Ensam men med barn

[Teal Ludavu]

Hej!

Jag är en ensamstående mamma som inte riktigt orkar med livet. Hur ska man tänka? Har man skaffat barn har man ju också uppgett ett evigt löfte om att orka, så hur hittar man den orken?

Jag har inga barn men jag har alltid tänkt att jag kommer bli utbränd om jag ska behöva ta hand om barn och samtidigt jobba 100% OCH leva upp till samhällets normativa krav. Hur hinner man jobba, pendla, sköta all logistik kring barnen, träna, handla, tvätta, städa, hänga med vänner, fira födelsedagar, umgås med familj, gå till frisören och sova ordentligt? Låter väldigt fullspäckat.

Jag tror att vi har skapat en livsstil som missgynnar föräldrars hälsa. Många har 3 miljoner saker som ska göras på jobbet, lån/utgifter som kräver hög inkomst, ett hem som ska skötas och så barn på egen hand utöver det.

Känner ingen småbarnsförälder som har mycket ork och energi, och då har de en partner.

Finns det kanske någon facebookgrupp för ensamstående föräldrar där du kan träffa någon i samma sits? Har du någon som kan vara barnvakt?

Teal Ludavu skrev:

Hur ska man tänka? Har man skaffat barn har man ju också uppgett ett evigt löfte om att orka, så hur hittar man den orken?

Tror det kan vara stärkande att ofta påminna sig om att barnen blir äldre och därmed alltmer självständiga i sig själva. Du ska inte vara i det här tillståndet för evigt utan det kommer naturligt lätta och ge möjlighet till mycket avkoppling och stor dos av egentid.

Tänker lite också att barn ofta kan vara mer anpassningsbara än vad man tror ifall man berättar varför man är trött eller inte orkar. Något som jag ofta funderar över är exempelvis barn som har föräldrar som kanske är synskadade eller liknande och där barnen ofta uppvisar en närmast exceptionell förmåga att läsa in vad de kan förvänta sig. Tror därmed att man oftare stöter på problem när man slutar kommunicera med sina barn och i stället avvisar de utan att berätta varför. Eller där man är mentalt frånvarande men inte förklarar vad det beror på osv. Att barnen inte får en begriplig förklaring. Sådant tror jag barn tar mycket mer illa vid sig av; om/när det blir tyst, stumt och kanske skavigt. Så tror på att prata med barnen!

Skickar också en stor kram!

[Blue Nuluve]

Jag har sänkt kraven, och bett om hjälp. Hjälp med min hälsa. Hjälp med min dotter om det går. Det enda som funkar. Mvh ensamstående på heltid.