Bara så trött.

Purple Pypila skrev:

Lägger mig i. Eller kanske inte gör något. Jag skulle inte kliva upp på morgonen om jag inte hade min blick på Jesus. Det påtagliga skydd och stöd jag fått genom åren är väl som mirakel. Svåra att beskriva, bara härligt att det hänt. Jag respekterar att andra väljer sin väg. När det är dags så blir man träffad av Guds kraft. Kan hända nu eller om 10år. Att mitt liv är skit. Det är så livet verkar vara. Men stödet från Gud är tröst varje dag.

Tack att du skriver, det är jätteuppmuntrande att höra! Jag kan också känna den dubbelheten, att ibland förstår man inte varför det ska vara så svårt, men kan också se många tecken på att Gud verkligen är engagerad i ens liv.  Något som hjälper mig mycket är också tanken att detta livet inte är slutet, lidandet kan tyckas orimligt men i proportion mot det Gud har lovat oss som sätter vår tro och hopp till Jesus (evigt liv), blir det lättare att bära. Tror dock också det går att få ett bra liv här, men det kommer nog alltid vara en kamp på olika sätt. Tack att du skrev som sagt 🙂

Red Papoga skrev:

Men vill folk egentligen veta hur man mår? Och hur skulle dom Reagera om man svarade ärligt. Intressant tanke. Tror det skulle vara svårt att öppna upp sig för någon även inom vården eller kanske ännu mer där. Jag kanske är mer skadad än jag kan tro. Bra med självinsikt. Vad bra med att skriva ner det man behöver säga.

Jag kan förstå att det känns svårt med vården. Personligen är jag glad om jag känner personen, vet att det är någon jag har förtroende för. Som tur är har jag ett par sådana personer. Men det kan bli bra, tror det kan vara värt ett försök, de flesta är nog bra och bryr sig (även inom vården menar jag)

Red Papoga skrev:

Vad är det för fel på mig? En liten del av mig vill att någon ska se mig men största delen av mig är livrädd att någon ska se mig. En del av mig är rädd att jag inte har något behov av hjälp. Medan jag är livrädd att det är mer fel på mig än jag kan tänka mig. Vet att det låter helt sjukt

Det är inget fel på dig. Jag tycker inte dina känslor är konstiga. Vi har alla saker vi bär på och även saker vi skäms för. Det ÄR läskigt att öppna upp sig, speciellt om man inte vet om man kommer bli accepterad. Den rädslan känner jag väldigt väl igen. Det som hjälper mig jättemycket, och som jag hoppas du också kan börja känna, är att även om folk inte skulle förstå dig eller accepterar dig, så gör Gud det. Han vet varför du känner som du gör, han förstår dig och han ser inte ner på dig, det vet jag. Hade jag inte haft Gud hade jag nog också haft svårt att acceptera mig själv. Men som sagt, dina känslor är inte konstiga, det är inget fel på dig.

[Purple Pypila]

Anonym skrev:

Tack att du skriver, det är jätteuppmuntrande att höra! Jag kan också känna den dubbelheten, att ibland förstår man inte varför det ska vara så svårt, men kan också se många tecken på att Gud verkligen är engagerad i ens liv. Något som hjälper mig mycket är också tanken att detta livet inte är slutet, lidandet kan tyckas orimligt men i proportion mot det Gud har lovat oss som sätter vår tro och hopp till Jesus (evigt liv), blir det lättare att bära. Tror dock också det går att få ett bra liv här, men det kommer nog alltid vara en kamp på olika sätt. Tack att du skrev som sagt 🙂

[Purple Pypila]

Att uppmuntra varandra gör att man växer in i tron. Tack själv. Att du delar frimodigt dina tankar.

[Red Papoga]

Anonym skrev:

Det är inget fel på dig. Jag tycker inte dina känslor är konstiga. Vi har alla saker vi bär på och även saker vi skäms för. Det ÄR läskigt att öppna upp sig, speciellt om man inte vet om man kommer bli accepterad. Den rädslan känner jag väldigt väl igen. Det som hjälper mig jättemycket, och som jag hoppas du också kan börja känna, är att även om folk inte skulle förstå dig eller accepterar dig, så gör Gud det. Han vet varför du känner som du gör, han förstår dig och han ser inte ner på dig, det vet jag. Hade jag inte haft Gud hade jag nog också haft svårt att acceptera mig själv. Men som sagt, dina känslor är inte konstiga, det är inget fel på dig.

