När jag mår dåligt vill jag vara i fred. Är jag fysiskt sjuk vill jag vara ensam. Är det förbjudet? Jag hatar att vara i centrum, att få uppmärksamhet, presenter och annat. Låt mig få ta livet av mig utan att ni ringer 112 för att jag trillar ihop. Sluta med era livsuppehållande åtgärder. Jag vill ju dö, fattar ni inte det? Det är vad jag tänker samtidigt som jag inte vill behöva redogöra för hur jag känner. Det är helt underbart att inte längre behövas. Att barnen är vuxna och jobbet ett avslutat kapitel. Den enda jag önskar skulle vilja ha mig är den jag använt mitt liv för. Min fru. Men hon är trött på gubben. Kanske förståeligt. Tråkigt att det inte kan accepteras av omvärlden när man inte vill ha en massa frågor och klappar på axeln.
Du har rätt att välja och bestämma helt själv, och andra ska banne mig acceptera det då du är en vuxen människa och inte andras ägodel!
Ja, sjukt störande med omtanke och frågor! Vissa av oss har integritet och mår bara sämre när andra visar empati och engagemang! Tyvärr har många svårt att både förstå och respektera att det finns vissa av oss som vill och behöver vara ifred när vi mår fysiskt eller psykiskt dåligt. Eftersom de själva är såna uppmärksamhets-torskar, så tror de att vi EGENTLIGEN vill ha deras hjälp, oro, omtanke och bekräftelse! Spelar ingen roll vad vi säger!
