slutet är nära pga skuldsatt

[Olive Nitaca]

Hej,

Tack för både tuffa inspel(slap in the face) och lite snällare ord. Jag behöver båda för att vakna upp och förstå min situation. Försäljning av stugan är inte ett alternativ då jag känner att detta skulle drabba andra än mig själv. Jag har inga problem att stå för vad jag gjort, om det bara drabbar mig själv och inte någon annan. Jag förstår din tanke att nu har den gjort sitt, men jag vill att min son ska få möjligheten att fortsätta ha den i sitt liv. Hade jag varit själv, ingen son el föräldrar kunde jag sålt den, men nu är det flera som påverkas om den säljs.
Gjorde en enkel koll hur mycket jag jobbat under 2023 som personlig assistent och det var skrämmande hur många timmar jag valt att jobba istället för att umgås med vänner, träna el bara ta det lugnt. Jag jobbade 1500 timmar som personlig assistent el ett snitt på 125 timmar/månad.
Det var bra pengar som jag verkligen behövde, men det sliter och jag känner att så kan det inte fortsätta. Sedan januari i år har det blivit mindre timmar pga det inte funnits behov(inga sjuka kollegor som jag kunde jobba för) och att jag inte har samma möjlighet att jobba extra pga ny tjänst, vilket givetvis ger mindre pengar till mig.
I januari jobbade jag 85 timmar som personlig assistent och det kändes som semester jmf med tidigare. Restiden med kollektivt färdmedel till där min nya tjänst är placerad är ca 80 min enkel resa och det är så jä… värdelöst. Ta bilen kostar för mycket och det är mycket köer så kollektiv trafik är det billigaste alternativet och då slipper jag köerna.
Jag har flera projekt igång samtidigt, är med i flera rekryteringsprocesser, söker nytt extrajobb som kan skötas på kvällen, helgen el på distans, ska ev sälja bilen och byta till mindre och billigare för att lösa billånet på nuvarande bil, lagt in min lägenhet för bytes till annan med lägre hyra, slutat äta lunch ute och gör matlådor istället(som min son gärna äter upp ibland…), dvs ser över alla möjligheter att få in mer pengar och samtidigt hålla i alla kostnader för att vara förberedd inför ökande lånekostnader.

Blir förvånad över mig själv att jag inte bryter ihop och bara drar täcket över huvudet och försöker somna om, men någonstans långt där inne finns det någon som säger – upp och hoppa och fortsätt köra på så kommer allting blir bättre. Jag har i min tidigare roll som chef på annat företag försökt hjälpa medarbetare som suttit i ungefär samma situation som jag, skillnaden var att dem gett upp och tagit till flaskan. Det är aldrig något som jag skulle kunna göra. Alkohol el droger gör inte situationen bättre på något sätt.

Jag jobbade som personlig assistent i lördags 08-17 och på kvällen hade jag och min son en filmkväll med popcorn mm och nedbäddade i min säng. Det var härligt att få vara med den finaste som finns. Vi var båda trötta och somnade under filmen. Jag vaknade ca 08 och gjorde då frukost som vi åt i sängen tillsammans.

Jag kommer fortsätta kämpa i uppförsbacken och hoppas den tar slut snart.
Det känns skönt att få skriva av sig här och att få respons från er därute.

 

Jag önskar er alla en fortsatt härlig kväll.

[Olive Nitaca]

