GAD och utmattning med ständig ångest. Nån mer?

Anonym skrev:

Oj, vad glad jag blev av att läsa detta! Det kändes som att jag inte är helt ensam, eller att jag inte är helt korkad. Tack! Men samtidigt så tråkigt att du också mår dåligt 🙁 För mig känns det mycket bättre när jag skriver. Att skriva är lika med frihet för mig och jag uttrycker mig så mycket bättre i skrift än tal. För att jag kan tänka längre innan jag behöver posta. Och att skriva blir ett sätt att processa saker för mig, och för att sätta ord på tankar och känslor. Känns det bättre för dig när du skriver? Jag ska absolut gå in och läsa, tack för upplysningen! Och ja, verkligen styrka åt oss <3

JA ELLER HUR? Visst blir man glad när någon tar sin tid och skriver och skriver att man förstår en. Jag vaknade upp idag av att folk hade skrivit till mig om min artikel som jag skrev.

Man är inte ensam, jag som har trott hela tiden att jag är ensam har just fått veta att jag inte är det och då tror jag att ingen annan heller är det. Ja.. livet är orättvis ibland och ja jag håller med dig det känns bra när man får skriva lite. Jag trodde att jag var bättre på att prata men jag har kommit fram till att jag skriver bättre. Jag håller med dig fullt ut. You go girl<3

Vad tyckte du om det jag skrev, kunde du känna igen dig? Eller var det skrämmande för dig?

 

Anonym skrev:

JA ELLER HUR? Visst blir man glad när någon tar sin tid och skriver och skriver att man förstår en. Jag vaknade upp idag av att folk hade skrivit till mig om min artikel som jag skrev. Man är inte ensam, jag som har trott hela tiden att jag är ensam har just fått veta att jag inte är det och då tror jag att ingen annan heller är det. Ja.. livet är orättvis ibland och ja jag håller med dig det känns bra när man får skriva lite. Jag trodde att jag var bättre på att prata men jag har kommit fram till att jag skriver bättre. Jag håller med dig fullt ut. You go girl<3 Vad tyckte du om det jag skrev, kunde du känna igen dig? Eller var det skrämmande för dig?

Precis, jag har också länge trott att jag är bättre på att prata än skriva men nu vet jag att jag visst är bättre på att skriva än prata.

Att tro att man är ensam om något är så jobbigt för att inte ha någon att relatera till gör ju att man känner sig så mycket ensammare 🙁

Jag läste det du skrev lite snabbt igår, men då jag är i Finland just nu så var det 1h senare för mig än för er i sverige så jag vet ny hur mycket jag fick in i huvudet. Kunde heller inte skriva något – var för trött för att tänka. Men jag kan känna igen mig till viss del, inte för att jag blivit så svartsjuk att jag sagt något men jag tänker ofta sånna tankar. Vilket är jättejobbigt :/ ingen annan vet ju vad jag tänker och då är det helt plötsligt fel på mig istället…

Anonym skrev:

Jag återkommer senare med ett utförligare svar, men du är inte ensam och det finns hopp. Just hopplöshet och den kroniska ångesten kan leda till depression och ytterligare utmattning. Jag hade kronisk ångest, depression, insomnia 24/7 I drygt fem år, innan dess sjutton år med expanderande panikångest, jag har provat det mesta inom naturläkemedel och olika varianter av antidepressiva, och ingenting fungerade mot ångesten. Min fru låg i många år som du oförmögen att fungera, utbränd behandlades hon med elchocker pga felaktig diagnos inom vården, hennes framfall med livmodern hängande utanför, behandlades med Alvedon pga läkaren läste hennes diagnos, och misstrodde hennes symtom, vården har gjort så många fel, att jag inte kan räkna upp dem alla här nu, min fru är idag återställd och arbetar heltid, det finns hopp. Det går inte att äta sig frisk, däremot fann jag stor hjälp i meditation, motion och terapi,och fick uppleva en längre period i stillhet och helt ångestfri, pga omständigheter är jag nu åter i ångest 24/7,men det skrämmer mig inte, och har givit mig ytterligare insikter i varför jag hamnar här, jag är prestationsinriktad och lider troligtvis av utmattningssyndrom, något alla mina psykologer och terapeuter missar, då jag är högpresterande och inte haft en sjukdag pga mitt mående, det är dags att börja prioritera mina egna behov, se mitt eget värde och landa, jag tror vi delar en problematik, återkommer… Måste jobba

Japp, levt med det i 15 år.

hör av dig om du vill prata om det.