slutet är nära pga skuldsatt

Hej,

Är iväg på en jobbresa denna vecka och det är svårt att hålla uppe humöret på jobbet. Kvällarna på hotellet ligger jag i sängen och gråter, söker jobb, försöker få ihop min ekonomi.. Som tur är så bjuder företaget på lunch och middag under veckan, annars hade jag inte haft råd till dessa. Känner mig så jävla misslyckad och trött på mig själv att jag låtit det gå så långt. Såg ett avsnitt på lyxfällan och jag kan verkligen sätta mig in i deras situationer och hur dem mår. Tänker/planerar någon dag framåt och inte mer. Vet inte hur länge jag kommer orka. Fick frågan från min bror hur vi ska göra i jul och har inte tänkt så långt fram, vet inte om jag finns kvar då som jag känner mig idag.

Jag mår som jag förtjänar, dvs mycket dåligt.

Önskar alla en fortsatt fin dag.

Hej!

Jag har läst hela tråden och känner mig så oerhört berörd. Det är mycket tufft och nån gång räcker inte kraften längre, kan man känner.

Är i liknande situation, skuldsatt för livet, kämper varje dag med ekonomin, blir bara pasta varje dag, känner att jag inte kommer ur det hela igen.

Men kämper ändå. För barnens skull. Något finns alltid, som är värt att kämpa för, eller?

Har läst nedan i annan tråd och som jag tycker är bra:

Det må vara en cliché MEN, man blir starkare av motgångar, tänk hur hemskt allt är, du kan knappt tro att det kan bli värre. Klarar du detta, och det Det må vara en cliché MEN, man blir starkare av motgångar, tänk hur hemskt allt är, du kan knappt tro att det kan bli värre. Klarar du detta, och det gör du om du verkligen vill och kämpar, så kan du klara allt. ALLT verkligen, för om du kan övervinna ett sinnestillstånd så hemskt så att döden lockar, vad skulle kunna stoppa dig?

Fortsätt kämpa, fortsätt gärna skriva, finns människor som läser och bryr sig.

På återhörande!

Hej igen!

• Det var väldigt fint det du skrev om de varma känslorna när sonen körde iväg med sin bil. Jag kan verkligen förstå den varma känslan i bröstet. Stoltheten!
  Men synd att det var endast en pust av värme i dagar och veckor av mörker som följde efter. Jag har sagt det innan, men jag måste säga att jag har den djupaste empati för ditt sug efter att få vila.

  Jag kom ihåg en gång när jag överrumplad på de mest oväntade av ställen när jag mådde som sämst. Jag skulle byta däck på bilen och körde in i en bilverkstad. När jag stannade såg jag att de hade ett papper uppsatt på dörren. Det stod bara Matt 11:28 och intet mer.

  När jag satte mig ner i väntrummet googlade jag på det bara av nyfikenhet, och citatet var endast “Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila”.

  Sen satt jag där, ensam i ett väntrum på en smutsig däckverkstad och tårarna bara flödade. Jag vet inte vad det citatet gjorde med mig, men suget efter att få vila efter att ha kämpat så hårt. Det är målet. Och du ska sannerligen inte skämmas för att de dumma tankarna om att bara avsluta allt kommer. Vi alla förstår dem och ingen dömer dig för det. Men det är inte vilan du eftersträvar. Det vill jag ändå påstå att jag vet. Jag läser i dina inlägg att du ändå, hur mycket det än bär dig mot, är fast förvisad om att du ska baxa den här jävla båten i hamn. Även om du tvivlar på din förmåga att göra det. Men helvete vad jag är säker på att du grejar det.

  Tillbaka till det konkreta. Jag har nämnt det innan, men om vi ska se saker från någon ljus sida så har du mängder med möjligheter framför dig. Glöm allt det mörka nu. Vi fortsätter att bolla idéer till varandra och har fokus på målet. Jag tänker så här, och ursäkta nu om jag bara slänger både idéer och förslag från höften nu, men here goes nothing:

• Hur går det med samlingslånet?
• Grabben är 18, och även om det låter hårt så är det god tid att han börjar försörja sig själv. Har ni pratat om att han kanske ska studera eller betala hyra hemma? Eller varför inte jobba?
• Jag förstår att det här inte på långa vägar känns som en prio nu, men ska du inte försöka skaffa dig någon kärlek? Rent ekonomiskt kommer ju inte det göra någon skillnad först förrän på längre sikt. Men kortsiktigt kanske du får någon att prata med och kämpa mot livet med.
• Ditt boende som du har idag. Finns det tankar på att kanske “uppgradera” dig till något mindre och på så sätt få ner kostnaderna?
• Har du några sparade pengar på fonder och annat som skulle kunna tas ut i klumpsumma och betala av en bit av lånet?
• Ju mer jag tänker på sommarstugan, så tänker jag också att det ändå kanske är tid att göra sig av med den. Sonen har ju fått sina år där. Finns det någon möjlighet för den andra parten att köpa ut dig därifrån?

