[Purple Pypila]

Anonym skrev:

Har du sett videon?

Videon är bra. Riktigt uppmuntrande.
Den kvinnan har gått från mörker till ljus. Och mörkret vann inte över ljuset.
Starkt.

Tack för att du tipsade om videon.

[Purple Pypila]

Att uppmuntra varandra gör att man växer in i tron. Tack själv. Att du delar frimodigt dina tankar.

[Purple Pypila]

Anonym skrev:

Tack att du skriver, det är jätteuppmuntrande att höra! Jag kan också känna den dubbelheten, att ibland förstår man inte varför det ska vara så svårt, men kan också se många tecken på att Gud verkligen är engagerad i ens liv. Något som hjälper mig mycket är också tanken att detta livet inte är slutet, lidandet kan tyckas orimligt men i proportion mot det Gud har lovat oss som sätter vår tro och hopp till Jesus (evigt liv), blir det lättare att bära. Tror dock också det går att få ett bra liv här, men det kommer nog alltid vara en kamp på olika sätt. Tack att du skrev som sagt 🙂

[Purple Pypila]

Lägger mig i.
Eller kanske inte gör något.

Jag skulle inte kliva upp på morgonen om jag inte hade min blick på Jesus. Det påtagliga skydd och stöd jag fått genom åren är väl som mirakel. Svåra att beskriva, bara härligt att det hänt.
Jag respekterar att andra väljer sin väg. När det är dags så blir man träffad av Guds kraft. Kan hända nu eller om 10år.

Att mitt liv är skit. Det är så livet verkar vara.
Men stödet från Gud är tröst varje dag.

[Purple Pypila]

Anonym skrev:

Alltså… det där kändes lite ”goddag yxskaft” när jag läste igenom det, vet inte hur ni känner… bara det att jag skriver mitt i natten (jag jobbar natt när jag jobbar, det är därför, jag har den dygnsrytmen). Förstår om ni inte kan relatera. Men annars menar jag det jag skriver, bara lite osäker på hur det tas… man vill ju bli förstådd… men … nåväl. Gör så gott jag kan (har det inte så lätt själv). Vill väl mest bara inte kännas som en bezzerwisser. Jag har svårt att förstå mig på livet många gånger själv, men jag vet samtidigt att jag har erfarenheter som gör det väldigt svårt att avvisa att Gud och Jesus finns. Förstår att det kan vara svårt att relatera om man inte själv har en bakgrund i kristen tro. Men som sagt, jag försöker så gott jag kan… känner jag var lite snabb på att skriva (råkade faktiskt posta innan jag var klar, vissa grejer hade jag kanske velat ändra men blev stressad av det). Det med ” förlorat förståndet”… Nåväl, ni får väl tro att jag gjort det om det är så…

[Purple Pypila]

Ja du… jag vet hur det är med psykvården.
Den funkar inte.
Jag har försökte där jag bor i 10år.
Hjälpen jag fått har varit sporadisk och haltande.

Det finns inte psykologer, kuratorer, psykiatriker. Det är därför som vårdkön är så lång.

Att du mår dåligt förstår jag. Att du inte vill leva men ändå drar dig fram dag för dag. Den känslan känner jag så väl igen.