Hem > Forum > Hopplöshet > Inga diskussioner om självmordstankar

Inga diskussioner om självmordstankar

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 68 totalt)
67
  • Trådstartaren

    hmm vad hindrar att du börjar stötta människor här – jag pratar flera gånger i månaden med folk som har funderingar som rör självmord – om jag förstår dig rätt så är det samtal som du och jag för som du tror kan hjälpa … Jag ser ingen som tar bort några bort inlägg där man pratar om självmord – det enda är att man reagerar om någon hotar med självmord

    Hotar med självmord eller skriker på hjälp och får vet att de är sist i kön. Skulle vara intressant att få veta statistik på hur många som ropat på hjälp här som en sista utväg, fått sitt ”Håll käften och ring” svar av Mind som faktiskt begått självmord eller gjort ett självmordsförsök?

    Avatar

    Ja det skulle vara intressant att se svart på vitt… 1500 st lyckas ju varje år med att avsluta sina liv – men samtidigt så tänker jag att det gått att förändra så mycket att även det här måste gå att förändra

    Trådstartaren

    Ja kan tänka mig in i din frustration. Men som jag tidigare sagt så är jag gammal aktivist och det vet jag att det är JÄVLIGT svårt att få volontärer att ställa upp dygnet runt i den omfattning som behövs 24-7 till en verksamhet där det är svårt att bemanna även om man försöker anställa… Sådant måste man jobba långsiktigt för att lösa – och det är tragiskt det är bara hålla med dig och frustrerande när man står bredvid och inte kan göra så mycket .

    Jo det finns saker man kan göra. Som att hålla sig till sanningen. Inte ljuga, lova samtal eller kontakt de inte kan garantera. Kort sagt inte ljuga för människor som redan hänger på en skör tråd.

    Trådstartaren

    Ja det skulle vara intressant att se svart på vitt… 1500 st lyckas ju varje år med att avsluta sina liv – men samtidigt så tänker jag att det gått att förändra så mycket att även det här måste gå att förändra

    Ja kanske, men det är ju lättare att lägga in autosvar när det blir jobbig stämning. Autosvar när någon har någon idé. Det är mycket bekvämare att bara ljuga och låtsas att människor sväljer lögnerna, för det är ju vad man gör. Lovar men uppfyller inte löftena. Om det inte finns volontärer till de som är i nöd, berätta sanningen då.

    Det är OK, att ljuga för människor som är självmordsbenägna, det är uppenbart. Allt från att man skall söka hjälp, oavsett om det är här eller någon annanstans. Det är bara det att det finns ingen hjälp att få.  Jag blev övertalad att lägga in mig i somras, de hade ljugit sig blåa om hur det skulle vara och hur det skulle hjälpa. Inläggning är inget mer än ett medicinerat fängelse. När du går till psyk eller skriver här är det åtminstone någon som svarar när man mår dåligt. Där stängs dörrarna och du är totalt lämnad åt dig själv.

    Det var då jag förstod hur man ljuger konstant för oss. Vi räknas inte som riktiga människor med rättigheter som andra. Vi skulle vara tysta, inte berätta för någon om hur vi mådde. Om man fick ångest behandlades man som en 5 åring. Psykvården är en stor jäkla lögn och det är oss de ljuger för precis som Mind gör. Autosvar på allvarliga fall, sen bryr sig ingen om vad som händer med människan. Jag tycker det är horribelt att behandla lidande människor på det här sättet!!! Vi är människor!!!

    Avatar

    Kan hålla med dig i det du säger men att klaga på systemet gör ingen skillnad och ingen glad. Det drar ner en ännu mer i skiten och hjärnan fungerar ju så att ju mer man tjatar om en sak ju mer tror den att det inte går att göra något åt.

    Men om det ska bli ändring oavsett om det gäller forsforhaltig tvättmedel på 80-talets början, Nestles kampanjer om bröstmjölksersättning i U-länder där vattnet är otjänligt att dricka, HBTQI rättigheter osv har det börjat med att folk har identifierat ett problem – och sedan börjat kämpa för att ändra den…

    Så för att kunna lösa det här problemet så måste vi inte bara identifiera ett problem – det har du redan gjort på ett utmärkt sätt – sedan måste vi börja jobba på att förändra den…

    Vad är det effektivaste sättet att nå ut?