Avslutningsvis gillar jag skarpt uppmaningen du fick ovan, med klichén om att du faktiskt, hur du än vrider och vänder på detta, har överlevt hittills och vilken otrolig resa du har gjort. Ge inte upp nu. Du kommer fixa det här. Och vi går mot ljusare tider. Dels för att du befinner dig på en viss del av livet där omkostnaderna väntas minska med tanke på att barnen flyger ur boet. Men också för att samhällsekonomin börjar vända tillbaka med sjunkande inflation.

Kämpa vännen!

Hej!

Det var länge sen du, Olive Nitaca, hörde av dig och jag hoppas att du mår bra, så bra det går.

Min uppmaning var inte tänkt att uppfattas som skarp, bara som en liten, positiv, reminder, och jag hoppas innerligt att du inte missuppfattat.

Ville inte kasta in mig i er tråd heller, bara förmedla medkänsla och stödjande ord.

Hoppas på återhörande.

Hej! Ja, jag saknar dig med Nitaca. Du behöver inte svara men du ska bara känna att många här vill dig väl och att vi ska lösa det här tillsammas med dig. Jag har kollat in varje dag för att se om du har skrivit och känner mig lite orolig, men som sagt. Jag hoppas bara att du inte har tid att skriva här för att du håller på att ta hand om dig själv och din situation, så vi hörs, hoppas jag.

Hojoco. Jag tror inte du behöver vara orolig för ditt vidkommande. Det var en väldigt fin och stärkande kommentar, och jag är säker på att den gjorde långt mer gott än skada 🙂
Allt gott.

Hej,

Jag blir mycket rörd och kan inte hålla tillbaka tårarna när jag läser vad ni skrivit, det värmer ändå in i hjärtat. Jag fick samlingslånet för mina krediter, vilket minskade månadskostnaden från 8100 kr till 2800 kr. Det kommer göra stor positiv påverkan på min ekonomi. Äntligen lite nedförsbacke tänkte jag, men dagen efter jag fick samlingslånet godkänt kallade företaget till infomöte gällande kommande omorganisation inom företaget. Jag kommer få en annan roll from årsskiftet, avtal är inte skrivit än. Den nya rollen kommer kräva mer närvaro på plats, dvs sämre möjlighet att styra mina tider och möjlighet att jobba hemifrån. Uppförsbacken blir att jag inte kan jobba extra som personlig assistent så mycket som jag gjort tidigare och detta kommer givetvis påverka ekonomin negativt. Fan, när jag precis kommit upp för backen och ska få lite nedförsbacke, så kommer det en ny uppförsbacke. Jag får i alla fall varje glad att jag har jobb, till och med två jobb.

Jag har inga fonder el sparade medel att ta ut, gällande stugan äger jag den till hälften och den andra ägaren är min bror och han kommer inte lösa ut mig. Har inte frågat men vill behålla den och om jag så ska jobba som fan ska den inte säljas och min andel ska gå vidare till min son.

Denna månad har varit tung, både fysiskt och psykiskt. Alla tankar på hur jag ska lösa min situation mm. I oktober har jag jobbat alla dagar i sträck, mån-fre och lör-sönd vecka efter vecka. Godkände tidrapporten för extrajobbet för oktober och det blev 162 h(det blir en bra lön nästa månad) och mitt ordinarie jobb 160 h. Vila kan jag glömma ett tag framåt, men jag har lagt in om ledigt från mitt ordinarie jobb och som personlig assistent mellan 16/12 och 29/12, ska jobba nyårshelgen som personlig assistent för att jag inte är bjuden på någon fest och då väljer jag att dra in pengar istället för att göra av med dem.

