Meningslöst att leva utan vänner och anhöriga
-
Avregistrerad användare TrådstartarenFantasier behöver inte vara om sig själv. Tänk som barn leker, de är mammor, hårfrisörskor, läkare m.m. Men det är klart man kan inte dagdrömma för mycket. Jag stickar, bara rätstickning, en halsduk, virkar grytlappar om jag orkar, löser soduko när det fungerar. Skaffade Rubiks kub, helt omöjligt :). Läser, här får vi låna många fler e-böcker på biblioteket nu. Gått med i detta forum. Spelar spel på plattan, det brukar jag inte göra nu provar jag jättemånga. Så målar jag paint by nummers tavlor, lägger pussel. Läser högt och låtsas att jag har publik. Målar i mindfulness målarböcker. Försöker lära mig kalligrafi. Sitter ute så mycket jag kan. Lyssnar på ljudböcker. Mycket fungerar inte nu för jag mår psykiskt väldigt dåligt. Innan jag började må så dåliiģg fungerade det. Prova nått nytt! Varning för Rubiks kub :))
Ja jag lekte mycket för mig själv som barn. Hade inga vänner och blev mobbad i skolan samt av syskon. Jag brukade försvinna i världar redan då så det är säkert därför jag har förmågan att hålla historier vid liv även när jag blev äldre. Har tränat på det så länge. I skolan drömde jag om att jag var en annan tjej med annat namn som hade andra intressen. Redan då kom det upp namn och platser som jag såg för min inre syn. Det var så spännande med alla stämningar jag kunde skapa.Det var en räddning hade aldrig klarat gå igenom skolan annars. Jag var tvungen att hålla verkligheten på avstånd.
Jag brukar sällan dagdrömma om mig själv utan det är alltid andra som träffar varandra och olika saker som sker då. Jag har aldrig sett mig som tillräckligt intressant att drömma om 😉 Men jag är med i känslan som uppstår. Det är karaktärer som växer fram, en del har hängt med i flera år, andra har bleknat bort, nya har tillkommit. Det var en inre ”skatt” jag kunde ta till tidigare, ibland lite som en drog, fast utan biverkningar 😉 När jag var kär i någon var jag ockuperad av det och då behövde jag inte drogen dagdrömmeri på samma sätt. Vad skönt att du klarar att jobba med andra. Själv tycker jag man måste lämna ut sig på jobbet, alla pratar ju om sina liv och vill veta allt om ens eget liv. Det är mycket sånt prat på luncher, raster, aw osv . På ett jobb var jag den enda singeln så när det började en kille där försökte dom para ihop oss. Det var jättejobbigt, jag var inte intresserad. Det var en plåga att gå dit. Eller så är det skitsnack och mobbing, mycket kontroll som stressar och man måste alltid var på sin vakt. Kände att jag aldrig gjorde tillräckligt. Under en tid när jag jobbade drack jag flera gånger i veckan ( efter jobbet ) för att stå ut. Orkade inget annat än jobba, orkade knappt städa mitt hem och hade ingen ork till intressen. All tid på jobbet tog all min energi. Jag gick över till deltid men då blev min ekonomi lidande. Det är hemskt att man måste jobba heltid även fast man inte klarar av det. Allt är ju byggt på det. Men känner sig dålig om man inte klarar det psykiskt eller fysiskt. Mitt ex har oxå haft det tufft att stå ut på jobb. Han har varit med om många dåliga chefer och mobbing. Långt senare blev han headhuntad och fick bättre lön, bra chef och trivs hyfsat bra och är omtyckt av kollegor, men det är på tok för mycket istället så jag är rädd att han bränner ut sig. Ja en aktivitet som jag gick på varje månad är pausad pga corona. Men jag brukar göra ett grej 1-2 ggr i veckan där jag delvis träffar folk. Vi står 1,5 m från varandra. Jag håller med om att folk inte tänker på att hålla avstånd. Senaste veckan är det fler än någonsin i kollektivtrafiken och det blir allt svårare att hålla avstånd. Ju yngre desto mindre bryr dom sig, har jag märkt.
Nej vad tråkigt att du blivit av med dina karaktärer! Jag har mina kvar, även om det blir mindre och mindre faktiska handlingar för dem att bli inblandade i, om du förstår vad jag menar. Vet inte vad jag skulle göra utan dem, de är som personer som bor i min skalle!
