Ångest, stress och depression

[Purple Hyjupi]

Ingen fara men uppskattar att du hajar till på det. 🙂 Ja, det är verkligen helt åt helvete frustrerande. Vet att två djupare vänskaper jag haft verkligen har varit så att det kan börja bra men att det blir verkligen svårare att komma överens ju mer man umgås och ser sidor man inte gillar och speciellt om man känner att den andre är bättre på det och kanske gör det mer ohämmat vad man upplever iallafall. Den ena störde jag mig mycket på för att han hade en tendens att bete sig som en raging douchebag och den andra kunde jag störa mig på för att jag kände att han skulle hålla på att vara cool och så. Den förstnämnda blev det till slut så att jag tappade lusten fullständigt att umgås med pågrund av nämnda beteende och att jag inte orkade ta upp det till slut. Den andra var mer en snäll person som mig och jag upplevde det som att vi hade lätt att ta ut varandra så att säga så att man inte kom någon vart. Men jag vet att jag iallafall ursprungligen hade skitsvårt för att berätta om det kändes jobbigt med dom båda och speciellt den förstnämnda. Ibland undrar jag om det var rätt att dom på något sätt blivit bortvalda men det fanns en tanke att jag inte fördjupat mig så mycket med andra människor och att jag kanske passade bättre i en annan grupp eller sammanhang då.

Ja det kan verkligen sätta igång tankar efteråt om man gjort rätt eller ifall det varit lite otjysst att bryta kontakten. Samtidigt låter det som att det var helt rätt sak att göra i livet just då när ni inte var kompatibla och drog åt olika håll? Vissa kanske drivs mer av bekräftelse medan andra vill ha mer respektfullhet och lojalitet i relationerna mellan varandra? Att man står i olika behov och kanske även djup?

Det känns också som att det generellt är en svår grej att berätta för en nära vän att den på olika sätt beter sig som en skitstövel. Också jobbigt att behöva plocka ner någon med en stark image av coolhet. Hade inte heller pallat ta det samtalet om och om igen, tror jag.

Eftersom man kan präglas så mycket av vilka man umgås med känns det kanske relevant att försöka söka sig till personer som gör att man blir en bättre version av sig själv – inte en sämre? Hehe.

[Purple Hyjupi]

Ja, hehe, en bättre version av mig själv är ju vad jag såklart siktar efter att bli. Men ja, det var svåra beslut jag tog angående om det kändes värt med dom eller inte. Sen så kan det ju kännas som att man kanske inte sagt allt man velat ha sagt heller ibland. Men det du säger att vi drog åt olika håll känns ju ungefär som vad jag kunde uppleva ibland, ironiskt nog så kunde jag känna att jag drogs mer åt douchebag snubbens håll många gånger för att han på något sätt hjälpte mig med min självkänsla och självförtroende även om jag tyckte att hans beteende kunde bli väl jobbigt. Men då fick man också känna hur skönt det kunde vara att skita i vad folk tycker oavsett vad man gör och lever rövare. Man kunde bete sig lite ohämmat liksom. Men å andra sidan så kändes han andra mer förstående och empatisk även om han ville vara cool fast då kunde han kännas mjäkig för en om man umgåtts mycket med douchebag snubben. Och nånstans där har jag snurrat lite med att vilja vara självsäker men empatisk och vilka människor man egentligen behöver i sitt liv.

[Purple Hyjupi]

Egentligen tror jag att jag trivdes bättre innerst inne med han som var mer empatisk av sig men eftersom jag ständigt oroar mig för vad folk tycker och tänker så blev det svårt för mig att göra tuffa beslut som gynnat mig i längden och som hade stärkt våran vänskap medan douchebagkillen var helt enkelt lättare för att det kändes mer kravlöst.