Gällande en relation så har jag inte vågat ta initiativ mot något sånt pga min situation och att jag skäms över denna. Jag har fått några inviter, men har inte mött upp dessa och då har dem nog tröttnat el trott att jag inte varit intresserad. Jag känner att mina känslor finns, men inte på det sättet än. Jag har fokuserat helt på jobb, träning och min son under många år och stängt av mina känslor gällande kärlek till en kvinna. Det vore trevligt och mysigt att få väcka upp känslorna igen och börja älska någon igen.
Jag och min son kramas mycket och han är den finaste som finns. Jag blir tårögd bara att tänka på hur fin han är och jag vill vara tillgänglig för honom som stöd i framtiden.

Jag kan ibland känna mig att jag måste ha någon diagnos, då jag inte kan nöja mig utan måste söka nytt jobb hela tiden. Vet inte vad jag söker. Tittat på filmen Into the wild och kan känna igen mig i honom, han söker något som han inte vet vad det är. Nu skulle jag inte göra som honom och gå oförberedd ut i vildmarken, men filmen är mycket bra och får igång tankarna vad som är viktigt i livet.

Jag fortsätter upp för backen och hoppas på att det kommer en nedförsbacke snart igen så jag få vila och ta hand om mig själv. Har satt upp mig för 100 h extrajobb i november, så det är bara att fortsätta jobba även om det är tungt och tar emot.

Jag vill återigen tacka för ert stöd och det känns skönt att få lufta mina känslor och tankar med andra.

Började imorse kl 06:00 på mitt ordinarie jobb och slutade där kl 16:00 och sedan började jag som personlig assistent kl 17 och slutar imorron kl 07:00, för att sedan börja kl 08 på mitt ordinarie jobb. Inga lediga timmar på dygnet här inte…

Jag önskar alla en fortsatt fin kväll.

Tjenare! Jävlar va glad jag är att se dig här! Verkligen ingen press att du måste göra det såklart. Med tanke på hur du avslutade ditt inlägg senast så förstår jag sannerligen att du inte har all tid i världen att sätta dig och skriva ett långt inlägg 😀

Herregud vilket pass ändå. 24 timmar non stop. Är det åtminstone sovande jour som gäller? Annars måste du ju sannerligen gå på ångor. Jag jobbade ett år på en av landets stora tidningar. Då åkte jag ofrivilligt på ett 24 timmarspass EN gång. Jag hallucinerade mer eller mindre på tåget hem. haha.

Men du. Till det du skrev. Det glädjer mig något enormt i allt det mörka att vi börjar få saker som går med oss nu. Samlingslånet gjorde du jävligt bra och vilken enorm skjuts det kommer ge! Då får du ju också plötsligt marginal att amortera om du skulle ha en månad med ett rejält överskott med. Allt blir lite mer översiktligt och dina näsborrar börjar i allafall få luftkänning där vid vattenytan. GRYMT! Och ja. Jag läste om att nedförsbacken där ganska tvärt förbyttes i en uppförsbacke med tanke på omorganisationen på jobbet. Det suger röv, så klart. Men vi får helt enkelt tänka på hur infernaliskt det hade sugit att få höra det och du INTE hade haft samlingslånet.

Hur ser det ut med övriga omkostnader på boende, sommarstuga, fordon och så vidare varje månad? Finns det något där som går att göra något åt? Dina föräldrar till exempel nyttjade ju sommarstugan stora delar av året. Betalar de för sig där?

Jag vet att det lite off limit, men jag har tänkt väldigt mycket på att din son som kör runt i en moppebil. Jag ber på förhand om ursäkt om jag frågat det innan, men finns det möjlighet att omvärdera det? En billigare EPA till exempel, eller att han kanske har sparkapital att köpa en egen bil nu, så det avlastsar dig lite granna. För även om jag verkligen känner att din kärlek till honom är absolut högst upp på priolistan, så kanske det ändå finns saker där att skruva på utan att han skulle känna att han kommer i kläm, speciellt nu när han är över 18 år.

Nä. Jag förstår att grejen med att tänka på relationer i övrigt nu kanske inte är någon prio. Det kan vi lämna därhär. Var bara en flyktig tanke då jag är mån om att du lasta av ditt psyke någonstans. Med tanke på att du är en i övrigt framgångsrik man som är kärleksfull och som verkar mån om att vara i form så lär erbjudaden om det finnas kvar även efter du röjt dig igenom det värsta träsket i det här. Vi tar det då istället. Lova mig bara att du lägger lite manke till det sen efteråt, för du behöver en famn att få somna i.

