Hem > Forum > Depression > Bara så trött.
Bara så trött.
-
Avregistrerad användareDet är så mycket lättare att se andras värde än sitt eget. tänker det kanske inte är så farligt, men är rädd att det blir värre innan det skulle kunna bli bättre. Om det är något man klarar själv. det är ju inte så farligt, det finns dom som har det värre. att tänka att inte vilja leva är ju inte samma sak som jag vill dö nu. men samtidigt jag vet inte, skulle inte tro att det är någon fara.
Förstår det kan kännas så, men du är precis lika värdefull, du är ju människa du med. Vi får lov att ta plats, vi behöver ta hand om oss själva om vi ska kunna hjälpa andra i längden. Så ta dig själv på allvar 🙂 och samtala gärna med någon tycker jag
Red Papoga TrådstartarenFörstår det kan kännas så, men du är precis lika värdefull, du är ju människa du med. Vi får lov att ta plats, vi behöver ta hand om oss själva om vi ska kunna hjälpa andra i längden. Så ta dig själv på allvar 🙂 och samtala gärna med någon tycker jag
Tack för dina fina ord.
Även om jag skulle prata med någon så vet jag inte vem denna skulle vara.
Att prata om mig är inte riktigt min grej. Är dålig på att prata om mig själv. Känns bara fel. Och konstigt.
Det kommer säkert bli bra igen. Jag klarade det sist jag var mer med.
Men det har varit skönt att skriva lite om det.
Kanske har lite med att inte lita på folk eller vara rädd att det blir för mycket.
Jag vet inte riktigt. Men tack för att du tagit dig tiden att skriva till mig. Det uppskattar jag. <3
Det är jätte bra att du kom ur en runda iaf. Det är skönt med lite frisk luft. Ibland undrar jag om någon ser igenom och fattat hur kaos jag är på insidan. Jag målade lite Det var längesedan. Hoppas din dag är bra <3<3
Ingen ser mitt inre. Ibland för att jag spelar frisk och ibland för att jag tror det är uppenbart att jag inte mår bra men jag vänder allt inåt och oftast för att jag inte vill visa någon. Men ibland vill man att någon ska förstå. Jag har lättare för att skriva till andra, har sen jag lärde mig läsa och skriva skrivit för att berätta lite om jag inte får ut det. Skriver alltid manus innan samtal med läkare eller vården för att få folk att förstå och att jag har lättare då att läsa innantill.
Vad bra att du målade, toppen!
Red Papoga TrådstartarenIngen ser mitt inre. Ibland för att jag spelar frisk och ibland för att jag tror det är uppenbart att jag inte mår bra men jag vänder allt inåt och oftast för att jag inte vill visa någon. Men ibland vill man att någon ska förstå. Jag har lättare för att skriva till andra, har sen jag lärde mig läsa och skriva skrivit för att berätta lite om jag inte får ut det. Skriver alltid manus innan samtal med läkare eller vården för att få folk att förstå och att jag har lättare då att läsa innantill. Vad bra att du målade, toppen!
Men vill folk egentligen veta hur man mår? Och hur skulle dom Reagera om man svarade ärligt. Intressant tanke.
Tror det skulle vara svårt att öppna upp sig för någon även inom vården eller kanske ännu mer där.
Jag kanske är mer skadad än jag kan tro. Bra med självinsikt.
Vad bra med att skriva ner det man behöver säga.
Red Papoga TrådstartarenJag känner mig så otroligt feg. Hur alvarligt kan det vara.
Har haft självskade beteende förr. Men agerar inte på dem impulserna nu.
Har haft tankar av att dö innan och har planerat sätt. Men är inte där i tanken just nu. Och det var flera flera år sedan.
Känner att jag bara babblar på. Men behöver bara skriva ner det. Kanske bearbeta det på något sätt.
Alltså… det där kändes lite ”goddag yxskaft” när jag läste igenom det, vet inte hur ni känner… bara det att jag skriver mitt i natten (jag jobbar natt när jag jobbar, det är därför, jag har den dygnsrytmen). Förstår om ni inte kan relatera. Men annars menar jag det jag skriver, bara lite osäker på hur det tas… man vill ju bli förstådd… men … nåväl. Gör så gott jag kan (har det inte så lätt själv). Vill väl mest bara inte kännas som en bezzerwisser. Jag har svårt att förstå mig på livet många gånger själv, men jag vet samtidigt att jag har erfarenheter som gör det väldigt svårt att avvisa att Gud och Jesus finns. Förstår att det kan vara svårt att relatera om man inte själv har en bakgrund i kristen tro. Men som sagt, jag försöker så gott jag kan… känner jag var lite snabb på att skriva (råkade faktiskt posta innan jag var klar, vissa grejer hade jag kanske velat ändra men blev stressad av det). Det med ” förlorat förståndet”… Nåväl, ni får väl tro att jag gjort det om det är så…
Svårt att avvisa att Gud finns? Tja, det mesta som finns har en konstruktör, varför skulle inte universum, jorden och allt som finns och lever på den ha det? Mer logiskt än att en stor explosion skulle ha skapat mer ordning än det var före explosionen i alla fall.
