Hem > Forum > Livet > Att dejta

Att dejta

Visar 7 inlägg - 13 till 19 (av 19 totalt)
18
  • Avatar
    Trådstartaren

    <3 Hehe. Det vi kommer fram till är kanske att det är jag som omedvetet vill vara en kärlekskrank desperat idiot i dejtandet? Just det där också att göra något “med måtta” är inte riktigt min kopp te heller, vilket kanske också skvallrar något om min innersta längtan? Alltså jag är en person som ständigt har ett inre tryck. Jag känner att jag ständigt håller på att explodera av känslor. Behöver därför gärna “puls” i folk. Om någon ska göra bestående intryck på mig krävs lite engagemang och kanske egentligen att den måste ha samma tryck inom sig? Känner liksom hur jag frustar som en ko i ett bås och bara vill släppas lös.. Ta med mig ut på äventyr! Jag är redo.

    Haha, ja det låter som att du är en drömmare! Redo för att finna människan som kan ta dig med storm.

    Jag vill bara fråga, om du är redo för äventyr. Är det möjligt för dig att dra ut dig själv på äventyr?

    Avatar
    Trådstartaren

    <3 Jag tror inte det?

    Har tidigare rest utomlands själv. Bott där själv. Arbetat och studerat själv. Bott i andra städer i Sverige, själv. Stora delar av min tillvaro är ett enda eko av att göra saker ensam.
    Själv, själv, själv, hehe.

    Det var någon som sa någonstans att för att saker och ting ska betyda någonting på riktigt behöver man oftast uppleva dessa med någon/några andra. Jag kan hålla med om det.
    Förr om åren var jag väldigt så romantiskt lagd när det gällde att vara lite av en eremit.

    Kan se hur kompisar till mig också höll det som ideal. Numera sitter vi hela bunten bänkade med våra telefoner kvällarna igenom och försöker desperat prata med andra (när vi är hemma utan sällskap). Ingen av oss verkar längre tycka det där med att vara själv är så optimalt.. (alla är i typ 40 års åldern). Tror alla lärde sig tillslut att det var ganska destruktivt och också att alla insåg att vi också behöver andra! Hör och häpna, liksom.
    Förr hade vi alla också skyhöga krav på samtalspartners och vänner, nu tycker jag mig se att mer eller mindre alla har fullständigt övergett den idén och pratar med hela registret av folk i stället. Vi är så svultna. Och har också lärt oss att denne någon inte behöver uppfylla så värst stora behov. Det kan vara berikande på andra sätt.
    Som att vi nischade in tidigare i livet och sedan totalt zoomade ut. Där är vi nu.

    Mitt tips till typ barn, ungdomar och unga vuxna är nog; var inte själv! (gäller iofs alla ålderskategorier :P)

    Det låter lite som att det inte finns så mycket värde i att uppleva en massa saker om vi inte har någon att dela det med. Vad är poängen med att vara framgångsrik om vi är ensam.

    Jag får bara en känsla av att de kan gå lite hand i hand.
    Om du ser två människor framför dig. Båda har ungefär samma utseende, ålder, ambitioner och båda är singel.

    Nbr1 har en stuga på landet, ligger i en hängmatta och läser en bok, tar hand om sin gård osv. Dennes dröm är att få dela det här livet med någon.

    Nbr2 har samma ambitioner och drömmar, den vill också äga en stuga ute på landet, ha en hängmatta och ta hand om gården. Men istället för att se personen leva det livet så står den personen och tänker för sig själv “Det där livet vill jag leva tillsammans med någon” sedan går de tillbaka till sitt, inväntar möjligheten att kunna förverkliga sin dröm.

    Båda vill samma sak, båda känner lika starkt att de vill uppnå det här livet tillsammans med en annan.

    Men du som ser båda dessa personer kommer nästan alltid att dras mer till person nbr1. För en person som visar sina ambitioner utåt syns mer. De som har drömmar men inte visar sina drömmar för världen syns inte lika väl i andra människors ögon. Nbr2 kan bli missuppfattad eftersom de helt enkelt inte kan se nbr2 som nbr2 ser på sig själv.

    Jag tänker att om du inte visar världen dina ambitioner och vad du vill, så är det möjligt att din drömpartner går rakt förbi dig utan att kunna se dig för den du verkligen är.

    Avatar
    Trådstartaren

    Wow, detta är så sant! Otroligt, så klokt! Jättebra exempel också.

