Samma sits här. Tror dock du har lite skit i garderoben innan du blev arbetslös. Du är egentligen varken bra eller dålig, men du är bäst på att vara du! Vad du gör är en sak, vem du är är en annan. Bara för att du inte gör något nu betyder det inte att du är en dålig människa. Du är vad du står för, dina egna livsregler. Skriv ned vad du står för, dina värderingar. Ta ett par dagar på dig och fundera. Vad står du för? Vad är viktigt för dig att göra och inte göra? Titta på svaren och fundera igen, är du snäll eller en psykopat utan moral som gillar att göra folk illa?
Skulle du mot förmodan vara det sista så finns Främlingslegionen att ansöka sig till. 🙂
Du har bara ETT enda kort litet sprött liv. Tänk på det som en tom påse som du får fylla med vad du vill. Vad din mamma och pappa eller omgivning säger är absolut skit det samma. Visst, det finns självdestruktiva jobb som strippa osv men väljer du något du vet att du tycker om eller tror att du kommer gilla så kan du bara slänga ned det i påsen, för det är du som bestämmer. Du kommer få kritik av andra men det ska de skita i! Så är det jämt, alla tycker som kulsprutor hela dagarna.
Det är bättre att du får ett jobb än att du får ett fancy jobb just nu. Du kanske tom kan jobba gratis bara för att få se dig själv i andras ögon ett tag. Nu har du glömt bort alla bra kvaliteter du har, i ett sällskap får du se de du är bra på igen. Som ovan, kurser är bra sätt att träffa folk.
Bemanningsföretag finns alltid att gå med i. Du får lite olika tjänster tills du hittar nåt som är kul. Därifrån kan du söka din karriär eller drömjobb istället. Har själv jobbat på Manpower, det är inte dumt alls.
Jag har själv haft problem att godkänna min existens men tror det kommer av att jag aldrig fått utveckla min person som jag är. Snarare skulle jag pressas ned i ett fyrkantigt hål trots att jag var stjärnformad. Skuldkänslor, villkorlig kärlek, hot och skrämseltaktik gjorde mig till ett gelatinspöke. Först nu sista året har jag fått stöd i att se mig själv som barn och kunna relatera till det som en historisk händelse. Nu kan jag se att mina föräldrar inte gick ut med högsta betyg i föräldrakursen… Fan, vad jag var hunsad och negligerad! Det är ett under att jag inte lyckades ta livet av mig under alla dessa år som “The thing that should not be”. Nu ska jag fan ha ett jobb, tjäna pengar så jag kan köpa en kul billig bil, resa, fotografera, äta konstig mat på konstiga restauranger, paddla högt upp i höga berg, dyka djupt i djupa hav, segla. Hångla vill jag göra också, det gör jag alldeles för lite idag. Sprit ska jag dricka med måtta för det ger bara ångest i flera dagar efter.
Hitta dig själv, hitta ditt mål, hitta ditt jävlar anamma. Bli förbannad på skiten så kan du ibland få övertaget över ångesten. Skriv ner saker, säg varför till alla dina påståenden. Jag kan inte = varför då?
Kram på dig
