Nån mer som mår illa av folk som bryr sig?

[Purple Qequmi]

Är jag den enda som blir äcklad när nån försöker krama en, försöker trösta, lägger handen på ens axel, ställer bekymrande frågor etc? Jag känner mig så jäkla förminskad, underlägsen och daddad med! Speciellt hatar jag när nån jag inte står nära gör så!

Jo jag kan också bli förnärmad av sånt. Tror jag kopplar ihop det med min mamma som när hon gjort så känts så otroligt tillgjord. Som att det är rena teatern som försiggår. Mötte en kvinna i helgen som hade lite den approachen att hon var för nära mig och även talade till mig som om jag vore typ fem år. Kände direkt en irritation och faktiskt lite avsky av det beteendet. Hoppar också till ifall någon rör vid mig och jag inte är beredd. “Strykrädd” kallar man väl det. Kan skämmas över det. Brukar be om ursäkt då eftersom jag förstår att andra kan bli sårade av min “respons”, heh.

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Jo jag kan också bli förnärmad av sånt. Tror jag kopplar ihop det med min mamma som när hon gjort så känts så otroligt tillgjord. Som att det är rena teatern som försiggår. Mötte en kvinna i helgen som hade lite den approachen att hon var för nära mig och även talade till mig som om jag vore typ fem år. Kände direkt en irritation och faktiskt lite avsky av det beteendet. Hoppar också till ifall någon rör vid mig och jag inte är beredd. ”Strykrädd” kallar man väl det. Kan skämmas över det. Brukar be om ursäkt då eftersom jag förstår att andra kan bli sårade av min ”respons”, heh.

Ja jag håller med om att det känns så tillgjort, som att det inte kommer från hjärtat utan snarare för att folk lärt sig att man “ska” göra så när nån är ledsen eller svag. Inprogrammerat liksom. Och jag tål inte sånt; folk som inte kan tänka själva utan bara agerar så som de lärt sig!

Dessutom, och det här har jag faktiskt fått bekräftat, att när man går fram och tröstar någon så “förstör” man sorgeprocessen för den. Man avbryter “läkningen” som personen är inne i genom att krama eller beröra!  Själv tar jag illa vid mig; när jag ÄNTLIGEN klarar av att släppa ut mina känslor offentligt (och det är svårt nog!) så ska nån förstöra det genom en hand på axeln eller “bäbis-språk”, så att jag hamnar på noll igen… Jag tycker att man kan fråga först innan man rör personen! Alla vill inte ha tröst, vissa tycker t.o.m. det är obehagligt!

Ja, ibland blir man t.o.m. rädd om man inte är beredd! En gång kom en bekant i kyrkan bakom mig och lade händerna på mina axlar medan jag stod och tog fika; “HEJ, VAD KUL ATT SE DIG!!”  Jag såg henne inte komma och hoppade högt. Blev ganska irriterad dels för att hon gjorde det bakifrån så jag inte hade en chans att se, dels för att jag blev rädd. Hon märkte det och blev väldigt försiktig med mig efter det.. Vid ett senare tillfälle fick hon krama om mig, men det var då en annan sak eftersom jag såg och kunde “godkänna det” med kroppsspråk och mimik.

Ska erkänna att jag själv kramat folk bakifrån och rört folk som gråtit, men det är längesen och idag skulle jag fråga först!

Det var intressant att läsa att det förstör en sorgeprocess. Kom att tänka på att det också kan läka faktiskt det här med beröring t ex vid en trafikolycka. Har fått lära mig att vid såna tillfällen är det jättebra för en person att få fysisk beröring – att det kan rädda en person. Tror man bidrar då till att lugna och att personen känner mindre chock. Även hos läkare eller tandläkare kan det hjälpa många patienter att bli klappade på vid t ex jobbiga undersökningar. Så kanske i “professionella sammanhang” då att fysisk beröring kan vara hjälpsamt – för många? Medan det i offentliga sammanhang snarare kan upplevas som gränslöst och obehagligt?

[Indigo Vutaqy]

Människor som bryr sig men verkar ha svårt att se att den de hjälper har ett eget perspektiv, och har respekt för detta är värre än de som inte ‘bryr sig’ alls.  Någon som bryr sig på riktigt är en bra lyssnare och kommer inte med oombedda råd, och respekterar individen egen sfär.

 

Många människor som säger att de ‘bryr sig’ kan vara direkt nedvärderande och gränsöverskridande mot mig.

Indigo Vutaqy, gud vad jag håller med dig där. Vad handlar det om? Blir så förvånad när det sker att man möter en motpart som återkommande bokstavligen ska hamra in någon “sanning” i nyllet på en, typ. Tror att när en person gör så är det en person som egentligen inte tycker om en – innerst inne. För man gör inte så annars? Alltså att det lyser igenom att motparten sitter och är passivt aggressiv emot en. Det tror jag det handlar om. Motsatsen alltså till “att bry sig”. Att ens säga “att man bryr sig” brukar jag faktiskt ha som en sådan där lite varningsklocka att personen inte gör det, haha. Varför måste man säga det egentligen? Ska inte det istället visas då – i t ex ord och handling? Min mamma säger det ofta: Jag bryyyyyr mig. Yeah right tänker jag alltid då. Vilken bullshit. Hon bryr sig inte ett piss.

[Purple Qequmi]

Indigo Vutaqy skrev:

Människor som bryr sig men verkar ha svårt att se att den de hjälper har ett eget perspektiv, och har respekt för detta är värre än de som inte ’bryr sig’ alls. Någon som bryr sig på riktigt är en bra lyssnare och kommer inte med oombedda råd, och respekterar individen egen sfär. Många människor som säger att de ’bryr sig’ kan vara direkt nedvärderande och gränsöverskridande mot mig.