Förstår avslutningsvis tankarna till into the wild. Det var länge sedan jag såg den nu och tar det i läxa att se om den till nästa gång. Det är nog många som känner ett sug att få lämna samhället och bara försvinna ut i skogen, och det finns det också fog för. Det är jävligt mycket som är knäppt med det här samhället, men i grunden finns limmet att vi trots allt är ett flockdjur, så ska man vara med flocken får man tugga i sig den andra lite mer cyniska skiten med.
Jag brukar se om “Sånger från andra våningen” varje gång jag känner att jag vill kalibrera min avsky till samhället. Om du inte sett den så vill jag dock understryka att jag INTE rekommenderar dig att se den. Den är så mörk att jag efter första gången hade svårt att gå utanför min dåvarande studentlägenhet. Det var först när jag såg om den som jag började inse den sanslösa mörka humorn i den, och nu har jag säkert sett den runt 13 gånger 😛

Du. Jag ser fram emot att höra från dig igen framöver. Låt det ta tid och det är inte alls meningen att stressa när jag eller andra skriver att vi är oroliga. Det får ta den tid vi tar, och så länge du kämpar för att må bättre så får vi vackert hålla oss.

Sköt om dig!

Hej!

Kan bara instämma, mycket skönt att höra från dig Nitaca och att det verkar gå något bättre för dig nu. Nästa nedförsbacke kommer, så måste det ju bli, bara att hålla ut.

Tack Byqite för uppmuntrade orden också.

Ta hand om er.

Hej!

Det var länge sedan och jag hoppas att allt är bra och att det numera inte blivit ytterligare nåt uppförsbacke.

Har varit inne och kollat då och då om nya inlägg kommit, för jag tycker om er konstuktiva och hoppgivande konversation.

Önskar en fridfull adventstid.

Hej igen,

Det är mycket jobb, både på mitt ordinarie heltidsjobb som behöver säkerställas innan jag går på ledighet, samt har det varit mycket sjukfrånvaro på mitt andra jobb som personlig assistent, vilket gjort att jag ställt upp extra(kanske lite för mycket som vanligt), men det ger mig extra pengar nu i december vilket är skönt. Jobbade 180 h i november och kommer jobba 187 h i december som personlig assistent. Jag jobbar dagtid, kväll, natt och helg, vilket har gjort att det inte finns tid till annat t ex har jag inte tränat på fyra veckor och inte hunnit med att fika med någon kompis. Jag ser fram emot att få vara ledig snart i december från båda jobben i två veckor. Ska åka till småland med sonen och träffa mina föräldrar m fl. Sonen har fått körkort sedan oktober och jag hade sparat pengar sedan han föddes till moped, körkort, bil mm. Jag hade delat kostnaden med hans mamma. Så nu har han körkort och en bil(kostade 44.000 kr). Dessa pengar har alltid varit tänkta till min son och det fanns inte en tanke på att använda dem till att lösa mina ekonomiska problem. Når sonen föddes startade jag ett fondsparkonto som han fick tillgång till när han blev 18 och det fanns 100.000 kr där, samt hade mina föräldrar sparat på samma sätt och där fick han 66.000 kr, sedan hade hans mormor sparat pengar till honom och det blev 50.000 kr, sedan har jag sparat i hsb(danske bank) som ger förtur till hyresrätt el kan han använda pengarna till en bostadsrätt och där har han 20.000 kr. Tyvärr har inte hans mamma sparat något till honom… Sonen går en ekonomisk linje på gymnasiet och är försiktig med sina pengar som han fått nu. Vi pratade om att han ska börja spara minst 300 kr/månad i fonder(fortsätta med nuvarande fondkonto) för att säkra hans framtid då alltid är bra att ha ett sparkapital.

För tillfället känns det som lite nedförsbacke. Den enda jag kramar är min son, men saknar närhet och få kunna visa känslor till en kvinna.
Alla julklappar är inköpta, ej på kredit.
Jag har alltid tyckt om att ge framför att få, tänker på mig själv i andra hand. Detta är inget jag kommer el vill ändra på, men det gör att jag glömmer mig själv rätt ofta. Jag behöver börja tänka på mig själv och vad som är bra för mig.(kanske jobba mindre för att må bättre och få tid till annat mm).

Jag har varit och vandrat ensam ett antal gånger och det är skönt att få vara ensam, pressa kroppen, gråta och bryta ihop för att sedan börja bygga upp igen. Är sugen på en vandring i aug-24.

Jag blir varm och tårögd när jag läser era svar. Stort tack alla för era fina kommentarer.

Jag önskar er alla en fin jul och nyår.