Hej,

Igår hade jag en intervju till en tjänst jag sökt och imorse hade en intervju till en annan tjänst jag sökt.
I em ringde företaget som jag hade intervju med igår och dem var mycket nöjda och intresserade av mig så jag kommer träffa dem nästa vecka för längre intervju och tester.
Jag har haft svårt att sova några nätter pga ont i ryggen, vaknar av att det är stelt i ryggen. Idag var jag hos en kiropraktor och han hittade att jag var mycket spänd i nacken och ryggen. Han frågade om det är mycket på jobbet el om något hänt nyligen? Stress mm kan ge dessa symtom. Svarade att det är lite mycket på jobbet. Hoppas jag får sova bra inatt efter justering av nacken och ryggen.
När jag tidigare hamnat i samma situation(ekonomiska problem, förändringar på jobbet som påverkat mig negativt), så går jag igång(lösningsfokuserad) och söker hela tiden efter nya möjligheter att lösa problemen, dvs jag kan sitta hela natten och söka jobb, göra kalkyl i excel över utgifter och vilka som påverkbara.
Jag känner att sedan jag fick besked om nya förändringar på jobbet med sänkt lön mm så har jag gått in i mitt lösningsfokuseringsläge, söka nytt heltidsjobb för att behålla minst min nuvarande lön, söka deltidsjobb för att säkra upp mer pengar in pga för få timmar som personlig assistent, vad kan jag spara på i mina utgifter, byta till bil utan lån och billigare försäkring mm.
Ingen märker på mig hur jag mår, är duktig på att hålla masken för kollegor och vänner.
En kvinna som jag träffade på en personlig utvecklingskurs för en lång tid sedan har hört av sig och vill träffa mig. En fika är alltid trevligt.
Ikväll(17-07) jobbar jag ett extra pass som personlig assistent pga sjukdom. Jag skulle ha svårt att sluta som personlig assistent och då tänker jag inte på pengarna, utan att få hjälpa en annan människa som råkat ut för en olycka och behöver hjälp.

Önskar er alla en fortsatt fin kväll.

[Blue Byqite]

Jag återkommer med ett längre svar inom kort. Sitter med barn nu som inte vill sitta still, men jag ville bara titta in och säga. BRA med eventuellt ny tjänst och BRA med lite kvinnligt sällskap vad det nu landar i.

Jag är stolt över dig. Vi kommer fixa det här!

 

Och du! Det är på ett sätt bra att du kan hålla masken, men utmana tanken lite med att bryta ihop lite inför en kollega. Du behöver inte säga allt och så, men det är så skönt att prata med någon. Jag har haft två kollegor på senare tiden som brutit ihop framför mig och de sa båda att det var som att de lättade på en stor sten som hade suttit fast på dem och tyngt dem. Det är skönt att snacka helt enkelt. Precis som att skriva av sig här.

Men som sagt. Jag återkommer! Sköt om dig vännen!

[Blue Byqite]

Hej igen! Sitter på jobbet med nu och hade en lite lucka i arbetet, så då satte jag mig i ett bås med datorn i handen och tänkte att jag skulle skriva vidare. Tack igen för att du delar med dig av dina tankar. Både de positiva och de negativa.

Till att börja med vill jag hemskt gärna veta hur det gick med det lilla fikat där? Har glatt mig orimligt mycket åt den saken på senare tiden, och jag hoppas att det i alla fall gick så bra som att du fick en fin stund där på kvällen.

I allt mörker som du bär på så finns det något i dina inlägg som visar på det vackra i livet. Kanske primärt att det kan vända från totalt mörker till att det finns ljusglimtar på oerhört kort tid, och att det inte alltid ligger inom ens kontroll. Kort och gott finns det alltid ett hopp, även när livet känns som allra mörkast. Och vem vet vad mer för fina vändningar som kan vänta kring hörnet.

Jag tror jag nämnde det tidigare också, men jag vill understryka att när allt löser sig så tycker inte heller jag att du ska sluta som personlig assistent. Uppenbarligen är du passionerad kring det, och samhället skriker efter sådana som dig som kan tänka sig det kneget tros att du har en relativt uppburen position. Det enda jag säger är att känslan kring det kommer vara så mycket större när du kan ställa upp för att du vill, och inte för att du måste. Så du slipper känna dig utarbetad.

Det gör nämligen så mycket för ens psyke det där. Jag låg under föregående vecka legat sjuk i 40 graders feber. Den dagen isolerade jag mig helt. Somnade 17. Vaknade 06 dagen efter. HELT utvilad. Jag ville nästan gråta, för jag har inte mått så bra sen barnsben som jag gjorde dagen efter sömnen. Jag gick som på moln bara av att få ha sovit för första gången på länge. Det visade dels hur mycket sömn betyder för kroppen, men också hur jävla nedbruten man blir i det tysta över ett osunt levene. Man känner det inte när man är i det alla gånger, men när man tittar tillbaka på det så ser man ju att det inte är ett liv man skulle vilja byta tillbaka till. Därför har jag den största av respekt för dig att du jobbar så jävligt som du gör, och att du lyckas hålla dig flytande trots det. Vi får hoppas att 2024 är året där du kan sluta jobba så in i helvete mycket.

