Är redo att dö nu.

[Purple Migiqe]

Vill inte vara kvar längre. Det blir mer och mer klart för mig att livet inte är för mig. Förut ville jag dö för att jag inte orkade leva, nu vill jag dö för att jag inte vill leva. Varför uppleva både det bra och det dåliga i livet om vi ändå ska dö? Alla säger att jag ska se det fina i livet men hur ska jag göra det när jag vet att det ändå inte spelar någon roll? Kommer ändå inte komma ihåg de roliga och fina sakerna när jag är död.

Just nu känns allt så jävla jobbigt. Bara att ta sig ut genom dörren känns som en omöjlighet. Jag kämpar verkligen för att leva men de senaste dagarna har jag börjat ge upp, vet att jag kommer försöka ta mitt liv igen, men den här gången kommer jag lyckas.

[Green Leguve]

Känner också väldigt mycket som det du beskriver.

Har du vänner? Familj? Barn?

Vad har hittills fått dig att kämpa?

[Purple Migiqe]

Vad tråkigt att du känner igen dig!

Jag har en nära vän, familj och sambo. Det som fått mig kämpa hittills är min familj och att jag ändå sett en ljusare framtid. Nu ser jag inte längre framtiden och orkar inte riktigt tänka på dem runt omkring mig, orkar inte tänka på något. Jag känner mig så självisk som tänker såhär men orkar verkligen inte må dåligt längre. Känner inte att jag får den hjälp jag behöver just nu och orkar inte kriga för att få det heller.

Vad har fått dig att kämpa?

[Green Leguve]

Är din sambo stöttande? Tänker att den personen ändå är där och ser dig varje dag? Vad säger h*n?

Det som fått mig hittills att stanna är anhöriga. Några nära. Men samtidigt känner jag ofta att jag inte kan leva enbart för andra. Och att de kan få det fint utan mig. Samtidigt som det vore själviskt att ta livet av sig. Så känner väldigt likt som dig.

Gett upp vården helt. Känner att jag inte får den hjälp jag behöver eller vill ha. Läkare som är rädda för att skriva ut medicin osv..

[Purple Migiqe]

Känner verkligen igen mig i det du säger. Brukar också tänka att jag inte kan leva för andra.

Min sambo är väldigt stöttande, han finns där för mig när jag behöver honom men vill inte längre lägga det ansvaret på honom.

Vad tråkigt att du gett upp vården. Jag har fortfarande lite hopp kvar men den börjar bli svagare och svagare.. Känns som att man måste ta sitt liv för att dem ska ta en på allvar. Sist jag var till psykakuten så skicka dem hem mig med medicin, dagen efter försökte jag ta en överdos.

Har du någon person runtomkring dig som du kan prata med?

 

[Green Leguve]

Ja Okej, du tog tabletterna och överdoserade? Hamnade du på sjukhus sen? Fick du mer tabletter eller blev det stopp då?

Jag har aldrig överdoserat något och jag vill ha lugnande för att orka men de är väldigt restriktiva med det.. vilket gör mig maktlös.

Skönt med en sambo som stöttar!

Separerade med min för några månader sedan och det utlöste en del av detta måendet.

Pratade mycket med en närstående innan. Men vill inte heller betynga den personen mer nu. Klart det tär på den att höra hur jag mår när jag mår som jag gör. Så slutat berätta.

[Purple Migiqe]

Jag tog en del tabletter innan jag blev avbruten av min vän som storma in i lägenheten och ringde ambulans. Jo jag hamna på psyk då och dem tog en del tester osv för att hur mycket skada jag hade tagit. Det kändes som att dem inte tog det på så stort allvar då jag fortfarande får samma tabletter, och dessutom i större förpackningar.

En seperation kan verkligen påverka ens psyke, hoppas att det börjar kännas bättre snart!

Jag förstår verkligen hur du menar med att inte vilja betynga andra. De senaste veckorna har jag hållt det mesta för mig själv. Därför det skönt att kunna skriva av sig lite här här! 🙂

[Green Leguve]

Ja precis. Jag håller med.

Vad konstigt att du får samma tabletter som innan. Pratar vi narkotikaklassat?

Jag hade verkligen behövt lugnande, benso. Men dem vill helst inte skriva ut det. Trots att jag aldrig missbrukat. Dåligt så det saknas ord.

Vad ska vi ha mediciner till om man inte får använda dem. Så många som både kommer och har tagit livet av sig när de kanske kunde räckt med något lugnande vid behov..

[Purple Migiqe]

Jag håller helt med! Mediciner finns ju av en anledning.

Jag äter en del antidepressiva och sen har jag Theralen och Benso vid behov. Tycker det är konstigt att jag fortfarande få ha så stora mängder av tabletter hemma. Dem har inte riktigt koll känns det som.. Du äter inga tabletter alls?

[Green Leguve]

Ja det är märkligt att du får det. När de annars är så extremt restriktiva med allt.

Jag äter ssri, men funderar på att trappa ner. För några veckor sedan funderade jag på att byta eller försöka höja. Men njä skiter nog i det nu..

Har ätit benso vid behov och även zopiklon varje natt. Nu vill läkaren dock inte skriva ut med sånt. Så jag tänkte byta läkare. Men det jag har hemma kommer inte räcka tills jag bytt läkare… Så är orolig över att allt blir ännu värre med sömnen osv. Och då påverkar det allt..

Aja vi får se.. Så trött på sjukvården så jag orkar inte med dem mer.

Känns som antingen orkar jag leva eller skiter jag i det. Självmordstankar dagligen. Och planerar en del inför det ibland. Typ som att rensa/ slänga saker. Osv. Men vi får se. Jag försöker ta en dag i taget.

[Purple Migiqe]

Det är bra att du försöker ta en dag i taget, det försöker jag också göra men det är så svårt.

Ja sjukvården är inte jättebra, tråkigt att vi som mår dåligt ska behöva kämpa för att få hjälp🙁

Hur mår du idag?

[Green Leguve]

Purple Migiqe skrev:

Det är bra att du försöker ta en dag i taget, det försöker jag också göra men det är så svårt. Ja sjukvården är inte jättebra, tråkigt att vi som mår dåligt ska behöva kämpa för att få hjälp🙁 Hur mår du idag?

 

Idag är det riktigt illa. Har fruktansvärd ångest och extrem trötthetskänsla. Vet inte hur jag ska orka leva faktiskt..

Jag försöker göra det jag ska få gjort, bita ihop. Men det är inte lätt. Och jag vet inte hur länge jag orkar. I dessa stunder vore det bra med någonät lugnande.

Hur mår du?