    Jag läser en bok som handlar om just det här att demokrati är en förutsättning för att människor ska må psykiskt bra – att man över hela världen sett ett samband mellan hur människor mår psykiskt och hur demokratiskt samhället är – den är på engelska och heter The inner level av Richard Wilkinson och Kate Pickett.

    Jag tänker att det ökade uttrycket av att folk mår psykiskt dåligt är ett tecken på att Sverige antingen är mer demokratiskt och att ALLA får en röst även de som mår dåligt eller att Sverige är på väg att bli mindre demokratiskt.

    Oavsett vad som gör att så många verkar må dåligt i vårt samhälle så borde vi börja arbeta på att förändra det som är dåligt – för det är ju det som är det fina med en demokrati – att du kan förändra även om du inte tror det genom din blotta person.

    Jag ger ett exempel – när jag på 70-talet bestämde mig för att bli vegetarian så sade alla i min omgivning att det spelar ingen roll om en person gör något – det förändrar inget.  4 av dem som var mest kritiska till min förmåga att förändra världen blev själva vegetarianer inom ett år efter det att jag börjat.  Idag är kanske 10% av befolkningen vegetarianer eller veganer. Det blir i runda slängar 1 milj människor – vi har blivit en maktfaktor.

    Via aktionen är ett annat exempel – i början av 80 talet vägrade svenska hushålla att handla via tvättmedel för att de hade stora tillsatser av fosfor i sina produkter som inte gick att rena bort på den tiden.  Fosfor och kväve ökar gödningen av haven.  Den bojkotten fick Via att förändra sin produkt inom 1 år .

    Jag har massor av framgångsrika exempel på att det lönar sig att ta tag i saker som är fel även om man känner att en enskild individs aktion gör någon skillnad – men om man får alltid efterföljare som deltar om man bara börjar.

    Jag tycker att du ligger rätt i tiden – jag ser en massa artiklar om saken i olika tidningar så jag tror tiden är rätt att börja arbeta för att förbättra situationen för dem som har självmordstankar.

     

    Trådstartaren

    Kan hålla med dig i det du säger men att klaga på systemet gör ingen skillnad och ingen glad. Det drar ner en ännu mer i skiten och hjärnan fungerar ju så att ju mer man tjatar om en sak ju mer tror den att det inte går att göra något åt. Men om det ska bli ändring oavsett om det gäller forsforhaltig tvättmedel på 80-talets början, Nestles kampanjer om bröstmjölksersättning i U-länder där vattnet är otjänligt att dricka, HBTQI rättigheter osv har det börjat med att folk har identifierat ett problem – och sedan börjat kämpa för att ändra den… Så för att kunna lösa det här problemet så måste vi inte bara identifiera ett problem – det har du redan gjort på ett utmärkt sätt – sedan måste vi börja jobba på att förändra den… Vad är det effektivaste sättet att nå ut? Jag läser en bok som handlar om just det här att demokrati är en förutsättning för att människor ska må psykiskt bra – att man över hela världen sett ett samband mellan hur människor mår psykiskt och hur demokratiskt samhället är – den är på engelska och heter The inner level av Richard Wilkinson och Kate Pickett. Jag tänker att det ökade uttrycket av att folk mår psykiskt dåligt är ett tecken på att Sverige antingen är mer demokratiskt och att ALLA får en röst även de som mår dåligt eller att Sverige är på väg att bli mindre demokratiskt. Oavsett vad som gör att så många verkar må dåligt i vårt samhälle så borde vi börja arbeta på att förändra det som är dåligt – för det är ju det som är det fina med en demokrati – att du kan förändra även om du inte tror det genom din blotta person. Jag ger ett exempel – när jag på 70-talet bestämde mig för att bli vegetarian så sade alla i min omgivning att det spelar ingen roll om en person gör något – det förändrar inget. 4 av dem som var mest kritiska till min förmåga att förändra världen blev själva vegetarianer inom ett år efter det att jag börjat. Idag är kanske 10% av befolkningen vegetarianer eller veganer. Det blir i runda slängar 1 milj människor – vi har blivit en maktfaktor. Via aktionen är ett annat exempel – i början av 80 talet vägrade svenska hushålla att handla via tvättmedel för att de hade stora tillsatser av fosfor i sina produkter som inte gick att rena bort på den tiden. Fosfor och kväve ökar gödningen av haven. Den bojkotten fick Via att förändra sin produkt inom 1 år . Jag har massor av framgångsrika exempel på att det lönar sig att ta tag i saker som är fel även om man känner att en enskild individs aktion gör någon skillnad – men om man får alltid efterföljare som deltar om man bara börjar. Jag tycker att du ligger rätt i tiden – jag ser en massa artiklar om saken i olika tidningar så jag tror tiden är rätt att börja arbeta för att förbättra situationen för dem som har självmordstankar.