Jag öskar dig all lycka nu framgent. Uppdatera oss gärna igen på hur allt går. Jag vill så gärna veta. Och du. Får jag vara fräck och skicka med dig en hemläxa? Jag gillar inte din förmåga att hålla upp en fasad om att allt är bra. Jag förstår att det inte är på kartan att låta hela den fasaden rasera för alla. Men du behöver verkligen bryta ihop. Jag tror din kropp skriker efter det.
Så min hemläxa till dig är att identifiera EN person du kan anförtro ditt mörker åt. Helst till den grad att du känner att du kan bryta sönder och samman inför den personen – för jag tror det kommer göra dig gott.

Nya tag nu! Sköt om dig!

[Olive Nitaca]

Hej,

Tack för alla uppmuntrande ord, dem värmer i kroppen och hjärtat.

Jag var på tjänsteresa onsdag och torsdag denna vecka, och är det bara är 20 mil enkel resa tycker jag om att köra bil. Igår när jag satt i bilen på väg hem kom känslorna mm ifatt mig och tårarna bara rann och rann, det tog en lång stund innan jag slutade gråta. Stannade på en rastplats som var tom och jag gick ut och skrek rakt ut(ett antal svärsord mm). Jag var så arg på mig själv att kroppen skakade, men lugnade ned mig efter stund. Efter jag lugnat ned mig så kändes det skönt att fått ut alla känslor mm.
Detta är väl mitt sätt att lätta på trycket, men skulle kanske även behöva prata med någon terapeut i framtiden. Det är bryta ihop och komma igen – som gäller här.

Jag har gått vidare till sista fasen i två rekryteringsprocessen, där vi är tre personer kvar dom ska välja på. Besked i dessa kommer inom två veckor. Jag har även varit hos ytterligare en kund inom personlig assistans, där min nuvarande chef undrade om jag ville vara timanställd hos den också.

Fikat var mycket trevligt och vi hade mycket att prata om från kursen. Hon har separerat pga hennes man tyckte mer om alkohol än henne, enligt mig den sämsta prioriteringen. Vi får ser vad detta leder till, men jag tar det varsamt.

Ser fram emot att få åka till stugan under påskhelgen. Sovmorgnar, lång frukost, långa promenader och sitta fram en öppen brasa på kvällen ser jag fram emot.

Helgen är uppbokad med jobb fredag kväll till lördag kväll, inget jobb söndag. På söndag ska jag ha sovmorron och frukost på sängen.

 

Jag önskar er alla en härlig helg.

[Olive Nitaca]

2024-03-12

Hej,

En uppdatering om mitt läge:

Senaste två veckorna har varit förjävliga och slitit på mig rejält. Jag var på tjänsteresa i norge och skulle vara där i en vecka med kollegor ang ett projekt. Hade hunnit vara där i två dagar och sedan så pratar jag med min mamma på kvällen och hon hade haft feber och fått ont i benen och höften. Jag säger att om det fortsätter behöver du ringa sjukvårdsupplysningen el åka till vårdcentralen. Dagen efter ringer jag och pratar med min pappa och får då information att dem varit på vårdcentralen och tagit prover mm. Allt ser bra ut och dem åker hem. Senare på kvällen ska jag prata med mamma och då hör jag inte vad hon säger(hon sluddrade i talet). Detta kändes jobbigt att vara på distans och höra en anhörig inte må bra, så jag ordnade en ambulans och dagen efter fick jag besked att hon fått hjärnhinneinflammation av ett virus.

Jag hade löpande kontakt med min pappa och sjukhuset under dagen och började titta på möjligheter att åka hem tidigare, men mamma fick den bästa vården och jag bestämde mig för att vänta någon dag och slutföra projektet, sedan var jag tillbaka i stockholm och tog bilen till småland. Var där några dagar för att sedan åka hem igen och jobba några dagar. Är nu tillbaka igen i småland för möten på sjukhuset inför utskrivningen och rehab/stöd i hemmet.

