanas att ringa senare. Så har det sett ut hur länge som helst. Jag har faktiskt aldrig kommit fram. Det är lättare att komma fram på andra hjälptelefoner.

 

Chatta känns lite fyrkantigt och inte något jag tror skulle hjälpa mig när jag får ångest. Jag vill ha en personlig dialog där jag kan höra en persons röst, reaktioner och tonläge. Har aldrig testat att chatta på MIND. Men tack för att jag fick informationen om hur det kan gå till. Och det var ju inte så uppmuntrande att läsa!

Det finns så många fantastiska människor som vill hjälpa andra ideellt, märkligt att man ändå har så svårt att nå någon av dessa när man mår dåligt! Det borde kunna gå att ordna, det gäller ju trots allt liv.