Min man är bipolär

Vill bara prata av mig för min man är nere i en dip nu och vill bara vara ensam och just nu får man bara höra att jag får han att må dåligt och diverse andra saker man får höra…blir bara ledsen och man försöker att inte ta åt sig men svårt att låta bli och känner mig mest i vägen…det är han jag kan prata om allt med men känner att det inte går alls när han är sån….

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Vill bara prata av mig för min man är nere i en dip nu och vill bara vara ensam och just nu får man bara höra att jag får han att må dåligt och diverse andra saker man får höra…blir bara ledsen och man försöker att inte ta åt sig men svårt att låta bli och känner mig mest i vägen…det är han jag kan prata om allt med men känner att det inte går alls när han är sån….

Det är nog hans sjukdom som talar. Det gör det inte ok, såklart. Även om han är sjuk så borde han kunna respektera dig bättre och inte säga sårande saker.

Har du tagit upp detta med honom? Eller är det för känsligt?

Det är i alla fall bra att du skriver av dig. Det hjälper.

Ja jag vet att det är det men behöver prata har stort behov av det…är han jag vänder mej till annars när det är jobbigt…Jo vi har pratat om det mååånga gånger men när han dippar mår han bara sämre när jag säger hur det känns när han är sån…man får ta de senare…men jag vill oftast inte vänta och då blir det värre…så försöker bara lägga locket på lite nu och prata här istället

Det kan svänga…det man pratat om tidigare och kommit överens om tidigare kan man få vänt mot sig sen …åsikter vänder…allt vänder ..kan vara påfrestande ibland …han märker inte själv alltid att det svänger…visst det är en sjukdom men är så inbyggt i den han är..ibland ifrågasätter man både sig själv och han hur man ska vara och bete sej för ibland gör man inget annat än fel…ska på nån utbildning i höst och känns skönt…bra att lära sig så mycket om möjligt om det…han fick diagnosen för ett år sen…så har vart mycket att smälta både för han och mig…men skönt ändå för de ger svar till så mycket..

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Ja jag vet att det är det men behöver prata har stort behov av det…är han jag vänder mej till annars när det är jobbigt…Jo vi har pratat om det mååånga gånger men när han dippar mår han bara sämre när jag säger hur det känns när han är sån…man får ta de senare…men jag vill oftast inte vänta och då blir det värre…så försöker bara lägga locket på lite nu och prata här istället

I våran familj är det jag som är den ”sjuka” och har dippar. Är just nu inne i en riktigt dålig period. Jag försöker alltid vara noga med att inte vara otrevlig eller liknande mot henne, då min sjukdom är jobbig nog för oss ändå. Kan dock tänka mig att det är svårare att kontrollera sig om man är bipolär. Får han maniska perioder?

Nej mer hypomani…jag vet iaf vad det grundar sig i …han gör ju inga extrema grejer eller så mer att han kan slänga ur sej en del…men vet att han älskar mig och vi pratar alltid sen om det…som igår😊men ibland behöver man prata av sig lite…vad gör så att du dippar?

Jag är med bipolär, det mest “positiva” man kan säga är att det är en gåva och en förbannelse. Det finns ett par på Youtube som är duktiga som varit tsm 35 år och ger bra tips,polarwarriors, “Welcome to the Jungle” är en annan bra bok jag lyssnat på. Kanske mer för ungdommar men den är riktigt rolig oavsätt och man får bra inblick.

Jag sa saker till mitt ex som var helt abdurda, visste inte atr jag var bipolär då. Ångrar det,

Verkar vara sällsynt med bipolära som har styr på sitt liv. Termen sjukdom kan ju vara allt från himmel och jord. Gör han mindfullness meditation? Sam harris har den bästa appen på den fronten. Blev nyss vegan för polletten trilla ner genom vegan gainz. Jordan petersson en annan bra författare,robert greene,yuval noah harari. Han borde givietvis lyssna hur du känner, om det handlar om en timma eller nått kanske man kan få vara ensam men dagar är ju skadligt för förhållandet tänker jag.

Blev en lång text men de författarna osv är i världsklass. Allt jag kan hjälpa med.

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

Nej mer hypomani…jag vet iaf vad det grundar sig i …han gör ju inga extrema grejer eller så mer att han kan slänga ur sej en del…men vet att han älskar mig och vi pratar alltid sen om det…som igår😊men ibland behöver man prata av sig lite…vad gör så att du dippar?

Jag har ångest, oro och depression. Vad som startade det hela vet jag inte riktigt. Kanske ”gick in i väggen”, som det så fint heter. Detta var nästan 20 år sedan, och sedan dess har jag haft besvär med mitt psykiska mående. Det som jag lider mest av idag är när saker händer som jag inte har kontroll över, t.ex. när barnen eller frun reser bort några dagar. Sådant är bland det värsta jag vet. Det kan få igång min ångest något enormt. Jag har även slutat gjort många saker jag tidigare tyckte var kul, vilket gör att jag lever ett ganska isolerat liv. Jag vet att jag borde utmana mig mer och göra saker, men jag orkar och vågar helt enkelt inte.

