Min man är bipolär

Jag har gått hos 5-6 olika psykologer/terapeuter genom åren. Har precis träffat en ny, där vi ska försöka lägga upp en strategi för mig. Dock har jag tappat hoppet (och lusten och orken). Det kommer antagligen att bli nåt liknande KBT-behandling, där jag får träna mig att utsätta mig för saker. Det skrämmer mig rejält.

Att du tappar ork och lust har mycket med din depression att göra och du kanske till och med är deprimerad av din ångest för att den hindrar dej från saker du igentligen mår bra av att göra ..lite fast i en ond cirkel…ja att utsätta sig är bra för då stannar man kvar i ångesten i stället för att fly ifrån den och man märker att det är inte så farligt…efter du gjort de så några gånger märker du att det går bättre och bättre…bra man får hjälp utifrån så man kan bryta sitt tankemönster…synd att hjälpen du fått hittils inte varit bra…man får ta det i små steg och bygga på.  Låta saker ta tid…gör nåt du inte brukar göra och prova hur det känns…det är alltid energi krävande att jobba på sig själv men man har mycket att vinna på det…kämpa på!:)

Tack för peppningen. Ja, att hitta ork och lust är mitt största problem just nu. Vissa dagar går hyfsat, medans andra så orkar jag knappt tömma diskmaskinen.

Du har nog även rätt i att det är ångesten och panikattackerna som triggat igång en depression.

Nej jag förstår att det kan kännas tungt och mäktig t ibland… försök inte tänka så långt fram och ta en sak i taget och känn dej nöjd med det du faktiskt orkat göra trots att du inte hade lust alls…se det som en seger…man får bara inte ge upp det är huvudsaken …man kan alltid bygga på…och acceptera att vissa dagar är inte lika bra som vissa andra…gör nått du mår bra av lite då och då ..glöm inte bort dej själv….

Har aldrig förstått vad som menas med att “stanna kvar i ångesten” får höra det i mindfulness kursen men jag flyr ju inte från ångesten, hur gör man då liksom?Jag har ingenstans att fly för jag dricker inte tar inga droger och jobbar inte för mycket, tvärtom faktiskt, försöker jobba mindre (deltid just nu) och är ofta ensam (om jag inte är med min kille.) jag kan sitta o kolla på detaljer i naturen eller på maten jag lagar, disken när jag diskar osv men det hjälper inte.Hjärtat slår volter gör ont i kroppen och svårt att andas av ångesten.Jag känner den hela tiden..puh är så slitigt för kroppen!

Oftast menas nog att man inte ska fly från de situationer som ger ångest. Har man ångest rent generellt så går det inte att fly.

Ok. Tack för förklaring!

…menar inte att man flyr rent fysiskt från ångest en…man känner den…men att man rent mentalt tillåter sig att känna det man känner och att stanna upp lite och andas och tänka efter…är man rädd för den så är det lätt att den trappas upp och tar över.. vilket kan ge panikångest istället…och ja inte undvika allt som ger ångest då blir det oxå värre i längden …vad triggar och varför…vad kan du själv göra för att du ska känna mindre ångest vid vissa situationer… behöver du information? Förberedelser? Osv

Rent teoretiskt låter detta bra, men tyvärr fungerar det inte för mig. Vet dock att det fungerar för vissa, Det känns som jag bara blir sämre när jag utsätter mig för situationer. Därför har jag blivit för feg att göra så, och då blir jag absolut inget bättre.

Jag har lärt mig att stå ut med vissa situationer men mår inte bra av dem.Jag kan inte lära mig att vara avslappnad och må bra i tex folkmassor men jag kan lära mig att klara av folkmassan just då. (För att tex ta mig till jobbet)men det hjälper inte mig för folkmassan gör mig ändå utmattad.Jag har lärt mig att stå ut på jobbet oxå, men blir utmattad och leder till sjukdom. Att försöka lära mig att ngt är roligt som jag inte tycker är roligt går helt enkelt inte.När det gäller ångest blir den så kraftig och då försvinner mitt förnuftiga tänkande.Jag känner och tänker  att “nu är det slut” när jag och min partner bråkar. Och då får jag ont i magen och känner att det inte är någon idé att fortsätta, jag inte vet hur jag ska leva ensam, för det orkar jag inte.Då famlar jag iett mörker. Ovanpå ångesten kommer kommentarer från honom som jag inte kan förutse och då reagerar jag ofta  blixtsnabbt för de är så sårande för mig även om det inte är kränkande kommentarer. Mina ord kommer som en störtskur det är som ngt som inte gå att stoppa. det är dom att stoppa en kräkning när man är rejält magsjuk det går ju inte. Om jag känner efter blir jag inte bättre tvärtom blir ångesten starkare.Jag får ingen lindring av att känna in.Har försökt djupandas men det gör oxå ångesten starkare, som att man “blåser upp” känslorna i kroppen istället. Det enda som hjälper är medicin.Men det är bara för stunden( som att dränka sorger i alkohol.) inget som håller i längden, bara temporärt.