Samtidigt har jag haft mycket olika projekt/arbetsuppgifter på jobbet, hoppat in extra som personlig assistent pga sjukdom, fortsatt tuffa intervjuer/tester i rekryteringsprocesser till andra jobb, försöker få ihop ekonomin mm. När jag körde hem i bilen efter första besöket hos mamma rann tårarna en bra stund och det kändes skönt att få släppa loss. Var tvungen att stanna ett tag på en rastplats(var själv där), där jag gick ut och skrek rakt ut, det kändes avslappnande.

Jag önskar er alla en fortsatt härlig dag och att min mamma blir bättre och snart få komma hem.

 

[Olive Nitaca]

Jobbar kväll/natt pass som personlig assistent idag när jag skriver detta. Senaste veckorna har jag tänkt mycket på min situation och vad jag kan för att förbättra den.

Jag har fått ett nytt heltidsjobb som börjar i slutet på maj, månadslönen ökar med 9.000 kr så det är riktigt härligt, men månadskostnaden för mitt bostadslån kommer öka pga bindningstiden går ut nu i sommar och då blir det en högre ränta. Håller på med en kalkyl för att se hur min ekonomi kommer se ut med nya lönen och ränta för lånet. Jag kommer fortsätta jobba som personlig assistent ett tag till för att kunna betala ned mina krediter.

Det känns skönt att få byta jobb och få högre lön, men jag har svårt att känna mig glad. Det är så mycket dämpade känslor jag vill släppa ut, kunna prata med någon som ser hur mycket jag kämpar varje dag för att få ihop mitt liv, där jag hellre tar hand/ställer upp för andra än mig själv.

Min mamma fick komma hem efter 2 v på sjukhuset. Jag åkte ned till dem och skötte kontakten med sjukhus och biståndshandläggaren inför utskrivningen och stödet i hemmet. Det är en lång väg tillbaka med huvudvärk mm.

Ingen kan se eller märka på mig hur jag mår, jag har lärt mig att dölja mina känslor och det är inte bra. Vet inte hur länge jag kommer kunna hålla på så här.
Känner mig som jag förtjänar, dvs skit.

Önskar er alla en fortsatt fin kväll.

[Blue Byqite]

Hej på dig! Otroligt märkligt sammanträffande ändå. Jag har haft det tämligen tufft själv under en längre period nu och därför måste jag erkänna att jag inte har tänkt på den här tråden så jättemycket. Men så nu – när jag är förkyld så att sambon får ta läggningen av barnen och jag således får lite tid för mig själv tänkte jag titta in, och då ser jag att du precis skrivit. Otroligt att det skedde på samma dag ändå!

Skönt med ökningen av månadslönen, men piss med bindningstiden. Förhoppningsvis bör det vara en kortvarig huvudvärk nu när styrräntan väntas vända i maj och sen sänkas ytterligare tämligen frekvent framöver. Nog får vi vänja oss med högre räntor än tidigare ändå, men det bör väl inte vara fullt lika illa som det är nu i allafall.

Jävla fint att du tar hand om din mamma så nu när hon mår dåligt. Jag förstår ju såklart att det är det man gör, men jag tycker ändå du kan ge dig en klapp på axeln för det. Det är väl ändå någonstans ett av livets sakrament, att få ta hand om sina när de blir äldre. Jag hoppas att hon repar sig någorlunda snabbt, och skönt ändå att hon verkar ha fått bra vård. Jag har dock för dålig erfarenhet av sjukdomen i övrigt för att känna till dess rehab och övriga symptom, men jag förstår att det är allvarligt.

Förövrigt måste jag säga att jag läste ditt tidigare inlägg samtidigt som du skrev det, och jag tyckte att det fanns något vackert i scenen du beskrev av dig, skrikande på en rastplats. Det bor ju en satans kämparglöd i dig, och även om du blivit bra på att stänga inne dina känslor så är det samtidigt sunt att du låter de få utlopp på det där sättet.