Jag har väl haft tur med jobbet. Jobbar med IT-grejer och upplever inte att det är så mycket tjafs och intriger i den branchen. Eller så är jag för blind för att fatta sånt där, haha. Jag har aldrig haft några ‘boundaries’ om vad jag kan prata om, kan fläka ut mitt liv hur som helst till vem som vill lyssna (brukar inte vara så många!) så på så sätt har jag inga problem. Det är väl mest det att jag inte känner att det finns någon som kommer bli ‘min person’. Alla har redan någon, eller så är de bara ute efter tillfälliga, ytliga förbindelser.
Har inte varit kär i en riktig, existerande människa på många år. Vet inte om det ens är möjligt längre. Om man undermedvetet letar en massa fel..
Ja, visst är det hemskt att även de som inte kan jobba heltid måste göra det för att klara sig. Jag kan bara föreställa mig vad jobbigt det ska vara att ha försäkringskassa och arbetsförmedling och hela skiten hängande över sig. Och visst tar jobbet det mesta av ens ork, även om man trivs. Det är för övrigt det ENDA positiva med corona – jag får sova på mornarna! 😀 Behöver inte pendla till kontoret, woo woo.
Hoppas jag inte upprepar mig för mycket – det är nämligen en annan grej som kommit senaste åren – mitt minne har blivit vansinnigt dåligt. Kan ibland inte hålla reda på saker jag sagt / drömt / bara tänkt… Så det kan bli lite upprepningar ibland!
Avregistrerad användareDet gör inget med dit minne. Kommer inte heller ihåg vad jag sagt, gjort Elle bara tänkt. Jag orkar i alla fall inte läsa tråden var gång för att inte upprepa mig.
Jag blev sjukskriven redan som student så jag har ingen erfarenhet av att jobba. Har jämt dåligt med pengar och måste säga nej till så mycket för jag har inte råd.
Ja jag lekte mycket för mig själv som barn. Hade inga vänner och blev mobbad i skolan samt av syskon. Jag brukade försvinna i världar redan då så det är säkert därför jag har förmågan att hålla historier vid liv även när jag blev äldre. Har tränat på det så länge. I skolan drömde jag om att jag var en annan tjej med annat namn som hade andra intressen. Redan då kom det upp namn och platser som jag såg för min inre syn. Det var så spännande med alla stämningar jag kunde skapa.Det var en räddning hade aldrig klarat gå igenom skolan annars. Jag var tvungen att hålla verkligheten på avstånd.
Ja fy, skolan. Högstadiet var nog det värsta jag varit med om. Jag tänker ofta att jag skulle vilja åka tillbaka i tiden till mitt yngre jag med allt jag vet nu, men vete fan om jag skulle återvända till högstadiet!
Fy vad jobbigt att bli mobbad av syskon också! Jag förstår att du behövde fly in i andra världar!
Det gör inget med dit minne. Kommer inte heller ihåg vad jag sagt, gjort Elle bara tänkt. Jag orkar i alla fall inte läsa tråden var gång för att inte upprepa mig. Jag blev sjukskriven redan som student så jag har ingen erfarenhet av att jobba. Har jämt dåligt med pengar och måste säga nej till så mycket för jag har inte råd.
Vad bra – vi får alla upprepa oss så mycket vi vill! 🙂
Det måste vara trist att inte ha råd att göra saker, inte för att det finns något att göra just nu, men i vanliga fall. Måste ändå säga att man sparar på att sitta inne hela dagarna…
Avregistrerad användareHmm, jag brukade drömma om att återvända till högstadiet med ett automatgevär…men jag har släppt de tankarna nu. Högstadiet hur hemskt det än var var ju en massa andra förvirrade ungdomar. Tror mitt släppte när jag som vuxen träffade på klassens populäraste tjej om min värsta plågoandar. Hur hon föll mig runt halsen och talade om hur hon beundrat mig som trots allt jag råkade ut för var mig själv men hon alltid gjorde vad hon trodde andra skulle tycka vara coolt. Hur hon känt sig instängd, berövad sin identitet och grät sig till sömns varje natt hon varit för hemsk mot någon.
Familjen är värre. Hur försvarar man en mamma som misshandlar sitt barn psykiskt och en pappa som inte gör någonting?
Vad brukar ni drömma om? En av mina favoriter är ett superklimatvänligt hus som ändå ser ut som en stuga i skogen.