Håller med dig så mycket! Gud vad träffande! Många som bryr sig beter sig som att de äger den andre, dvs går på som ångvältar utan respekt för det den andre säger till dem! De är domderande, kommer med oombedda råd, uppmaningar och krav, och anser att man ska vara tacksam för att de “bryr sig”! Ingen respekt för den andres privata sfär! Trots att jag bett vissa att lämna mig ifred och sluta bry sig, så har de fortsatt och påstått att jag egentligen vill ha deras omtanke. Känns som övergrepp! Jag vill hellre att folk inte bryr sig alls! De som inte bryr sig om en visar iallafall respekt! Respekt är det viktigaste för mig i relationer till andra! Tyvärr har jag upplevt att många tycker om mig men saknar respekt för mig.

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Indigo Vutaqy, gud vad jag håller med dig där. Vad handlar det om? Blir så förvånad när det sker att man möter en motpart som återkommande bokstavligen ska hamra in någon ”sanning” i nyllet på en, typ. Tror att när en person gör så är det en person som egentligen inte tycker om en – innerst inne. För man gör inte så annars? Alltså att det lyser igenom att motparten sitter och är passivt aggressiv emot en. Det tror jag det handlar om. Motsatsen alltså till ”att bry sig”. Att ens säga ”att man bryr sig” brukar jag faktiskt ha som en sådan där lite varningsklocka att personen inte gör det, haha. Varför måste man säga det egentligen? Ska inte det istället visas då – i t ex ord och handling? Min mamma säger det ofta: Jag bryyyyyr mig. Yeah right tänker jag alltid då. Vilken bullshit. Hon bryr sig inte ett piss.

Ja jag har också känt att de EGENTLIGEN inte tycker om en, utan mest bryr sig om sig själva. Att få makt och kontroll över mig och få mig att leva efter deras värderingar. Samt att de har ett behov att känna sig “duktiga” och behövda. Allra mest uppenbart är det när det handlar om personer man inte egentligen känner eller har någon relation till. Varningsklockor ringer starkt; vad är de EGENTLIGEN ute efter?? Varför skulle någon bry sig och bli så engagerad i en ytlig bekant?! Nej, det är nåt annat de vill åt!

En person som bryr sig på riktigt är lyhörd, har respekt, lyssnar på motparten och tränger sig inte på. Förstår att folk har blivit oroliga för mig när jag var yngre då jag levde destruktivt, men likförbannat var jag en vuxen individ och det har andra skyldighet att respektera!

Purple Qequmi,

Det låter som att det är motivet som du ifrågasätter? Om en person är snäll – och det inte gör precis ont att ta emot det som denne ger, då tolkar iaf inte jag det som något fuffens? Däremot om en person säger något men med tonen t ex visar något annat – alltså t ex passiv aggressivitet – då är det något obehagligt på gång? I min värld finns det snälla och goda personer som vill andra väl – bekanta eller inte. Civilkurage t ex är ju ett tecken på att vilja hjälpa någon – kanske till och med offra sig för någon annan. Sedan finns det alltid de som är passiva och som kanske tycker de som hjälper försöker spela hjältar i egoistiska syften men de gör ju ändå gott i slutändan? Så jag är för att vi medborgare försöker ställa upp för varandra. Är altruistiska. Mig får man gärna säga snälla saker till – jag kommer inte anklaga någon för det. Tvärtom, jag älskar generösa människor.

[Indigo Vutaqy]

Jag kan ta exempel på när det blir fel att vara snäll:

• Jag säger att jag inte vill ha presenter. ALLS. – människor i min omgivning ringer och säger att de köpt x och x till mig och kommer över. WHAT?! Jag blir GALEN på sånt.
• Människor tjatar om och om igen hur jag borde leva. Vad jag borde göra, trots att jag säger att jag inte vill ha ‘råd’.  jag mår SÄMRE av råd, får ångest, stress. LÅT MIG VARA.

Största anledningen till att jag överhuvudtaget mår dåligt är just att människor i hela mitt liv betett sig integritetskränkande mot mig. Blir galen.

 

Ja, usch, så jobbigt! Relaterar..

Tänker att det oftast då är just åsikter man får – inte ett välmenande råd nödvändigtvis? Ett råd är väl tänkt att vara en klok och genomtänkt kommentar som ska hjälpa den andra framåt? En åsikt är väl snarare oftare något man själv tycker generellt i hur man “borde leva” och “vara” (inte underbyggt på fakta) osv. Kanske är det därför du blir så förbannad Indigo Vutaqy? Att du känner att det är integritetskränkande och säger mer om motparten än dig själv? Åsikter här i samhället finns det verkligen gott om. Pålästa och engagerade (bildade) medborgare däremot ser man färre av?

[Indigo Vutaqy]

Red Simyna skrev:

Ja, usch, så jobbigt! Relaterar.. Tänker att det oftast då är just åsikter man får – inte ett välmenande råd nödvändigtvis? Ett råd är väl tänkt att vara en klok och genomtänkt kommentar som ska hjälpa den andra framåt? En åsikt är väl snarare oftare något man själv tycker generellt i hur man ”borde leva” och ”vara” (inte underbyggt på fakta) osv. Kanske är det därför du blir så förbannad Indigo Vutaqy? Att du känner att det är integritetskränkande och säger mer om motparten än dig själv? Åsikter här i samhället finns det verkligen gott om. Pålästa och engagerade (bildade) medborgare däremot ser man färre av?

Ja, precis, de som beter sig som om deras åsikter är sanningar.