Anonym skrev:

Jag är med bipolär, det mest ”positiva” man kan säga är att det är en gåva och en förbannelse. Jag kan definitivt hålla med dej där…finns många fördelar absolut och han är ju den han är tack vare det han är en underbar person och ibland svänger det…det ger sina utmaningar men helt klart värt det…i år har vi varit tillsammans i 11 år … Det finns ett par på Youtube som är duktiga som varit tsm 35 år och ger bra tips,polarwarriors,ska kolla detta och kolla upp böckerna vill gärna hitta nått bra ”Welcome to the Jungle” är en annan bra bok jag lyssnat på. Kanske mer för ungdommar men den är riktigt rolig oavsätt och man får bra inblick. Jag sa saker till mitt ex som var helt abdurda, visste inte atr jag var bipolär då. Ångrar det, Verkar vara sällsynt med bipolära som har styr på sitt liv. .. ja jag vet men det är väldigt individuellt och finns olika typer..min lilla syster fick diagnosen rapid cycle förra veckan…för hon svänger mycket varje dag…kallas oxå bipolär typ 2 1/5  min man har mer långa perioder vilket jag tycker varaär mer hanterbart…men just nu har det svängt mycket för han har fått en ny medicin utöver…mer att jag inte är van vid det…olika hur mycket han vill vara själv…han spelar mycket i källaren och lyssnar på musik…de är ju oxå en form av meditation kan man säga…vi brukar pratas vid nån gång under dagen mer om det…tycker det är viktigt med kommunikation men ibland blir det fel…men jag menar väl…bryr ju mig så mycket… allt från himmel och jord. Gör han mindfullness meditation? Sam harris har den bästa appen på den fronten. Blev nyss vegan för polletten trilla ner genom vegan gainz. Jordan petersson en annan bra författare,robert greene,yuval noah harari. Han borde givietvis lyssna hur du känner, om det handlar om en timma eller nått kanske man kan få vara ensam men dagar är ju skadligt för förhållandet tänker jag. Blev en lång text men de författarna osv är i världsklass. Allt jag kan hjälpa med.

Green Dyjyse skrev:

Jag har ångest, oro och depression. Vad som startade det hela vet jag inte riktigt. Kanske ”gick in i väggen”, som det så fint heter. Detta var nästan 20 år sedan, och sedan dess har jag haft besvär med mitt psykiska mående. Det som jag lider mest av idag är när saker händer som jag inte har kontroll över, t.ex. när barnen eller frun reser bort några dagar. Sådant är bland det värsta jag vet. Det kan få igång min ångest något enormt. Jag har även slutat gjort många saker jag tidigare tyckte var kul, vilket gör att jag lever ett ganska isolerat liv. Jag vet att jag borde utmana mig mer och göra saker, men jag orkar och vågar helt enkelt inte.

får du nån hjälp för din ångest? Vet du vad du behöver för att lugna den? Har själv ångest ibland finns vissa saker man kan göra för att lugna den…jag tar promenader …pratar …tyvärr ältar jag en del till min man med vilket han kan tycka är jobbigt men oftast går det bra…ibland misstolkas min ångest för andra saker ..tex att man har kontroll behov vilket man ofta har lite av när man har ångest för det lugnar lite oxå…men nu har jag inte det så ofta å starkt…mer om de e andra större påfrestningar och….hade stark ångest i somras men sen dess mer lättare…men jag gungar i livet ändå…man får acceptera känslan och veta med dej att det går över…ångest är inget farligt…kan till och med vara bra ibland men den får inte ta över livet…då är det bara jobbigt…har gått ångest hantering för 2 år sen och det har hjälpt jätte mycket….synd att du låter dej begränsas så mycket av den… försök lära känna din ångest…det hjälper

[Green Dyjyse]

Anonym skrev:

får du nån hjälp för din ångest? Vet du vad du behöver för att lugna den? Har själv ångest ibland finns vissa saker man kan göra för att lugna den…jag tar promenader …pratar …tyvärr ältar jag en del till min man med vilket han kan tycka är jobbigt men oftast går det bra…ibland misstolkas min ångest för andra saker ..tex att man har kontroll behov vilket man ofta har lite av när man har ångest för det lugnar lite oxå…men nu har jag inte det så ofta å starkt…mer om de e andra större påfrestningar och….hade stark ångest i somras men sen dess mer lättare…men jag gungar i livet ändå…man får acceptera känslan och veta med dej att det går över…ångest är inget farligt…kan till och med vara bra ibland men den får inte ta över livet…då är det bara jobbigt…har gått ångest hantering för 2 år sen och det har hjälpt jätte mycket….synd att du låter dej begränsas så mycket av den… försök lära känna din ångest…det hjälper

Jag har gått hos 5-6 olika psykologer/terapeuter genom åren. Har precis träffat en ny, där vi ska försöka lägga upp en strategi för mig. Dock har jag tappat hoppet (och lusten och orken). Det kommer antagligen att bli nåt liknande KBT-behandling, där jag får träna mig att utsätta mig för saker. Det skrämmer mig rejält.

Att du tappar ork och lust har mycket med din depression att göra och du kanske till och med är deprimerad av din ångest för att den hindrar dej från saker du igentligen mår bra av att göra ..lite fast i en ond cirkel…ja att utsätta sig är bra för då stannar man kvar i ångesten i stället för att fly ifrån den och man märker att det är inte så farligt…efter du gjort de så några gånger märker du att det går bättre och bättre…bra man får hjälp utifrån så man kan bryta sitt tankemönster…synd att hjälpen du fått hittils inte varit bra…man får ta det i små steg och bygga på.  Låta saker ta tid…gör nåt du inte brukar göra och prova hur det känns…det är alltid energi krävande att jobba på sig själv men man har mycket att vinna på det…kämpa på!:)