Gårdagen var bitvis tung och jag påmindes hur mina tidigare aftnar varit i gemenskap med familj. Det är inte första gången jag firar en högtid ensam men kände mig ledsen och övergiven. Försökte tänka bort och se det som en vanlig fredag men det är svårt.
Förstår … och jag hoppas innerligt att det hela har lättat nu när midsommar är förbi och avklarad!
