[Azure Lasoja]

Det är så fundamentalt. Kärlek. Och behovet av det.
Jag kan relatera lite till din historia. Har “bara” haft ett längre förhållande i mitt liv som var kantat av psykisk ohälsa och var en allmänt nedbrytande relation. Jag älskade honom jättemycket, men jag vet inte om han älskade mig egentligen.
Jag har varit singel många år nu och har utvecklat nästan som en ptsd efter uppbrottet pga olika händelser, och är fullkomligt livrädd att jag aldrig ska kunna hitta kärlek igen. Sund kärlek, som du pratar om.
Gråtit över det många gånger och känt mig så oändligt ensam. Spelar ingen roll hur mycket ens vänner säger att de älskar en och hur man inte behöver en partner för att vara komplett.

Romantisk kärlek är det enda jag vill ha och det enda som det känns som att jag aldrig kommer få.

[Azure Lasoja]

Jag har nog aldrig blivit kallad smal. Alltid varit överviktig och med en i princip obefintlig självkänsla.
Innan pandemin gick jag med i viktväktarna och gick tillslut ned till ett bmi som låg precis inom normalvikt-gränsen. Kände jag mig smal? Nej. Mådde jag fortfarande dåligt över min kropp? Ja.
Jag vet inte om jag någonsin kommer älska min kropp, men jag börjar mer och mer inse att det inte finns någon vikt eller någon form som är avgörande.
Vill tipsa om kontot Karolinepettersson på instagram som är dietist och pratar jättemycket om hur man kan ändra hur man ser på mat och kosthållning och speciellt hur man ska undvika att binge-äta. Det har hjälpt mig jättemycket.

[Azure Lasoja]

Har inget direkt råd men vill bara säga att du inte är ensam.
Jag krigar med hälsoångesten varje dag också. Den ligger som en skugga över allt jag gör. Och ser hela tiden nya grejer på kroppen och driver mig själv till vansinne med alla orostankar.
Enda gången jag inte är manisk över hälsan är när jag jobbar, sjunger eller begraver mig i någon serie.
Har du något intresse utanför dina studier som du kan fokusera på? Nåt som kan få dig på andra tankar så du får paus från ångesten en stund iaf?

[Azure Lasoja]

Kan verkligen relatera till den känslan. Jag önskar ibland också att jag ska bli sjuk. För det vore som någon sorts bekräftelse på att det jag upplever inte bara är i mitt huvud. Att det inte “bara” är mina tankar som förstör utan att det finns en medicinsk förklaring som är greppbar.

Det är så sjukt motsägelsefullt. Min största rädsla är att bli sjuk och dö men ändå vill jag typ det?

Tror också att det kan hänga ihop med det som övriga har skrivit, att det handlar mycket om att bli sedd av omvärlden och bli tagen på allvar.

Hoppas att du kan få hjälp och orkar kämpa vidare. Du är inte ensam.