Och du, jag förstår att det är något man kanske slänger ut sig lite lättvindigt, men du förtjänar inte att må skit. Du kan inte ändra på det som har varit, men du kämpar ju med näbbar och klor för att förändra det som komma skall, och det gör du otroligt bra, samtidigt som du ror om dina nära och kära. Jag önskar att jag vore mer som dig.

Sköt om dig, så hörs vi!

[Olive Nitaca]

Hej,

Tack för dina fina ord. Det känns skönt att kunna skriva/skrika av sig för att få ut känslor och tankar. I april kommer jag jobba 198 h som personlig assistent och heltid på mitt ordinarie jobb, detta för att få ihop extra pengar och kunna betala ned mina krediter jag var tvungen att använda under mars. Jag är inte ledig någon helg alls i april, samt jobbar flera nattpass(jour) på vardagarna. April är snart slut och i maj kommer jag bara jobba ca 120 h som personlig assistent. Jag vet inte vad det är som gör att jag fortsätter kämpa hela tiden, istället för att ge upp. Klart att det kan vara tungt som idag, började på mitt ordinarie jobb kl 07 och jobbade tills kl 16. Började jobbet som personlig assistent kl 17 och slutar kl 08 imorron. Ska jobba hemifrån på ordinarie jobbet med start kl 08:30-16, sedan träning kl 18.

Jag ser inte mig själv som någon speciell el skryter att jag är chef mm, även om min nuvarande och kommande chefstjänst innebär mycket ansvar för budget mm och personal. Jag tycker om att jobba som personlig assistent, då jag inte har något personalansvar utan bara gör mina arbetsuppgifter. Flera chefer borde testa att jobba som ”vanlig” anställd i produktionen, för att inte glömma bort vilka som verkligen utför arbetet/produktionen. Att jobba både som chef och vanlig anställd ger mig t ex en viktig inblick i två olika företags personalpolitik och kommunikation till anställda, samt hur den uppfattas på olika nivåer. T ex min chef på assistansbolaget är mycket tacksam att jag stöttar henne i personalfrågor mm, då hon vet jag att varit chef sedan 2004.

Jag skulle vilja gräva mer i mig själv för att öka förståelse för hur jag tänker och agerar i olika situationer. Det finns människor som går hela livet utan motgångar och jag undrar om dem utvecklats något alls?

Mitt inställning(mentala verktyg) som jag alltid använt sedan jag var liten och använder fortfarande är min egen förbättringsprocess: Våga testa, Genomföra, Utvärdera och Dra lärdom.
Jag har alltid varit nyfiken på vad som händer om jag testar att gå en annan väg, göra på ett annat sätt mm, både privat och på jobbet. Har haft flera chefskollegor som tycker att medarbetare med många frågor är jobbiga, undvikit att fråga hur sina medarbetare mår pga dem är rädda för att behöva sitta med rehabutredningar mm. Pratat om att vissa medarbetare har dåliga attityder/åsikter och är bittra mm. Jag uppfattar inte medarbetare/anställda på detta sätt, utan alla ska bli sedda, få svar på sina frågor, mina frågor hur dem mår kommer från hjärtat för att jag bryr mig om dem och att dem har rätt att få hjälp av t ex företagshälsovården vid behov.

Mina olika erfarenheter från separation och delad vårdnad, cancer och problem med ekonomin har gett mig värdefull insikt i hur livet kan förändras och hur olika vi hanterar dessa situationer. När en medarbetare kommit till mig och berättat att han fått cancer visste jag hur rutinen kommer vara inför behandlingen och kunde berätta mina erfarenheter av min behandling mm, vilket gjorde denna medarbetare lugn och jag det gav mig mycket att få vara där och ge mitt stöd. Jag har andra exempel där medarbetare kommit till mig och berättat att dem ska skiljas och ska ha delad vårdnad och hur ska dem kunna jobba nu. Vi löste dessa också genom att prata och komma fram till en bra lösning, där dem jobbade lite mer veckan dem inte hade barnen och alla blev nöjda.

Ber om ursäkt om det blev för mycket kopplat till mina jobb, men det kändes bra att få skriva av mig om detta.

Ha en härlig kväll