[Red Papoga]

Bara en sak jag funderar på.

Om man har en hög ångest just och har haft självskade beteende förut. Tänker mycket på döden. Och har förut planerat sättet hur man tänkte ta sitt liv och vart men i te när . Men om det var flera år sedan.

Hur skulle sjukvården hanterat det?

Rent teoretisk

[Red Papoga]

Anonym skrev:

Förstår det kan kännas så, men du är precis lika värdefull, du är ju människa du med. Vi får lov att ta plats, vi behöver ta hand om oss själva om vi ska kunna hjälpa andra i längden. Så ta dig själv på allvar 🙂 och samtala gärna med någon tycker jag

Tack för dina fina ord.

Även om jag skulle prata med någon så vet jag inte vem denna skulle vara.

Att prata om mig är inte riktigt min grej. Är dålig på att prata om mig själv. Känns bara fel. Och konstigt.

Det kommer säkert bli bra igen. Jag klarade det sist jag var mer med.

Men det har varit skönt att skriva lite om det.

Kanske har lite med att inte lita på folk eller vara rädd att det blir för mycket.

Jag vet inte riktigt. Men tack för att du tagit dig tiden att skriva till mig. Det uppskattar jag. <3

 

[Red Papoga]

Green Leguve skrev:

Ja så är det. Jobbar inom vården och vet huŕ det funkar. Det är bara vi själva som kan göra det bästa för oss, tyvärr. Kommer aldrig mer söka inom psykiatrin. Håller mig borta från att söka somatisk vård också, så långt det går.

Det känns på något sätt lite sorgligt. Att man måste kämpa själv.

Tilltron till vården är ju inte speciellt stor.

 

[Red Papoga]

Green Leguve skrev:

Exakt så. Och nej jag kommer aldrig lägga in mig igen hur dåligt det än blir. Då avslutar jag hellre allt innan.

Känns ju lite som att undvika vården och hantera det själv är bättre.

[Red Papoga]

Så risken är att det blir missförstånd och det kan bli LPT även om det inte behövs?

Känns ju inte så betryggande.

[Red Papoga]

Indigo Jytoha skrev:

Det är klart att du räknas,och mående kan inte bara vara svart eller vitt, man kan må dåligt utan att vilja dö eller ha självmordstankar och man kan ha bättre och sämre stunder under dagen och under längre perioder.

Har en känsla i hela kroppen jag inte blir av med. Så tröttande.

Har inget bra sätt att hantera det. Så jag gör ingenting istället. Vilket iaf är rätt bra. Blir rätt så trött på mig själv ibland.

Jag vet jag borde fokusera på det positiva men är så lätt att bli visen.

 

 

[Red Papoga]

Indigo Jytoha skrev:

Du behöver inte gå långpromenad, du kan göra något pyttelitet som får dig att bryta lite. Jag hade jätte svårt att gå långpromenaden jag planerat så jag gick en kortare runda. Bara så jag inte ligger i soffan hela dagen. Ja jag håller tummarna för bra kollegor imorgon.

Det är jätte bra att du kom ur en runda iaf. Det är skönt med lite frisk luft.

Ibland undrar jag om någon ser igenom och fattat hur kaos jag är på insidan.

Jag målade lite Det var längesedan.

Hoppas din dag är bra  <3<3

[Red Papoga]

Hur vanligt är det med LPT?

Jag tänker att det borde vara rätt ovanligt?

[Red Papoga]

Anonym skrev:

Alltså… jag har ingen personlig erfarenhet av en djup depression, så jag kan inte säga jag förstår helt, men jag tycker inte det är konstigt förden skull. Det finns en orsak till det. Att man inte har några planer, jag menar, mår man inte bra är det inget konstigt heller. Man behöver ju något som motiverar en, och för mig är det tron, övertygelsen att mitt liv är viktigt och att Gud liksom håller mitt liv i sin hand. Förstår att det kan vara svårt att tro när det händer så mycket skit i världen. Men det finns verkligen människor som det vänt för, som varit djupt nere, och enligt de själva (många av dem) var det Jesus som hjälpte dem ut. En av dem som är lite känd är Sebastian Stakset (Kartellen), hade mått dåligt hela sitt liv och försökt ta livet av sig ett par tillfällen, hatade sig själv. Han är en helt ny människa idag. Han berättar om det i sin bok ”Bara ljuset kan besegra mörkret”. Jag förstår att det kan vara svårt att se någon ljusning när man är mitt i skiten, men tänkte det kan ge lite hopp att berätta någon konkret som varit där och som det faktiskt vänt för. Så för att återgå till din fråga, jag tycker inte det är alls konstigt att man inte har några planer om man inte ser meningen med livet. Så det är det jag vill ge lite hopp om. Livet är svårt, för mig med, men jag tror det är värt att kämpa för.

Det är så mycket lättare att se andras värde än sitt eget.
tänker det kanske inte är så farligt, men är rädd att det blir värre innan det skulle kunna bli bättre. Om det är något man klarar själv.
det är ju inte så farligt, det finns dom som har det värre. att tänka att inte vilja leva är ju inte samma sak som jag vill dö nu. men samtidigt jag vet inte, skulle inte tro att det är någon fara.

 

[Red Papoga]

Hur ses det om man inte känner för att leva. Men inte har några pågående planer?

[Red Papoga]

Ska jobba imorgon. Har ångrat mig. Orkar inte vara social och trevlig.

Känner att jag inter speciellt bra på att vara social.

Hoppas på att det är någon bra man jobbar med.

Det blåser kallt här idag. Så blir nog inte någon långpromenad.

 

[Red Papoga]

Hade inte tänkt bli så här gammal.

Jag vet inte, vad jag känner…

En riktigt kass dag idag.