Kanske kan man rikta en tvivlande bön till den Gud som eventuellt finns till och få hjälp? Jag menar, det kan ju inte skada i alla fall. Typ: “Gud om du finns, så grip in i mitt liv. Hjälp mig! Jag känner såhär…. jag har det såhär… Ta hand om mig och mitt liv.” Finns han, så kanske han svarar, finns han inte så har man bara formulerat hur man känner, och ingen kommer att skvallra om vad man har sagt. Mer anonymt än Mind som ju redan har skickat mitt användarnamn, telefonnummer och epostadress till Facebook.
Det blir bättre av att skriva av sig. Jag är inte ens med på Facebook.så ensam är jag. Jag kickar inte på sobril längre
Red Papoga TrådstartarenVad är det för fel på mig?
En liten del av mig vill att någon ska se mig men största delen av mig är livrädd att någon ska se mig.
En del av mig är rädd att jag inte har något behov av hjälp. Medan jag är livrädd att det är mer fel på mig än jag kan tänka mig.
Vet att det låter helt sjukt
Avregistrerad användareTack för dina fina ord. Även om jag skulle prata med någon så vet jag inte vem denna skulle vara. Att prata om mig är inte riktigt min grej. Är dålig på att prata om mig själv. Känns bara fel. Och konstigt. Det kommer säkert bli bra igen. Jag klarade det sist jag var mer med. Men det har varit skönt att skriva lite om det. Kanske har lite med att inte lita på folk eller vara rädd att det blir för mycket. Jag vet inte riktigt. Men tack för att du tagit dig tiden att skriva till mig. Det uppskattar jag. <3
Det gläder mig verkligen att det betytt något. Hoppas det är bra och fortsätter bli bättre (även om jag inte vet om du kan läsa det här längre, ser att profilen är borttagen). Ge inte upp! <3
Avregistrerad användareSvårt att avvisa att Gud finns? Tja, det mesta som finns har en konstruktör, varför skulle inte universum, jorden och allt som finns och lever på den ha det? Mer logiskt än att en stor explosion skulle ha skapat mer ordning än det var före explosionen i alla fall. Kanske kan man rikta en tvivlande bön till den Gud som eventuellt finns till och få hjälp? Jag menar, det kan ju inte skada i alla fall. Typ: ”Gud om du finns, så grip in i mitt liv. Hjälp mig! Jag känner såhär…. jag har det såhär… Ta hand om mig och mitt liv.” Finns han, så kanske han svarar, finns han inte så har man bara formulerat hur man känner, och ingen kommer att skvallra om vad man har sagt. Mer anonymt än Mind som ju redan har skickat mitt användarnamn, telefonnummer och epostadress till Facebook.
Klokt du skriver 🙂 Jag tror att man på något sätt utgår från att de flesta inte tror på Gud, men precis som du säger, det borde verkligen inte vara något konstigt alls. Det många (inklusive jag själv) kan ha svårt med är väl det här med ondskan i världen, orättvist lidande osv. Men det som hjälper mig där är att den Gud jag tror på är inte passiv och “utanför”, utan han delade våra villkor när han blev människa (i Jesus) och tog vår synd och smärta på sig när han dog på korset. Även om det är svårt att förstå ändå. Men vi människor har ju ett stort ansvar också,vi har ju vår fria vilja, att göra gott eller ont.
Precis, det är ju bara att prova be till honom! Jag har hört om flera som gjort det, och de har fått uppleva på något sätt att Gud finns och älskar dem. Det har varit lite annorlunda för mig, ingen “överväldigande upplevelse” eller så, men jag tror Gud är personlig och möter oss på det sätt vi förstår. Men det krävs mod att ta det steget, tror det kan vara därför många inte gör det. Personligen tror jag att om man verkligen vill veta sanningen, kommer Gud visa det för en, om man inte ger upp. Men jättefint och klokt skrivet som sagt, man kan alltid ge Gud en chans 🙂
Alltså… det där kändes lite ”goddag yxskaft” när jag läste igenom det, vet inte hur ni känner… bara det att jag skriver mitt i natten (jag jobbar natt när jag jobbar, det är därför, jag har den dygnsrytmen). Förstår om ni inte kan relatera. Men annars menar jag det jag skriver, bara lite osäker på hur det tas… man vill ju bli förstådd… men … nåväl. Gör så gott jag kan (har det inte så lätt själv). Vill väl mest bara inte kännas som en bezzerwisser. Jag har svårt att förstå mig på livet många gånger själv, men jag vet samtidigt att jag har erfarenheter som gör det väldigt svårt att avvisa att Gud och Jesus finns. Förstår att det kan vara svårt att relatera om man inte själv har en bakgrund i kristen tro. Men som sagt, jag försöker så gott jag kan… känner jag var lite snabb på att skriva (råkade faktiskt posta innan jag var klar, vissa grejer hade jag kanske velat ändra men blev stressad av det). Det med ” förlorat förståndet”… Nåväl, ni får väl tro att jag gjort det om det är så…
Lägger mig i.
Eller kanske inte gör något.Jag skulle inte kliva upp på morgonen om jag inte hade min blick på Jesus. Det påtagliga skydd och stöd jag fått genom åren är väl som mirakel. Svåra att beskriva, bara härligt att det hänt.
Jag respekterar att andra väljer sin väg. När det är dags så blir man träffad av Guds kraft. Kan hända nu eller om 10år.Att mitt liv är skit. Det är så livet verkar vara.
Men stödet från Gud är tröst varje dag.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.