Skapade svar

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0
  • som svar på: Ensam men med barn

    Jag har sänkt kraven, och bett om hjälp. Hjälp med min hälsa. Hjälp med min dotter om det går. Det enda som funkar. Mvh ensamstående på heltid.

    Trådstartaren

    Vill påpeka att mina sömnproblem började innan medicinen jag fått för adhd och att jag somnar lättare med den men att uppvaket finns kvar och där är allt lika jobbigt som innan. Omöjligt att somna om.

    • Detta svar redigerades för 9 månader sedan av en moderator.

    Själv har jag svårt att förstå hur man kan tycka droger är kul, med alla konsekvenser som kommer med dem. För mig var de länge ett nödvändigt ont. En självmedicinering pga trauma, depression, ångest och obehandlad adhd. Det lilla roliga varar ju inte så länge. Lite mer dopamin kanske. Sen blir man en idiot. Behandlar andra idiotiskt. Förstör sitt liv. Tappar omdömet. Utvecklar beroende. Och då slutar drogen dessutom funka och det enda som finns kvar är institutioner, fängelse eller död.

    Skit kul liksom. Verkligen inte värt det.

    Sen har jag aldrig egentligen gillat känslan av någon drog, inklusive alkohol, förutom biten att det dödade min ångest tillfälligt. Men med tiden blev mitt mående bara ännu värre.

    Kan man inte ha kul utan droger har man nog ett problem med droger och kanske något annat. Så var det iaf för mig.

    Drogfri sedan 5 år tillbaka nu. Tack och lov. Verkligen en ynnest.

    Har fortfarande problem med sömnen och ångesten. Fått hjälp med min adhd vilket förändrat allt för mig. Men den värsta dagen nu är fortfarande bättre än den bästa dagen förr, i drogträsket.

    Jag har ingen kärlek till droger. De förstörde min barndom. Min familj. Varit nära att ta död på mig och mina nära och kära. Vissa dog. Lett bara till mer missär och tortyr. Allt annat än kul.

    Jag hatar nog droger mer än något annat på denna jord. Men det gjorde jag inte i början. Men det kallas ju förnekelsens sjukdom av en anledning, beroendet..

    Det känns lite som ni båda missförstod mitt svar. Jag svarade inte med avsaknad av empati eller med “stor käft”. Jag är kunnig när det kommer till hur vården fungerar, hur mediciner fungerar och om hur missbruk fungerar.

    Mitt svar kom från att jag kände med personen som skrev, då jag vet exakt hur det känns att vara i den sitsen och utefter personliga erfarenheter gällande  hur jag lyckades ta mig ur och sedan fick ett bättre liv och mående.

    I mitt fall behövde jag ta itur med mitt alkoholberoende innan jag ens kunde ta itur med min adhd. Och för att kunna det behövde jag söka hjälp för mitt alkoholmissbruk både genom avgiftning, medicinering, beroendevård inom både beroendepsykiatrin och öppenvården samt i tolvstegsgemenskap.

    Abstinens är livsfarligt. Inte abstinens från adhd-medicin då den varar betydligt kortare än alkoholabstinens och inte heller leder till livsfarliga tillstånd (även om psyket drabbas hårt av en sådan AT) men alkoholabstinens kan leda både till delirium trimens och ep-anfall.

    Därför jag säger sök hjälp. Jag tvivlar inte på att du sökt hjälp för ditt mående, men om du ännu ej sökt hjälp för ditt alkoholmissbruk uppmanar jag dig att göra det. Inte för att jag antar att du inte gjort det, utan för att jag vet att beroendet är förnekelsens sjukdom. I mitt fall tog det sju år innan jag ens var ärlig med vården gällande mitt höga alkoholintag och ingen hjälp jag fick hjälpte, eftersom jag hade mitt missbruk som förvärrade allt.

    Min poäng är att det mest akuta att söka hjälp för är ditt alkoholmissbruk. Det finns hjälp att få om man är villig att ta emot den.

    Mvh, Tidigare alkoholmissbrukare med stor erfarenhet av både mediciner, psykisk ohälsa och missbruk. Jag vet absolut vad jag pratar om och försökte endast stötta då jag vet hur hemskt det är av personliga erfarenheter.

    Har blivit av med benz och tvingats sluta CT utan att vårdens ens berättat att det kan ge abstinens (många i vården vet inte ens det), haft amfetamin AT, varit beroende av alkohol. Arbetar idag med att hjälpa missbrukare ur sitt missbruk inom tolv-steg.

    Menade absolut inget illa. Du behöver inte utgå från att jag vill dig illa. Vill dig endast väl. Vet vilket helvete det är.

    Faktum kvarstår dock att adhd medicinen inte bör ge abstinens efter fyra månader, men alkoholen kan ge dig det. Även om du fortfarande dricker då man lätt utvecklar toleransabstinens.

    Klarar du inte att leva upp till de krav beroendepsykiatrin har på dig kan det vara läge att lägga in sig på avgiftning och därefter ansöka om att få komma till behandlingshem. Det har hjälp många. Jag ansökte hos socialtjänsten på alkoholenheten och fick snabbt behandling beviljat. Hoppas även du kan få den hjälp du behöver.

    All lycka till dig.

    Abstinens från adhd-medicinen lär ha försvunnit efter 4 månader. Det låter som ett klassiskt mående vid alkoholmissbruk. Sök hjälp. Det finns hjälp att få. Det viktigaste först. I detta fall låter det verkligen som att det är din alkoholproblematik som är det akuta samt det som får dig att må så dåligt. Dricker du dagligen var det bra att dem tog bort den från dig. Det blir väldigt farligt. Önskar dig all lycka till.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0