Inser att det jag skriver kan upplevas som stötande eller triggande för en del så läs på egen risk.
inte trodde jag det var möjligt att sjunka tillbaka. som jag kämpat och slitit i snart 6 år och mått skit, druckit, rökt, rökt på och allt däremellan. så kan jag ändå aldrig kunna försvinna för en stund. allt som hjälper är bladen mot min hud. jag kan inte förstå varför men jag måste ha de. jag hade varit ren i fleera månader nu, men idag så kraschade allt. ingenting har hänt så, inte så att min far misshandlat mig igen eller bett mig om att dö, inte så att soc kontaktat mig igen bara för att missbruka min tro om hjälp, inte så att ännu en anmälan till bup blivit gjorde som även den slarvats bort eller blivit nekad. nej ingenting har hänt jag gick bara rakt in i väggen och föll djupare och längre ner än jag trodde var möjligt. bladen och spriten blir min räddning ikväll tillsammans med demonen bakom min axel som pikar fram. jag vill bara fortsätta falla låta honom ta över mig och få ett slut på denna kamp.
