Hem > Forum > Ångest > Någon med erfarenhet av GAD?

Någon med erfarenhet av GAD?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 21 totalt)
20
  • Undrar om någon därute har lyckats komma över sin GAD och har lust att dela med sig. Är i stort behov av hopp just nu.

    undrar samma

    Jag kan bara instämma. Någon som blivit bra eller mycket bättre med hjälp av mediciner eller andra metoder?

    + 1

    Det känns så löjligt att nämna saker som att hålla sig sysselsatt osv. Men något som hjälper mig när jag mår som sämst av GAD är att springa på löpbandet. Det kan vända spiralen av att ångestnivån som är brutal sakta börjar ge vika. Det är väl lite som det sägs att man kan påverka hjärnsubstanser (t ex depressioner) med träning, men där jag tycker just parera ångest hjälper genom att jogga i minst 20 minuter. Gärna sakta, annars får jag ångest igen.

    Är mitt enda tips. Är långt ifrån att ha läkt i detta. Ska söka hjälp inom kort för just detta, för är så less.

    Har ni andra något som fungerar på riktigt? Menar då inte att typ sticka utan jag menar på riktigt att man mår lite bättre och känner att något konkret har hjälpt.

    Hej!
    Jag lever med GAD sedan jag blev gravid. Hade stark oro kring allt. Det som fungerar för mig är att utsätta mig gradvis för det som väcker starkt obehag, oro. Då märker jag att ångesten lanar av, om så bara för en kort stund. Men ju mer jag utsätter mig för detta, desto med avtar ångesten och jag vinner.

    Ja. Jag lider av GAD (tillsammans med många andra diagnoser)
    Jag äter medicin men det är inget jag känner fungerar i längden. Medicinerna hjälper där och då och varar till dagen efter. Men sen kommer det alltid tillbaka. Jag har svårt att bli av med det. Testar allt från promenader till meditation regelbundet, även mycket dans, dansen är nog det enda jag känner hjälper.

    Jag går i KBT för bl.a. GAD. Upplever också att ångesten klingar av om jag låter den bara vara där, inte matar den med tankar. Ångesten i sig är inte farlig.

    Bakning har hjälpt mig. Att måtta ingredienser och knåda en deg skingrar tankarna. Och så får man ett omedelbart resultat.

    Har haft GAD i över 40 år. Har gått i terapi men aldrig medicinerat. Min psykolog sa att man aldrig blir av med diagnosen och att man måste lära sig leva med den. Inte speciellt kul eller hoppfullt. Just nu har jag ett väldigt jobbigt skov med ångest och funderar på att prova medicin, ex Sertralin. Det är ett ständigt jobb att möta sin egen ångest och sina tankar. Att lära känna sig själv, våga möta ångesten och acceptera att den finns där utan att livet blir en kamp varje dag. Det viktigaste är att inte låta ångesten begränsa livet, att våga möta upp ångesten som en del av sig själv. Inte lätt, jag vet.

    Jag fick min diagnos för cirka 10 år sedan, har testat många olika mediciner och gått till ett flertal psykologer och psykiatriker. Fick för något år sedan även diagnosen bipolär typ2. Jag lider även av OCD.

    Jag tränar mycket då jag mår bra av det och vill gärna träna hög intensivt. Går för närvarande även till sjukgymnast för samtal, meditation och andningsövningar.

    Min ångest är det jag lider mest av och det kan flukturera fram och tillbaka över en dag hur jag mår. Jag kan sällan förutsäga om jag ska må bättre eller ha ångest. Extra tråkigt var det när jag var lite ledig över julen och man vill njuta med sin familj men mår dåligt.

    Det hade varit skönt att bli bättre eller helt fri från ångesten. Bara tanken att det skulle kunna ske ger mig ett välbehag.

    Hoppas att det finns människor som blivit bättre.

    Ja. Jag lider av GAD (tillsammans med många andra diagnoser) Jag äter medicin men det är inget jag känner fungerar i längden. Medicinerna hjälper där och då och varar till dagen efter. Men sen kommer det alltid tillbaka. Jag har svårt att bli av med det. Testar allt från promenader till meditation regelbundet, även mycket dans, dansen är nog det enda jag känner hjälper.

     

    dansar du själv eller på nån kurs eller med vänner osv? för mig hjälper också dans/att kroppsansträngning, det jobbiga är att när har ångest är det svårt att komma igång med sånt, iaf för mig.