Hmm, jag brukade drömma om att återvända till högstadiet med ett automatgevär…men jag har släppt de tankarna nu. Högstadiet hur hemskt det än var var ju en massa andra förvirrade ungdomar. Tror mitt släppte när jag som vuxen träffade på klassens populäraste tjej om min värsta plågoandar. Hur hon föll mig runt halsen och talade om hur hon beundrat mig som trots allt jag råkade ut för var mig själv men hon alltid gjorde vad hon trodde andra skulle tycka vara coolt. Hur hon känt sig instängd, berövad sin identitet och grät sig till sömns varje natt hon varit för hemsk mot någon. Familjen är värre. Hur försvarar man en mamma som misshandlar sitt barn psykiskt och en pappa som inte gör någonting? Vad brukar ni drömma om? En av mina favoriter är ett superklimatvänligt hus som ändå ser ut som en stuga i skogen.
Om jag bara fantiserar så är det med andra karaktärer och andra platser. Om jag någonsin drömmer något för mig själv så är det ju om att träffa någon. När jag var liten kommer jag dock ihåg att jag drömde om ett jättestort hus med massa olika rum där allt man ville ha fanns. Leksaker och sånt. Haha. Det blev en liten etta istället, men det gör inte så mycket. Sedan drömmer jag om att kunna ha hund också. Ett sällskap.
Avregistrerad användare TrådstartarenSkönt att slippa pendla till kontoret! Låter lyxigt att få lön trots det 😉 Jag har inte märkt att du upprepat dig alls. Men om du skulle det gör det inget för minnet kan ju behövas fräschas upp, så det är bara bra! Ja jag tror oxå jag hittar fel på andra…Måste väl finnas något som gjort att man är ensam. Ja det är hemskt att inte ha råd att göra saker. Eller köpa mat som är god och nyttig. Billigare att köpa vetemjöl, ris o pasta. Fast vill ju ha mer grönsaker o frukt. Men är svindyrt. Har pyntat över 3500 i medicin och läkarbesök på 3 mån så blev inte mycket kvar till mat då…
Avregistrerad användare TrådstartarenAha ja ett stort hus med många rum var drömmen när jag var liten oxå. 😁
Avregistrerad användare TrådstartarenHmm, jag brukade drömma om att återvända till högstadiet med ett automatgevär…men jag har släppt de tankarna nu. Högstadiet hur hemskt det än var var ju en massa andra förvirrade ungdomar. Tror mitt släppte när jag som vuxen träffade på klassens populäraste tjej om min värsta plågoandar. Hur hon föll mig runt halsen och talade om hur hon beundrat mig som trots allt jag råkade ut för var mig själv men hon alltid gjorde vad hon trodde andra skulle tycka vara coolt. Hur hon känt sig instängd, berövad sin identitet och grät sig till sömns varje natt hon varit för hemsk mot någon. Familjen är värre. Hur försvarar man en mamma som misshandlar sitt barn psykiskt och en pappa som inte gör någonting? Vad brukar ni drömma om? En av mina favoriter är ett superklimatvänligt hus som ändå ser ut som en stuga i skogen.
Hade oxå en mamma med mycket aggressioner inom sig…pappa försvarade inte mig mot henne heller. Vet hur det känns!
. Har pyntat över 3500 i medicin och läkarbesök på 3 mån så blev inte mycket kvar till mat då…
Oj! Har de tagit bort högkostnadsskyddet? För inte var det väl så högt? Nu var det ju många år sedan jag behövde använda det men jag vill minnas att sådär dyrt borde det inte få bli! Fast det kanske inte gäller allt heller, jag har dålig koll. Surt i alla fall att lägga så mkt pengar på så tråkiga grejer!
Avregistrerad användare TrådstartarenOj! Har de tagit bort högkostnadsskyddet? För inte var det väl så högt? Nu var det ju många år sedan jag behövde använda det men jag vill minnas att sådär dyrt borde det inte få bli! Fast det kanske inte gäller allt heller, jag har dålig koll. Surt i alla fall att lägga så mkt pengar på så tråkiga grejer!
Nej detta är vad man betalar innan man når högkostnadsskyddet. Sjukvård 1150kr Läkemedel 2350, alltså 3500 tillsammans. Inom en 12 månaders period. ( om man har många och/eller dyra mediciner kan man slå i taket snabbt som jag gjorde. ) Mitt frikort för medicin hann jag aldrig använda, det gick ut här i dagarna, när jag precis hade nått 2350 kr. Så nästa gång jag ska ta ut något på apoteket måste jag betala fullt pris igen….Jag gjorde flera läkarbesök här i vår och tror jag precis nådde frikort men just nu besöker jag inga läkare så jag kommer inte utnyttja frikortet utan måste betala igen i höst när jag ska starta allergi immunisering, vilket man gör på hösten/vintern. Så ja, det blir dyrt!
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.