Akademiska studier – inte för mig?

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Vad bra att du kan skjuta fram saker till nästa termin! Har det funkat bra? Förstår det krånglet med CSN. Jag vill studera på halvfart men samtidigt vill jag inte ta dubbelt så mycket CSN, då blir ju lånet dubbelt så stort…. Okej, jag tänkte att om det är på distans att du ändå inte känner dina kursare. Men självklart behöver du inte berätta! 🙂

Ja, än så länge fungerar den individuella studieplanen bra. 🙂 Det verkar inte bli några problem att få behålla fullt studiemedel heller, det är mer skolan som inte vet hur de ska tillmötesgå CSN:s krav. Att någon läser med individuell studieplan verkar inte vara så vanligt.

Jag har mycket kontakt med mina kursare fastän vi läser på distans. Vi har många grupparbeten och pratar med varandra på Facebook.

Hur har det gått för dig?
Jag blev väldigt nyfiken då som jag känner igen mig i de problem som du beskriver gällande kurslitteraturen.

Jag fastnade helt på det att man ska referera till redan färdiga tankar och färdig forskning utan att själv inflika med egna tankar eller genom egen forskning i ämnet. För mig blev det rätt så meningslöst eftersom allt gick ut på att referera till någon som i sin tur refererar till Y som refererat till X och alla regler kring detta plus denna luddighet som beskrivs så väl i denna typ av litteratur.

Jag har försökt 2 gånger och kommer inte göra om det.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Hur har det gått för dig? Jag blev väldigt nyfiken då som jag känner igen mig i de problem som du beskriver gällande kurslitteraturen. Jag fastnade helt på det att man ska referera till redan färdiga tankar och färdig forskning utan att själv inflika med egna tankar eller genom egen forskning i ämnet. För mig blev det rätt så meningslöst eftersom allt gick ut på att referera till någon som i sin tur refererar till Y som refererat till X och alla regler kring detta plus denna luddighet som beskrivs så väl i denna typ av litteratur. Jag har försökt 2 gånger och kommer inte göra om det.

Hög igenkänningsfaktor! Precis så var det för mig förra gången jag provade akademiska studier. Då fanns det inget utrymme för egna tankar och reflektioner utan allt gick ut på att referera till andra. Den här gången utbildar jag mig inom ett annat område och det har faktiskt fungerat jättebra! Kurslitteraturen har varit mycket tydligare, inte alls lika luddig som tidigare, och mindre abstrakt. Det har också funnits större utrymme för egna reflektioner. Första terminen hade jag högsta betyg på allt, vilket var förvånande med kul. Det stärkte verkligen mitt självförtroende!

Den stora utmaningen den här gången är tempot. Jag har en funktionsnedsättning som gör att jag är långsam vad jag än ska göra och tempot på programmet är så högt att även personer utan funktionsnedsättning har haft svårt att orka med. Som tur är har jag fått möjlighet att hoppa över vissa moment och istället läsa in delar av dem under sommaren. Jag fick även litteraturlistan till två av höstens delkurser tidigare för att jag ska kunna läsa i förväg. Förhoppningsvis kommer det att underlätta mycket.

I övrigt har jag tyckt att det varit jobbigt och stressande med ett nytt schema för varje delkurs. Detta innebär att schemat ändras tre gånger per termin, vilket gör att jag – när jag vant mig vid att tillvaron ser ut på ett visst sätt måste vänja mig vid något nytt. Eftersom jag har låg energinivå innebär det ett pusslande för att få orken att räcka till så mycket som möjligt, och jag skulle gärna slippa lägga det pusslet oftare än en gång per termin. Detta går ju dock inte att göra något åt, utan jag får se fram emot arbetslivet där jag kommer att ha väldigt regelbundna tider.

Har du hittat någon annan studieform som passar dig bättre?

Du är inte den enda om man säger så, jag skulle säga att de flesta tycker eftergymnasiala studier är tillkrånglade och stundvis frustrerande. Hade själv precis som dig svårigheter med det, fastän jag hade väldigt lätt med gymnasiet vilket inte alla verkade ha.

Se det för vad det är skulle jag säga, du har åtminstone en passion och intresse och det kommer alltid att vara mer värt än snabbhet att lära sig. Så länge du inte har planer på att doktorera eller liknande så är målet oftast med högskolestudier för den delen att få en examen så att man kan komma ut i arbetslivet ändå.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Du är inte den enda om man säger så, jag skulle säga att de flesta tycker eftergymnasiala studier är tillkrånglade och stundvis frustrerande. Hade själv precis som dig svårigheter med det, fastän jag hade väldigt lätt med gymnasiet vilket inte alla verkade ha. Se det för vad det är skulle jag säga, du har åtminstone en passion och intresse och det kommer alltid att vara mer värt än snabbhet att lära sig. Så länge du inte har planer på att doktorera eller liknande så är målet oftast med högskolestudier för den delen att få en examen så att man kan komma ut i arbetslivet ändå.

Ja, precis. Jag har inte för avsikt att forska och doktorera, utan målet med studierna är att kunna få en examen som gör det lättare att få jobb. Jag upplever akademien som oerhört elitistisk så det är ingen miljö jag vill dröja mig kvar i.

Dock har det fungerat förvånansvärt bra med studierna. Det är väldigt stor skillnad på den här utbildningens litteratur och den litteratur jag läste när jag läste fristående kurser. Den litteraturen upplevde jag som extremt luddig, medan det jag läser nu är mer konkret. Det ges också större utrymme för egna reflektioner, vilket gjort att jag haft lättare att visa framfötterna och kunnat få bra betyg.