Jag ser framför mig hur du är en av de få personer som fixar och donar, tar ansvar och håller i ordning, och är mycket duktig i det du gör, där inne på lagret. Jag ser också (i och med det du skriver, ovan och tidigare) hur chefen (och andra) inte värdesätter dig som de borde. Snarare tvärt om, de tar dig för given, och du blir lite utnyttjad. Egentligen är de inte värda dig!
Otäckt också att läsa om dina försök att fixa möten, med chefen och AF. Och dina försök att tala med chefen enskilt. Och hur detta inte faller i speciellt god jord. Egentligen är de inte värda dig, som sagt, där på ditt jobb.
Fast vad jag förstår, i och med allt du skriver, så tror jag att jobbet där på lagret är bäst att hålla fast vid just nu, som läget är. Mycket då också med tanke på alla dessa försök du gör med “vården”.
Å andra sidan, så är det ju heller inte direkt hållbart, där inne på lagret. Så jag undrar vad du tror om att hålla en litet mindre profil. Att ta något eller några små steg tillbaka. Att liksom blunda för vissa saker du upptäcker, och vill styra upp. Att släppa på mindre allvarliga saker. Och spara den energin till dig själv istället. Det behöver inte vara något stort, till att börja med. Men testa gärna hur det är och känns att ta ett litet steg tillbaka. Dock, det får ju inte ge dig ångest, och det får ju heller inte bli så att någon beskyller dig för något. Då är det för stora steg. Och det kommer såklart att slå tillbaka mot dig. Men som sagt, små steg, släppa på småsaker och mindre allvarliga fadäser som andra gör och som du upptäcker, och spara den energin till dig själv. Liksom att öva dig, för att bli bättre och bättre på det. Undrar om inte detta kommer att öka din självkänsla till det bättre, och lätta på trycket inuti, vad tiden lider. Sen, det märkliga, och lite otäcka, är också att ju mer man visar integritet, och inte låter sig utnyttjas, desto mindre blir man tagen för given och får mer av respekt.
