Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Kärlek till droger , hur kan man INTE ha det?förstår inte

Kärlek till droger , hur kan man INTE ha det?förstår inte

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Idag har jag umgåtts med en familjemedlem, en förälder.  Känns bra att finnas där och ge glädje.

    när hen hade gått så hade jag dock bara en sak jag ville göra: supa och ta tabletter,

    när man provat en gång , hur kan man inte bli helt fast i berusnings glädjen ?? Jag tycker det är det roligaste som finns att vara berusad / påverkad och allt annat suger..jag vill alltid vara påverkad ..

    Alla som är nykterister och så vidare: hur orkar ni med livet?

    Hej. Jag finner din frågeställning aningen märklig. Bara för att man är nykterist betyder det inte att man inte gillar att droga eller att dricka. Det kan vara att man som mig varit fast i ett långvarigt missbruk, eller att man inte gillar den personen man blir när man dricker,. Fokusera mer  på dig vad du själv gör och lite mindre på vad andra gör ☺️ För du vet inte varför en person beter sig som den gör.

    Trådstartaren

    Hej. Jag finner din frågeställning aningen märklig. Bara för att man är nykterist betyder det inte att man inte gillar att droga eller att dricka. Det kan vara att man som mig varit fast i ett långvarigt missbruk, eller att man inte gillar den personen man blir när man dricker,. Fokusera mer på dig vad du själv gör och lite mindre på vad andra gör ☺️ För du vet inte varför en person beter sig som den gör.

    alltså min fråga var ,utan något ont menat, hur man INTE kan bli fast när man en gång provat , eftersom JAG blev det, jag är den sista personen som skulle döma någon

    Jag förstår dig exakt! Har varit både tablettmissbrukare och haft en kärlek till alkohol!

    Numera är jag nykterist och helt drogfri. Jag höll på att förlora hela min familj pga missbruk. Förlorade jobbet, bröt foten när jag hade druckit med operation som följd. Mer tabletter mot smärta, alkohol. När jag inte fick mer medicin blev det bara alkohol som jag blev påkommen med, fick 2 val: behandlingshem eller sluta själv, förlorar min familj om jag inte lyckas. Jag lyckades sluta själv och har varit utan i 2 månader nu.

    Jag mår nu bra, b-vitamin, campral mot alkoholsug, omega 3 samt setralin mot depression/ångest. Har varit en jävligt tuff resa men jag är stolt och har inget sug efter varken alkohol eller droger!

    Jag tror att när man väl bestämmer sig för hur man vill leva sitt liv, för sig själv och andra så vaknar man upp ur dimman och inser att man kan vara glad och lycklig utan substanser!

     

    Själv har jag svårt att förstå hur man kan tycka droger är kul, med alla konsekvenser som kommer med dem. För mig var de länge ett nödvändigt ont. En självmedicinering pga trauma, depression, ångest och obehandlad adhd. Det lilla roliga varar ju inte så länge. Lite mer dopamin kanske. Sen blir man en idiot. Behandlar andra idiotiskt. Förstör sitt liv. Tappar omdömet. Utvecklar beroende. Och då slutar drogen dessutom funka och det enda som finns kvar är institutioner, fängelse eller död.

    Skit kul liksom. Verkligen inte värt det.

    Sen har jag aldrig egentligen gillat känslan av någon drog, inklusive alkohol, förutom biten att det dödade min ångest tillfälligt. Men med tiden blev mitt mående bara ännu värre.

    Kan man inte ha kul utan droger har man nog ett problem med droger och kanske något annat. Så var det iaf för mig.

    Drogfri sedan 5 år tillbaka nu. Tack och lov. Verkligen en ynnest.

    Har fortfarande problem med sömnen och ångesten. Fått hjälp med min adhd vilket förändrat allt för mig. Men den värsta dagen nu är fortfarande bättre än den bästa dagen förr, i drogträsket.