    Verkar vara ett återkommande problem att man inte är tillräckligt tydlig/rak i sin kommunikation med andra. Alltså gällande då behov, önskningar, berätta om drömmar. Det är märkligt för just detta att prata om ambitioner och mål gör jag verkligen inte mycket alls med någon irl. Definitivt inte heller med potentiella partners. Så absolut, hur tusan ska de kunna veta det? Alltså vad jag innerst inne vill ha eller söker för livsstil. Undrar också om inte jag hade kunnat tänka mig lite vem som helst att dela den här drömmen med. Jag menar allvar. Tror jag stirrat mig blind på person snarare än livsstilen.

    Lite klurigt är det dock att visa världen sina ambitioner, hehe. Eller det kanske det inte är? Är väl bara att berätta om det? Fan jag tror nu att jag missat det extremt mycket. Jag pratar bara om “mitt inre”/”känslor”, “relationer”, det är enbart en kommunikation så. Inte något om vad jag söker eller vill i framtiden. Ganska säker på att det beror på någon form av “splittring”. Vet att jobbcoacher återkopplat och sagt till mig att jag verkar väldigt splittrad… Det är verkligen så och det speglar av sig såklart även inom detta med den sk. livsstilen.

    Länge har jag dock vetat; gård, höns (iofs nytt), bo på landet, hängmatta, bryggor och kanske kollektiv.

    Att berätta för andra om dina ambitioner kan vara till en viss nytta.
    Men om du tänker på exemplet jag gav så sa inte nbr1 till dig vad dennes ambitioner är. Du fick en känsla bara genom att se personen leva sitt liv. Nbr1 visar sina ambitioner.

    Det sista du skrev fick jag en känsla inom mig att du visade vad du ville, “länge har du vetat vad du vill”. Du är säker i dina ord, det är inte bara en fantasi.
    Men jag tror inte att det handlar om att säga vad du vill, det ska du göra till dig själv. Som nbr2 säger du till dig själv vad dina drömmar är. Till världen visar du dina drömmar.

    Alla har drömmar och ambitioner, om jag säger till dig “jag vill flytta utomlands”. Då kanske du kan få en egen känsla inom dig “det vill jag också” eller kanske att du ställer en fråga, “jaha, vart skulle du vilja flytta då?”. Sen blir det förmodligen inte så mycket mer av det.
    Om jag istället säger till dig “Jag planerar att flytta utomlands”, det blir mer konkret, jag är bestämd och förhoppningsvis kan jag komma med mer info om hur jag planerat att göra det. Även kanske när jag tänkt göra det.
    Det är känslan du utstrålar runt dig som har påverkar hur andra ser dig. Du har bestämt dig för hur ditt liv kommer se ut och du gör vad du kan för att sakta men säkert uppnå det livet. Då kommer din säkerhet att smitta av sig på andra och de kommer att bli mer imponerad över dig som person. Det blir även svårare att missta vem du är eftersom du så stadigt följer den stigen du har valt att gå.

    Avatar
    Trådstartaren

    <3 Jag tycker du har en stor poäng i att man agerar och är handlingskraftig mer än att “spåna” eller lite diffust prata om framtidsplaner. Samtidigt är folk i min omgivning vana vid att just jag i umgängeskretsen är den som gör “oväntade saker”. Det är liksom mitt signum och faktiskt något jag skäms över. För det dröjer inte länge innan vi ses igen (efter nåt halvår) och jag säger saker som underförstått och med andemeningen att det där gick åt helvete, men nu gör jag i stället detta. Folk slutade förvånas för åratal sedan, det säger de till och med.  Eller: “Ingen skulle bli förvånad om du flyttade till Japan, eller började köra helikopter, vad som helst egentligen”.

    Vad som däremot är viktigt är ju detta att hitta andra som vill samma sak. Alltså jag har noll intresse att imponera på folk som jag känner eller kollegor/familj, men däremot vill jag inte skämmas över mitt liv, och jag vill också följa mina drömmar. Jag tror helt ärligt att folk skulle dra en lättnades suck om jag äntligen hittade hem. Ja typ fixade en partner, flyttade ihop och äntligen såg lite rofylld ut. Mitt liv har varit så spretigt att det är fan ett skämt. Folk ser ju att jag försöker men ändå inte är nöjd, att något ändå blev fel eller inte enligt planerna. Tänker alltså inte att det handlar om att spänna musklerna inför andra utan jag tror mer på att folk som finns i mitt liv är rätt eniga i “whatever makes you happy”.

    Jag skulle behöva bli bättre på att säga “jag dejtar mycket för vill träffa någon”, “har länge haft en dröm om att bo på landet så kollar lite ibland på hus som ligger ute”. Det är helt sant! Tack för att du fick mig att se skillnaden.

Visar 7 inlägg - 13 till 19 (av 19 totalt)
18

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.