[Green Leguve]

Pink Syjuga skrev:

Hej, Jag förstår hur du känner det, jag vill inte heller leva. Men har så dåligt samvete för den smärta jag skulle åsamka min sambo som jag älskar mest av allt och min övriga familj. Är så trasig.

Hej, förstår precis.

[Green Leguve]

Purple Migiqe skrev:

Tack så mycket och detsamma! Vad gör du om dagarna? Jobbar du?

Jag har jobb men är tjänstledig för studier för tillfället. Vad gör du om dagarna?

[Green Leguve]

Purple Migiqe skrev:

Hon vill att jag ska börja med nån slags bildterapi och byta ut sertralin mot voxra. Vet dock inte vad det är för typ av medicin mer än att den ska va bra mot depression😅

Okej, ja. Jag gillar inte att testa massa olika mediciner. Jag vet vad som funkar men det vill inte skriva ut det för det är narkotikaklassat. Jag har aldrig haft beroendeproblematik. Så det är dåligt.

Hoppas du kommer må bättre.

[Green Leguve]

Purple Migiqe skrev:

Förstår dig. Vi prata om mitt mående och vad vi ska ha för plan framöver. Hon tyckte att jag ska byta mediciner och börja en ny behandling. Känns jobbigt då jag haft så många olika behandlingar med olika människor, tycker inte om att träffa nya personer hela tiden som man ska öppna upp sig för.. Vet ej om jag kommer orka genomgå det igen, känns som att hamna på ruta 0.

Känner likadant. Gillar inte heller att öppna upp mig. Och att man är så maktlös. Ens liv ligger i läkarnas händer. Det gillar jag inte.

Vilka mediciner vill hon att du tar? Och vad för behandling?

[Green Leguve]

Purple Migiqe skrev:

Vad tråkigt att höra! Jag mår inte heller jättebra, ska ha läkarsamtal med en ny läkare idag så får se om dem försöker komma med någon ny lösning. Det är mitt sista hopp, annars tror jag att jag inte lever efter helgen.

Förstår precis hur du känner. Känner likadant. Jag har lidit så av den läkare jag haft, så jag bad om en ny. Fått tid om 3 veckor. Medicinerna kommer inte räcka tills dess. Och är också rädd för att den nya inte kommer skriva ut mer mediciner. Då orkar jag inte heller. Och all ångest inför detta är vidrig.

Vad ska ni gå igenom på läkarmötet?

Skriv sen hur det gick och vad planen blev.

[Green Leguve]

Purple Migiqe skrev:

Det är bra att du försöker ta en dag i taget, det försöker jag också göra men det är så svårt. Ja sjukvården är inte jättebra, tråkigt att vi som mår dåligt ska behöva kämpa för att få hjälp🙁 Hur mår du idag?

 

Idag är det riktigt illa. Har fruktansvärd ångest och extrem trötthetskänsla. Vet inte hur jag ska orka leva faktiskt..

Jag försöker göra det jag ska få gjort, bita ihop. Men det är inte lätt. Och jag vet inte hur länge jag orkar. I dessa stunder vore det bra med någonät lugnande.

Hur mår du?

[Green Leguve]

Ja det är märkligt att du får det. När de annars är så extremt restriktiva med allt.

Jag äter ssri, men funderar på att trappa ner. För några veckor sedan funderade jag på att byta eller försöka höja. Men njä skiter nog i det nu..

Har ätit benso vid behov och även zopiklon varje natt. Nu vill läkaren dock inte skriva ut med sånt. Så jag tänkte byta läkare. Men det jag har hemma kommer inte räcka tills jag bytt läkare… Så är orolig över att allt blir ännu värre med sömnen osv. Och då påverkar det allt..

Aja vi får se.. Så trött på sjukvården så jag orkar inte med dem mer.

Känns som antingen orkar jag leva eller skiter jag i det. Självmordstankar dagligen. Och planerar en del inför det ibland. Typ som att rensa/ slänga saker. Osv. Men vi får se. Jag försöker ta en dag i taget.

[Green Leguve]

Ja precis. Jag håller med.

Vad konstigt att du får samma tabletter som innan. Pratar vi narkotikaklassat?

Jag hade verkligen behövt lugnande, benso. Men dem vill helst inte skriva ut det. Trots att jag aldrig missbrukat. Dåligt så det saknas ord.

Vad ska vi ha mediciner till om man inte får använda dem. Så många som både kommer och har tagit livet av sig när de kanske kunde räckt med något lugnande vid behov..

[Green Leguve]

Ja Okej, du tog tabletterna och överdoserade? Hamnade du på sjukhus sen? Fick du mer tabletter eller blev det stopp då?

Jag har aldrig överdoserat något och jag vill ha lugnande för att orka men de är väldigt restriktiva med det.. vilket gör mig maktlös.

Skönt med en sambo som stöttar!

Separerade med min för några månader sedan och det utlöste en del av detta måendet.

Pratade mycket med en närstående innan. Men vill inte heller betynga den personen mer nu. Klart det tär på den att höra hur jag mår när jag mår som jag gör. Så slutat berätta.

[Green Leguve]

Är din sambo stöttande? Tänker att den personen ändå är där och ser dig varje dag? Vad säger h*n?

Det som fått mig hittills att stanna är anhöriga. Några nära. Men samtidigt känner jag ofta att jag inte kan leva enbart för andra. Och att de kan få det fint utan mig. Samtidigt som det vore själviskt att ta livet av sig. Så känner väldigt likt som dig.

Gett upp vården helt. Känner att jag inte får den hjälp jag behöver eller vill ha. Läkare som är rädda för att skriva ut medicin osv..

[Green Leguve]

Känner också väldigt mycket som det du beskriver.

Har du vänner? Familj? Barn?

Vad har hittills fått dig att kämpa?

[Green Leguve]

Mår likadant, har samma tankar och känner ungefär likadant.

Det är väldigt många som mår såhär, uppenbarligen. Med tanke på att 5 personer tar sitt liv varje dag i Sverige. Vad jag förstått.

Så vi är inte ensamma. Sen är det ingen tröst då jag inte önskar folk att behöva må såhär.

Finns det något som lindrar ert mående?

Vad i så fall?

Vet att även om det lindras så vaknar man ändå upp med samma starka ångest en stund senare. Så man verkar aldrig bli av med det.