    Jag har ingen kärlek till droger. De förstörde min barndom. Min familj. Varit nära att ta död på mig och mina nära och kära. Vissa dog. Lett bara till mer missär och tortyr. Allt annat än kul.

    Jag hatar nog droger mer än något annat på denna jord. Men det gjorde jag inte i början. Men det kallas ju förnekelsens sjukdom av en anledning, beroendet..

    Trådstartaren

    Själv har jag svårt att förstå hur man kan tycka droger är kul, med alla konsekvenser som kommer med dem. För mig var de länge ett nödvändigt ont. En självmedicinering pga trauma, depression, ångest och obehandlad adhd. Det lilla roliga varar ju inte så länge. Lite mer dopamin kanske. Sen blir man en idiot. Behandlar andra idiotiskt. Förstör sitt liv. Tappar omdömet. Utvecklar beroende. Och då slutar drogen dessutom funka och det enda som finns kvar är institutioner, fängelse eller död. Skit kul liksom. Verkligen inte värt det. Sen har jag aldrig egentligen gillat känslan av någon drog, inklusive alkohol, förutom biten att det dödade min ångest tillfälligt. Men med tiden blev mitt mående bara ännu värre. Kan man inte ha kul utan droger har man nog ett problem med droger och kanske något annat. Så var det iaf för mig. Drogfri sedan 5 år tillbaka nu. Tack och lov. Verkligen en ynnest. Har fortfarande problem med sömnen och ångesten. Fått hjälp med min adhd vilket förändrat allt för mig. Men den värsta dagen nu är fortfarande bättre än den bästa dagen förr, i drogträsket. Jag har ingen kärlek till droger. De förstörde min barndom. Min familj. Varit nära att ta död på mig och mina nära och kära. Vissa dog. Lett bara till mer missär och tortyr. Allt annat än kul. Jag hatar nog droger mer än något annat på denna jord. Men det gjorde jag inte i början. Men det kallas ju förnekelsens sjukdom av en anledning, beroendet..

    ja droger ställer till det som faaaaan jag vet. Jag tar lyrica tabletter vid ” fest” och det är faktiskt ett  helvete när den slutar verka, jag blir sååå deppig . Alkohol blir jag  aggressiv på,

    MEN för mig ,att bara tänka på alkohol eller roliga tabletter gör mig helt varm i kroppen,,, lycklig. Det är min grej liksom jag har varit missbrukare av alkohol drack en kvarting varje jävla  dag, plus starköl . Jag var full jämt. Men sedan jag blev introducerad lyrica är jag helt frälst man behöver inte hålla på att dricka och dricka för att uppnå den där berusnings känslan, man bara tar två tre tabletter och så kickar det in efter en timma , jag helt enkelt  älskar den känslan.

    Trådstartaren

    Jag förstår dig exakt! Har varit både tablettmissbrukare och haft en kärlek till alkohol! Numera är jag nykterist och helt drogfri. Jag höll på att förlora hela min familj pga missbruk. Förlorade jobbet, bröt foten när jag hade druckit med operation som följd. Mer tabletter mot smärta, alkohol. När jag inte fick mer medicin blev det bara alkohol som jag blev påkommen med, fick 2 val: behandlingshem eller sluta själv, förlorar min familj om jag inte lyckas. Jag lyckades sluta själv och har varit utan i 2 månader nu. Jag mår nu bra, b-vitamin, campral mot alkoholsug, omega 3 samt setralin mot depression/ångest. Har varit en jävligt tuff resa men jag är stolt och har inget sug efter varken alkohol eller droger! Jag tror att när man väl bestämmer sig för hur man vill leva sitt liv, för sig själv och andra så vaknar man upp ur dimman och inser att man kan vara glad och lycklig utan substanser!

    bra jobbat, jag vet att  droger och alkohol egentligen är skit, det förstör och förstör kroppen jag vet, ändå har jag en stor kärlek till alkohol och tabletter tar inte tyngre droger dock det är inte min grej alls.

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.