    Det är bara en sak. Det är människor utan självmordstankar och planer som arbetar. Vi andra orkar inte, tänker oss kanske inte ens vara vid liv eller ens orka att arbeta för förändring. Du ber en som väger 20 kg rulla en sten som väger ett ton upp för ett berg. De som inte vet hur det är att slåss med självmordstankar, vars tankar inte rör sig om att förändra utan har tankar uppfyllda av helt andra saker runt att avsluta livet.

    Jag har försökt förändra. På alla sätt som jag blivit rådd till. De är inte intresserade av vad vi med självmordstankar skulle önska, de är bara intresserade av vad de anser är lösningen. Faktum är att ingen tar dig på allvar om du mår psykiskt dåligt, du får högst en klapp på huvudet och en massa tomma löften som inte leder någonstans. Jag undrar om de en ser oss som riktiga människor med tanke på alla automatiska svar.

    Jag kan fortfarande inte komma över att de svarade en person som ville dö för att allt hen gör bara blir fel och moderatorn går in och talar om att hen gjort fel (igen) och skriva hur hon kände.

    Jag tror inte de är intresserade av att rädda liv, det är viktigare för dem att upprätthålla regler. De enda som får bryta reglerna är de själva. Vi är ingenting i deras ögon. Värdelösa personer med dumma tankar om att lämna livet skall minsann inte komma och ge idéer eller komma med förslag.

    Jag är trött, så in i bomben trött. Förändra? Det går inte att förändra om ingen är mottaglig för förslag och det är inte dessa organisationer som påstår sig försöka förhindra självmord. De är mer intresserade av vilka regler de kan sätta upp och ännu mer tvinga in människor i ohållbara livssituationer.

    Avatar

    Tja jag vet att de aktivaste människor jag träffat sällan mått psykiskt speciellt bra och några av dem lever inte längre av olika skäl. Men vi hade inte kommit så långt som vi kommit utan dessa människors insatser.

    Jag tänker att det vi rider på en våg av förändring – man kunde inte ens tala om att man mådde dåligt för att inte tala om självmordstankar… Det börjar ändra sig nu. Tidningar skriver om självmords nära människor ganska regelbundet och om depressioner ser man artiklar nästan varje vecka.

    Jag tror att man upplever att det inte sker någon förändring för att det går så långsamt. Men över tid så ser jag förändring på alla fronter… men jag håller med dig om att det inte är enkelt och kan väl kännas som ett Syfisos arbete…

     

    Trådstartaren

    Tja jag vet att de aktivaste människor jag träffat sällan mått psykiskt speciellt bra och några av dem lever inte längre av olika skäl. Men vi hade inte kommit så långt som vi kommit utan dessa människors insatser. Jag tänker att det vi rider på en våg av förändring – man kunde inte ens tala om att man mådde dåligt för att inte tala om självmordstankar… Det börjar ändra sig nu. Tidningar skriver om självmords nära människor ganska regelbundet och om depressioner ser man artiklar nästan varje vecka. Jag tror att man upplever att det inte sker någon förändring för att det går så långsamt. Men över tid så ser jag förändring på alla fronter… men jag håller med dig om att det inte är enkelt och kan väl kännas som ett Syfisos arbete…

    Över tid. Vi, inklusive jag, har inte den tiden. Kommer inte att orka. Jag vet att jag kommer att ha gett upp långt innan dess. Det finns ingen väg ut och att vänta i ovisshet orkar få med i längden. Det finns bara en utväg. Jag känner det.

