Hem > Forum > Ångest > Någon med erfarenhet av GAD?

Någon med erfarenhet av GAD?

Visar 9 inlägg - 13 till 21 (av 21 totalt)
20
  • Wow, Azure Dagemu, det låter fantastiskt och hoppfullt! Hoppas du hittar länken.

    Tycker personligheten det låter osannolikt att inte kunna tillfriskna i det här. Jag tänker då inte ge mig. Åtminstone just det du skriver om kvinnan från USA att hitta förhållningssätt så det inte är aktivt hela dagarna.

    Om inte KBT är nyckeln så kanske kognitiv terapi är bättre? Att förändra sina tankar. Kan se att jag dagligen för som strider inom mig där ångesten eller lugnet står i relation till varandra. Ibland i bättre perioder har jag ofta ett val att inte gå in i de mörka tankarna, och så i sämre perioder är jag chanslös känns det som.

    Däremot när jag gått i bra terapi så sov jag som en lammunge om nätterna. Terapeuten hade en oerhört lugnande effekt på mig. Därför tror jag personligheten att med rätt stöd av en professionell person skulle det kunna göra att man tar sig ur det här. Det tror jag på riktigt faktiskt.

    Vet inte också om det kan vara så att ord ibland är överflödiga? Tänker på att det ju sägs att GAD kan skapas i barndomen. Om ord är terapi, och verktyg är egna förhållningssätt att hantera sina tankar och beteenden. Är kanske saker som EMDR och liknande fysiska ”terapier” kvar? Just det tänker jag terapeuten jag hade lyckades med. Att fysiskt lugna ner mitt system. Då aktiverades heller inte GAD:en på samma nivå som det brukade. Min slutsats är därför att hädanefter försöka se det här som ”fysiska trauman” och där hjälpen kanske handlar om att processa bort det hela istället på ett fysiskt plan. Tänker högt nu alltså.

    GAD är en av mina värsta diagnoser. Har fortfarande inte kunnat kontrollera den på ett ”bra” sätt.

    Min gad är just nu jäkligt jobbig. Har levt med det i många år och har utvecklat social fobi och hypokondri också. Katastroftankarna är inte nådiga. Som andra skriver så hjälper det delvis med promenader i samband med Setralin. Fotar mycket så det ger ett visst lugn också. Men ångesten ligger och pyr hela tiden och kan jag inte hålla den i strama tyglar så går det inte så bra..

    Jag känner att det blir värre när jag tänker att jag inte vill ha de här känsla, eller ångest(motstånd orsakar mer motstånd), och bara acceptera tankarna (även om det är tvångstankar) och känslan. Det hjälpte mig att inse att mina tankar, är just bara det tankar, inte verklighet utan minnen, associationer osv, och jag är den som betraktar de. Jag är alltså inte mina tankar. Jag lider ju fortfarande av ångest, det kommer jag alltid göra med det underlättar min vardag och gör mig lugnare. Jag har börjat och meditera också.

    Yes. Trodde länge att det var ett tillstånd som var naturligt. Aldrig i min värld att jag hade nån typ av psykisk ohälsa. Har från tonåren haft åtskilliga panikattacker och tunga depressioner. Visste inget om psykiatrin. Hade hört om ångestattacker och tänkte att det var lata och svaga personer som tyckte synd om sin själv.

    Tills jag fick hamnade i min tyngsta depression någonsin. Jag var en en enda bubbla av ångest. Tillståndet var obeskrivligt. Ville inte finnas. Ville inte lida längre. Hamnade på psyket. Var apatisk. gick på autopilot. Men fick vård och hjälp. Fick mediciner som jag i alla år trott var lyckopiller som de ”där sinnessvaga personerna” åt. Fick hjälp och info. Fattade att jag hela mitt liv haft GAD. Som ingen visste om. Hade vänner men sa inget. Mamma var till föga hjälp. Var ensam. Nätterna var värst. Katastroftankarna. Då fanns inget internet att söka på. Inga forum eller googlingar på symptom. Inga smartphones att distrahera sig med.

    Efter 20 år fick jag hjälp genom psykiatrin. Fick mediciner och info. Verktyg att jobba med. Samtal och förståelse av omgivningen om hur allvarligt tillståndet var.

    Har fortfarande GAD och det är som värst hjälper inget. Barn och man hamnar i periferin. Tappar greppet. Blir apatisk.

    Men. Men har kommit på vad som ge mig lite lite ro när jag är i effekt av ångest. En ljudbok. Vad som helst. Vilket skräp som helst. Typ vampyrserier. Nåt enkelt som distraherar tankarna. En paus i huvudet.

    Det låter så lamt, jag vet. Men funkar för mig. Jag orkar lite lite mer när jag har nåt att lyssna på som är en fantasi. Man köper sig lite tid.

    /S

     

    Tack för ditt inlägg, Indigo Bapine! Så intressant att ta del av din resa! En form av verklighetsflykt har jag också märkt kan hjälpa och där köpa sig tid och distrahera huvudet – vad bra uttryckt av dig! Har du någon vampyrserie som varit riktigt bra och som du varmt kan rekommendera till oss andra?

    Värme

    Red Simyna
    Åh! Trodde aldrig att nån skulle fråga mig om tips på vampyrböcker. Eller att jag skulle medge det.
    Stephanie Meyer, Kim Harrison och Jeaniene Frost har lite längre serier om man gillar det. Sistnämnda innehåller lite sex om det är ett plus eller minus.
    Patricia Cornwell skriver enkla kriminalnoveller. Också serie.

    Fick förresten ett tyngtäcke på remiss affektiva. Kan också ge lite ro. Inget av ovan tar bort min GAD men lindrar när det är som jävligast.

    /S

     

     

    Vad gulligt! Fint, tack <3

    Hej!

    Så fin tråd för mig att läsa idag. Jag har sån svår ångest just nu så tyvärr har jag inte så mycket klokt att dela med av direkt… Men fint att läsa hur ni gör. Jag tror trots allt på att man kan hitta sätt att hantera skiten på. Att man kan få vissa ”återfall” igen så som jag har nu men att man mår bättre i huvudsak. I 20-årsåldern hade jag så svåra panikattacker av ångesten att jag bara sprang som en yr höna. Efter flera år av att försöka möta mina rädslor har paniken blivit till ångest som är bättre kontroll var och som kommer och går i perioder.

Visar 9 inlägg - 13 till 21 (av 21 totalt)
20

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.