Du skriver så bra/fint det hjälper. Tack för du tar dig tiden att skriva till mig.

Det blir säkert bättre. Men idag är jag så trött, och måste hitta motivationen för att göra minsta lilla.

Men det blir bättre

Red Papoga skrev:

Du skriver så bra/fint det hjälper. Tack för du tar dig tiden att skriva till mig. Det blir säkert bättre. Men idag är jag så trött, och måste hitta motivationen för att göra minsta lilla. Men det blir bättre

Härligt att höra 🙂 Glad att kunna göra lite skillnad. Hoppas det fortsätter bli bättre, och bara skriv om du behöver. Hörs!

[Red Papoga]

Skriver bara av mig här i min tråd. Är det bara jag son är så dum att googla och funderar över vad som är fel på mig och tycker att det mesta passar in.

Har smått jobbångest för att jag ska jobba ikväll.

Hoppas på jag får jobba med någon bra.

 

Jag funderar mer på vad det är för fel på vårt samhälle, när det är så många som mår dåligt och tänker att de kanske inte behövs. Tror det finns många skäl till det, men en sak tror jag är individualismen, att alla förväntas klara sig själv, och de som liksom faller utanför får staten ta hand om. Vi har liksom “institutionaliserat” bort medmänskligheten.

En annan grej (som jag tror hänger ihop med ovan) är övertron på mediciner för att lösa sådant som många gånger är själsliga problem. Läste en tråd här på sidan, någon vars självmordstankar försvann när personen trappade ner sin medicin – och kom tillbaka efter att han/hon trappade upp igen (på läkarens rekommendation. Säger inte det något? Jag tror mediciner kan vara bra, men många gånger är de rent livsfarliga. En annan grej: en fysioterapeut-student berättade en gång för mig att motion tre ggr /vecka visat sig ha samma effekt som antidepressiva… Lägg då till de positiva hälsoeffekterna, samt frånvaron av negativa biverkningar.

Vårt samhälle är bra på många sätt, men just här är det riktigt skevt om jag får säga det själv.

Det var bara några grejer jag tänkte på. Hoppas det går bra med jobbet ikväll! Och tänk inte illa om dig själv 🙂

[Red Papoga]

Det gick bra att jobba ikväll. Känns bra att känna sig behövd ibland och att man gör någon nytta. Fast jag ibland känner att jag inte har någon aning om vad jag håller på med. Men det kanske inte bara är jag.

Jag kanske borde börja träna. 🙂

Men jag tror du har rätt i mycket du skriver. Samhället går mycket ut på att man ska klara sig själv.

Hur har du det?

Härligt att höra 🙂 Ja, att känna sig behövd betyder jättemycket. Att känna att man bidrar på något sätt.

Ja, gör det! För min del är det mest springa som gäller, på sistone har det även blivit en del innebandy. Det gör skillnad 🙂

Tack för frågan, det är rätt bra tycker jag. Träffat ett par vänner ikväll, det var bra. Har inget jobb inatt men ska jobba nästa. Har väldigt lite jobb just nu (blir mer i sommar), så det är värdefullt att kunna gå in här och läsa/skriva lite. Jag vänder liksom inte dygnet när jag inte jobbar, det blir skitjobbigt i så fall när man väl får jobb, men det gör också att jag lätt blir understimulerad socialt (inte så lätt att träffa folk mitt i natten, iaf inte där jag bor…) Det är framförallt därför jag är här, för det sociala. Och så tanken att man kanske kan uppmuntra någon såklart. Så jag är glad att det här forumet finns, tycker de har gjort det bra. Man behöver inte så jättemycket för att det ska göra en skillnad tycker jag.

[Red Papoga]

Jag har tappat all min kondition såret blir att börja med promenader om jag ska börja jogga igen.

Hoppas du får mer jobb nu framöver. Hur är det att jobba natt?

Ja det är ett bra forum. Tror det ger mycket för många. Det känns bra att kuna skriva av sig och få lite pepp så att det blir lättare att hantera sina tankar.