    Avatar

    Men kanske är ett arbete något som ska börjas av någon men inte alltid avslutas av den samma. Människorna som arbetade för HIV positivas rättigheter har inte överlevt till dagens effektiva bromsmediciner  och de visste det. De visste att deras arbete inte skulle ge något under deras levnad men ändå de BÖRJADE…

    Det är intressant att man kan reagera så olika – en del arbetar för brinnande livet för olika saker som engagerar deras tanke även om de vet att de inte kommer att se resultat …

    Andra orkar inte börja på grund av just samma orsak…

    Intressant hur olika våra hjärnor fungerar.

    Kram

    Trådstartaren

    Men kanske är ett arbete något som ska börjas av någon men inte alltid avslutas av den samma. Människorna som arbetade för HIV positivas rättigheter har inte överlevt till dagens effektiva bromsmediciner och de visste det. De visste att deras arbete inte skulle ge något under deras levnad men ändå de BÖRJADE… Det är intressant att man kan reagera så olika – en del arbetar för brinnande livet för olika saker som engagerar deras tanke även om de vet att de inte kommer att se resultat … Andra orkar inte börja på grund av just samma orsak… Intressant hur olika våra hjärnor fungerar. Kram

    Precis, de som kämpade överlevde inte. Säger en hel del. Dessutom har självmord funnits i alla tider, haft olika status i olika tider. Det har gått från att vara ett sätt att avsluta sitt liv med heder om vi tittar på Japan, Kina. Islamska extremister ser det som en ära som kommer att göra dem till martyrer. Poängen är att hur man än kämpar har det alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det finns ju till och med länder med läkarassisterade självmord. Så synen på självmord är inte ensidigt negativ. Jag ser den på ett sätt som jag inte får skriva här. Dessutom har jag en bror som bara väntar på att min mor och jag då, skall lämna livet så han slipper oss en gång för alla. Sen har jag ingen mer.

    Jag är övertygad om att den dagen min mor dör, kommer han att vänta på min tur. Jag känner honom väl, jag tror att när den dagen kommer kommer han att påminna mig om det också. Han kommer inte att vara tyst om det.

    Avatar

    Förlåt att jag rättar dig – men islam tillåter inte självmord lika lite som kristendomen eller judendomen.  Däremot vill både kristna och muslimer dö i ärofyllda krig för tron och det kommande paradiset – vilket är något helt annat än att ta livet av sig.

    Både kristendomens källor och koranen med de tolkningar som finns ser självmordet som en av de stora synderna.

    Men håller med dig om att självmord funnits i alla tider och kulturer – men som sagt varken kristendom eller islam tillåter självmord

    Trådstartaren

    Förlåt att jag rättar dig – men islam tillåter inte självmord lika lite som kristendomen eller judendomen. Däremot vill både kristna och muslimer dö i ärofyllda krig för tron och det kommande paradiset – vilket är något helt annat än att ta livet av sig. Både kristendomens källor och koranen med de tolkningar som finns ser självmordet som en av de stora synderna. Men håller med dig om att självmord funnits i alla tider och kulturer – men som sagt varken kristendom eller islam tillåter självmord

    Rätta på du men om du läser en gång till så ser du att jag skrev extremistiska islamister. Jag menar givetvis självmordbombare som tolkar koranen som att deras självmord och ta fler med sig i döden gör dem till martyrer. Hade jag menat Islam som religion hade jag skrivit det.

Visar 12 inlägg - 25 till 36 (av 68 totalt)
67

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.