    Jag går i KBT för bl.a. GAD. Upplever också att ångesten klingar av om jag låter den bara vara där, inte matar den med tankar. Ångesten i sig är inte farlig. Bakning har hjälpt mig. Att måtta ingredienser och knåda en deg skingrar tankarna. Och så får man ett omedelbart resultat.

     

    Ska tänka på det.. brukar resonera med ångesten eftersom min ångest grundar sig i några riktiga problem som jag har, men även om jag har vissa problem (som ensamhet bland annat), så är ju ångesten en sjukdom och det kan ibland lätta upp när en tänker på det. För mig beror det på vilket stadie och nivå av ångest jag har dock: är den på en riktigt stark nivå så hjälper knappt något. Men nu t.ex. när den är på en väldigt stark nivå så hjälper det ändå i några sekunder att tänka på att det är ett tillstånd, det kommer gå över. Visserligen har jag har ångest majoriteten av tiden sedan julen men jag vet också att jag haft lika illa ångest tidigare i en så lång eller längre period och att det bör komma bättre tider, om jag inte är förbannad eller något! Så det är kanske dumt att resonera(även om en gör det logiskt och försöker mata in positiva o logiska argument mot ångesten), och bättre bara att acceptera att den är där och inte tänka att den behöver vara kopplad till tex just det problemet. Fast det blir en ond spiral.

    Tex ett problem:

    Jag känner mig ensam, har många kompisar/gamla vänner och så men på högtider/födelsedag är det ändå inte självklart vilka jag ska bjuda eller vilka som tackar ja, av de jag bjuder. När jag mår dåligt eller behöver någon på nåt sätt samma sak(tex följa med på uppkörning, eller följa med på nåt särskilt), inte säkert att någon kan vara där för mig och ofta kan någon vara det, men olika varje gång. Saknar en grupp eller iaf 1 person som ”alltid” finns där, alltså iaf några gånger i veckan att en umgås, och att den personen behöver mig lika mycket som jag den. Har många introverta vänner, eller vänner med par/barn, upptagna av jobbet osv, som har andra trygghetspunkter. Har ganska mycket kontakt med min familj, under hösten har de varit min fasta punkt, eftersom det tog slut med mitt ex i början av hösten. Han var också min bästa vän. Under julen var det familjebråk och jag känner mig inte lika bekväm med att hälsa på föräldrars hem pga det och jag blev suicidal då. Sedan dess har jag försökt vara med kompisar/familj non stop för att jag behöver människor omkring mig just nu, och eg i allmänhet. Om jag VET att jag har en trygg stabil aktiv nära relation, som jag kan träffa ofta, tex några ggr i veckan, är det lättare att vara ensam en eller flera dar(vill inte mer, om jag inte tex pluggar inför något kanske). Men just nu är det ju tvärtom, att jag inte har det så, och att jag snarare känner att det är svårt att hitta en sån relation när en är nämre 30 än 20 och tex är vegan, gillar att dansa och naturen. Inte många gillar att dansa här i landet, och alla fryser för mycket för att vara ute majoriteten av året.. och folk tycker en är jobbig som är vegan hehe.

    Iaf, om jag då tänker att det bara är ett tillstånd(ångesten) så motbevisar jag mig själv ändå, för det som verkligen brukar distrahera mig är att umgås med andra. Dricka te, duscha, träna, dansa, osv kan hjälpa om det är på en låg nivå, men är ångesten starkare så är det svårt att ta sig ur själv. och då blir alla råd om att ”fokusera på dig själv” ”lär dig älska egentid” osv överflödiga. Alla funkar inte så. Är uppväxt med en stor familj och kommer nog aldrig bli introvert, eller en person som gillar egentid. Människor är flockdjur, och KAN som sagt vara ensam men vill ha en social trygghet.

     

    Tack om någon orkade läsa. Tror jag ska använda den här summeringen med en psykolog. Söker just nu psykolog, är det någon som har en rekommendation om någon? I sthlm eller online.

     

     

     

    Förresten allihopa, ska länka om jag hittar den, men jag HAR läst om en kvinna som överkommit GAD. Iaf att den dagligen inte påverkade henne, inte var aktiv. Hon hade kontroll över sina känslor och sitt liv. Tror hon var från USA.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 21 totalt)
20

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.