[Green Dehypi]

Hej!
Jag känner igen mig i det du skriver och jag är själv inne i en period där jag känner som du, jag vet inte om mitt svar kommer ge dig nåt då jag som sagt känner likadant men jag kan tänka mig att det är precis som du skriver att du egentligen inte vill dö men jag förstår känslan av att känna sig lugnare när man tänker på vara död och slippa all smärta man känner. Innan du tar några förhastade beslut testa prata om det men någon närstående som du litar på eller prata med en psykolog. Det hjälpte mig litegrann iallafall när jag blev inlagd på psyket så det kanske också är ett alternativ. Du kan alltid prata med mig också om det känns bättre att prata med en person som inte vet vem du är❤️

[Green Dehypi]

Blue Vajeno skrev:

Vad tror du om det? låter det bekant för dig att vara död är det du längtar efter, men att dö är negativt?

Det är exakt så jag känner, har inte kunnat sätta ord på det men du skrev det väldigt bra. Jag vet att gått nästan ett år sen jag skrev denna tråd och sen du svarade och under detta år har jag försökt ta livet av mig men misslyckats. Jag mådde bättre en stund men nu känns det igen som att livet inte är värt att leva och jag vet inte vad jag ska göra. Allt känns så hopplöst. Jag har vänner, jag bor närmare min släkt, jag har ett bra jobb som jag tycker om. Jag har planerat saker med mina kompisar tex så ska vi utomlands i sommar men jag ser inte framemot det så jättemycket även fast jag vill. Jag har varit inlagd på psyket och dom säger att dom inte riktigt vet vad dom ska göra med mig, jag går på antidepp men det känns inte som att det funkar. Som sagt livet känns bara så ovärt att leva just nu

[Green Dehypi]

Ja det kanske är så, jag vet som sagt inte. Det ända jag vet är att jag inte vill leva längre. Men som jag också skrivit tidigare så kommer jag inte ta livet av mig så jag har hamnat i någon sorts ond cirkel, där jag egentligen inte mår så jättebra. Idag vaknade jag och bara ville gråta för att jag inte vill leva längre och saken är den också att ingen vet att jag mår såhär inte ens min bästa vän. För jag vill inte vara en börda för nån och jag har tagit mig ur dåliga perioder förut själv. Mitt mående blev inte heller bättre av igår kväll, var nämligen på en förlovningsfest av mina två nära vänner och även fast jag var glad för deras skull så satt jag där och bara tänkte på döden. Det är sjukt jag vet, men det är ditt mina tankar går.

[Green Dehypi]

Jo det är det jag undrar. Min fråga är också om det verkligen är en depression. Ja absolut att självmordstankar är det starkaste symptomet på det men samtidigt har jag haft självmordstankar ända sen min pappa dog för 7 år sen. Skillnaden från då till nu är att då fanns det en risk att jag skulle agera på dom, nu finns inte den risken kvar bara en längtan på att dom tankarna ska vinna och jag vet att det låter hemskt men det är så det ligger till. Min pappa tog självmord men innan det brukade han alltid säga att man inte ska låta reptilhjärnan ta över, jag förstod aldrig vad han menade med det förns jag hamnade i en depression efter hans död. Det är så svårt dethär för jag vill inte må såhär men samtidigt så tycker jag inte att jag mår dåligt. Jag vet inte om det är för att jag har levt med allt detta i sju år och det har blivit ”normalt” för mig och att jag glömt eller inte kommer kunna gå tillbaka till hur jag mådde innan pappa dog.

[Green Dehypi]

Du har säkert rätt, men jag vet inte om jag vill söka efter det som kanske skulle få mig må bra i livet. Jag var helt säker på att jag inte skulle leva längre än tills jag fyllde 18 och nu är jag 21 med noll motivation att fortsätta livet. Jag saknar min pappa och min tro är att jag kommer träffa honom på andra sidan. Om mitt liv är skit och jag saknar min pappa så otroligt mycket är det då fel av mig att jag bara vill följa honom och dö? Det kanske är fel av mig men jag har kämpat mot självmordstankar och viljan att dö sen nästan 10 år tillbaka och det blir inte bättre för att vara ärlig blir det bara sämre

[Green Dehypi]

Det är väldigt snällt av dig men jag har varit hos psykologer och det har inte hjälpt. Det känns bara hopplöst just nu