[Pink Syjuga]

Green Leguve skrev:

Någon av er skrev om testamente. Vad ungefär ska ni skriva där i? Med en jurist?[/quote

Ja, jag ska boka en tid för att göra det. Eftersom jag och min sambo inte är gifta så skulle hon inte ärva nåt av mig. Jag vill att hon ska få mina pengar och allt av värde.  Sen vill jag att mina övriga anhöriga ska få det de vill som kan vara av affektionsvärde för dem. Vill så gärna att min sambo ska få vara så ekonomisk trygg som det är möjligt. Jag älskar henne så mycket!

[Pink Syjuga]

Green Leguve skrev:

Förstår dig. Äter Du? Sover du?

Varken äter eller sover, har tappat åtminstone 15 kg senaste 3 månaderna.

Känner mig som ett tomt skal.

[Pink Syjuga]

Purple Migiqe skrev:

Blir så ledsen för att du mår så dåligt. Hoppas det börjar kännas bättre snart!

Jag mår bara sämre och sämre. Vill ju ordna allt innan men just nu känns det inte som att jag kommer att orka med det. Jag vill inte leva

[Pink Syjuga]

Green Leguve skrev:

Jag förstår er precis. Känner likadant själv. Däremot känns det som att vill man verkligen dö så lyckas man oftast. Så det är mer att man försöker kämpa just nu enbart pga en närstående. Men vissa stunder så orkar jag inte ändå. Tar man till ett drastiskt sätt så lyckas man nog. Tror jag. Det som mest stoppar mig är alltså det där permenenta beslutet. Att gör jag så, så har jag svikit/ förstört för den anhöriga. Vet dock inte hur länge till det hindrar mig.

Det är ju så med oss människor vi har ju oftast dem runt oss som vi älskar och man vill ju inte såra dem …

[Pink Syjuga]

Purple Migiqe skrev:

Brukar dricka alkohol ibland för att känna mig avslappnad, men ibland kan det istället ge mer ångest än vad jag redan har… så brukar försöka att undvika alkohol. Droger har jag aldrig testat och kommer inte göra det heller, har en vän som varit djupt nere i droger.

Förstår vad du menar, jag dricker alltid en bestämd mängd, för om jag dricker för mycket så får också jag mer ångest. Jag har ej heller använt droger och kommer inte att börja med det nu. (Vet faktiskt inte ens var jag skulle få tag i sånt)

[Pink Syjuga]

Purple Migiqe skrev:

Jag förstår dig. Känner också att jag inte vill misslyckas. Det hemskt att man ska behöva känna så.

Jag vet inte hur det ska gå för nån av oss, jag ligger bara och skakar just nu.

[Pink Syjuga]

Längtar tills imorgon när jag ska dricka lite vin, brukar göra det på fredagar och lördagar. Det dämpar lite av spänningarna som hela min kropp har. Då brukar jag inte behöva insomningstabletter, jag mår tillräckligt dåligt som jag gör och vill inte bli beroende av dem, som om det nu skulle spela nån roll…
Hur gör ni andra, alkohol, droger?

[Pink Syjuga]

Purple Migiqe skrev:

Jag förstår. Jag skriver här för att jag tycker det är skönt att vara anonym och att de flesta jag pratat med här verkar känna likadant. Man känner sig mindre ensam. Sen kan man ju bli triggad av det också. Men det kanske är det jag vill bli just nu.. hjärnan är konstig som vill utrota sig själv. Jag går mest hos kurator för att omgivningen vill det.. ger mig inte heller så mycket tyvärr.

Det är skönt att vara anonym, så är det. Är så arg på mig själv att jag är så feg, jag skulle så gärna vilja avsluta mig själv i denna stund men det är så svårt att veta hur, jag vill verkligen inte misslyckas.

[Pink Syjuga]

Purple Migiqe skrev:

Ska försöka prata med honom. Han har själv mått dåligt så han vet hur det är, vilket är skönt. Vet faktiskt inte vad jag vill säga. Ska klura på det så att jag får med allt.

Det låter bra att du är öppen för att göra ett försök att berätta.  Själv försöker jag komma på varför jag skriver här med dig och andra, Ibland så känns det så konstigt att skriva med fler som har självmord i sinnet. Har provat att träffa en psykolog en gång men jag ser inte vitsen med det. Jag förstår inte vad en sån ska kunna hjälpa med? Sitta och prata med en okänd människa om hur jag mår, det gav mig inget alls. Jag vill bara dö.

[Pink Syjuga]

Purple Migiqe skrev:

Jo han finns där för mig om jag berättar för honom. Men är så himla svårt. Har sagt att jag vill dö i säkert 1 år. Han måste bli less på mig. Förstår att jag egentligen behöver säga det, nu mer än någonsin då det är allvarligare än tidigare.

Jag tycker att du behöver prata med honom, Krama honom och sitt ner och berätta på ett lugnt sätt om det går eller bara bryt ihop.

Jag tror att han är värd att få veta dina innersta tankar just nu.

Testa att skriva här vad du skulle vilja berätta för honom, kan du göra det?

[Pink Syjuga]

Purple Migiqe skrev:

Är min sista dag idag på arbetsträning/arbetsutredning. Det är denna dag jag väntat på. Nu har jag inget jag måste gå till vilket betyder att jag är ensam om dagarna. Känns skönt på ett sätt att veta att det troligtvis snart är slut. Jag har inget som motiverar mig att gå fortsätta leva längre. Låter konstigt men är skönt. Riktigt skönt. Nu kan jag äntligen slappna av och planera in i minsta detalj hur jag ska göra. Orkar inte riktigt tänka på mina anhöriga. Det låter själviskt men vad ska jag göra? Är ju JAG som lever i min kropp, ingen annan. Så då borde det ju vara jag som bestämmer när det är slut också?

Känner du verkligen att du kan slappna av?

Förstår hur du menar angående att inte ha en massa måsten, men jag upplever att planeringen tar oerhört på krafterna, så mycket som måste ordnas så att de som blir kvar inte ska stå med alla saker i sin sorg.

Förstår du hur jag tänker?

[Pink Syjuga]

Purple Migiqe skrev:

Ja kanske, är så svårt att veta i förväg. Det är riktigt jobbigt! Har också sagt till min sambo att jag har suicidtankar men inte att jag har några planer. Skäms så mycket och vill inte vara ett problem. Det som händet om jag berättar att jag har planer är 1. Kommer ej kunna göra verklighet av dem. 2. Bli inlagd på psyk igen, och det orkar jag inte. 3. Göra dem oroliga

Ok, jag förstår.

Ledsen att du behöver stå ensam i detta.

Tänker att du kanske ändå ska försöka berätta lite om det för honom ändå, ni älskar ju varandra och du kanske kan finna nån tröst hos honom. Tror att han säkert vill förstå dina tankar. Vet att det känns svårt för dig att göra så, men jag tror han finns där för dig om du vågar.

Så ledsen för din skull…