Hem > Forum > Ensamhet > Midsommarafton

Midsommarafton

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 27 totalt)
26
  • Ja, vad ska man säga. Midsommar = ensam. Och herre gud som jag önskar att jag hade någon magisk medicin som gjorde att jag kunde sova mig igenom hela den högtiden. För … känslan av ensamhet är nära på olidlig.

    Och … jag sitter just nu och verkligen undrar vad jag ska ta mig till med mitt liv. Efter många flyttar, efter havererade relationer, efter att glidit ifrån familjen så mkt att jag har ingen kontakt så är jag … ensam. Så, vad gör man då?

    Avatar

    Ja, vad ska man säga. Midsommar = ensam. Och herre gud som jag önskar att jag hade någon magisk medicin som gjorde att jag kunde sova mig igenom hela den högtiden. För … känslan av ensamhet är nära på olidlig. Och … jag sitter just nu och verkligen undrar vad jag ska ta mig till med mitt liv. Efter många flyttar, efter havererade relationer, efter att glidit ifrån familjen så mkt att jag har ingen kontakt så är jag … ensam. Så, vad gör man då?

    Jag kommer också att sitta här ensam under midsommar (som alla andra ”högtider” och dagar). Lider också allt för mycket av det, och frågar mig också vad jag ska ta mig till. Hoppas du kan känna dig lite mindre ensam, nu.

    Oxå ensam på midsommar…😪

    Jag kommer inte träffa någon på midsommar, troligtvis, för jag vågar inte nu på grund av Corona.

    Tänk att midsommar är som vilken dag som helst, egentligen.

    Vill du ändå festa till det lite, så ät något gott, gör det mysigt hemma,  kanske lyssna på bra musik, kolla på film eller något sånt?

     

    Jag blir också ensam på midsommar. Har inte många vänner och inser att det enda jag kan göra är att försöka hålla skenet uppe. Har inhandlat det mesta som hör högtiden till i matväg förutom alkohol. Får försöka göra det till en trevlig kulinarisk tillställning. Jag är lite av en social-ensamvarg och har alltid varit det. Gillar att finnas i sociala sammanhang men hamnar i en existentiell ensamhet i det oftast, mycket pga av min bakgrund i livet. I mina kärkeksrelationer har jag alltid haft ett behov av att vara själv med egentid. Då har den varit självvald.

    För en tid sedan levde jag i ett förhållande och kände trygghet och  gemenskap i det. Efter separationen bråttas jag mer och mer med insikten att jag under åren valt bort gamla vänner för att jag valde att leva upp i mitt förhållande. Det priset betalar jag nu på många sätt. Min sambo var min närmaste och bästa vän. Nu finns inte hen kvar längre och jag har hamnat i en livssituation som bitvis känns jobbig. Jag försöker vara aktiv på olika gruppevents som anordnas i en storstad nära mig men det botar inte den inre ensamhet som jag burit på i väldigt många år. Det känns också som jag förlorat en stor del av mig själv efter separationen.

    Har tankar på meningsfullheten i livet och ibland också om det är värt att fortsätta kämpa. Jag har barn och vill finnas där för hen i framtiden men hen börjar bli vuxen och skaffar sig mer och mer ett eget liv. Det är ju så det ska vara, att ens barn prövar sina vingar. Det är ett kvitto på att man ändå lyckats uppfostra en självständig individ som börjar ta ansvar för sitt eget liv. Det ger mig känsla av lycka!

    Har börjat att gå hos psykolog och vill hitta mig själv och balans i mitt liv.

    Snart midsommar och den kommer jag tyvärr tillbringa ensam. Tragiskt skulle de flesta säga, men jag får trösta mig med att vi är många som har det såhär i Sverige 2020. Kanske en klen tröst men ändå en tröst.

    Trådstartaren

    För en tid sedan levde jag i ett förhållande och kände trygghet och  gemenskap i det. Efter separationen bråttas jag mer och mer med insikten att jag under åren valt bort gamla vänner för att jag valde att leva upp i mitt förhållande. Det priset betalar jag nu på många sätt. Min sambo var min närmaste och bästa vän. Nu finns inte hen kvar längre och jag har hamnat i en livssituation som bitvis känns jobbig.

    Stor igenkänningsfaktor!
    Och jag hoppas så innerligt att du får en fin dag imorgon. Själv är jag inställd på att försöka sova bort den.

    Trådstartaren

    Jag kommer inte träffa någon på midsommar, troligtvis, för jag vågar inte nu på grund av Corona. Tänk att midsommar är som vilken dag som helst, egentligen. Vill du ändå festa till det lite, så ät något gott, gör det mysigt hemma, kanske lyssna på bra musik, kolla på film eller något sånt?

    Tack för pepp! 🙂

    Trådstartaren

    Jag kommer också att sitta här ensam under midsommar (som alla andra ”högtider” och dagar). Lider också allt för mycket av det, och frågar mig också vad jag ska ta mig till. Hoppas du kan känna dig lite mindre ensam, nu.

     

    Jag önskar ju såklart att det inte var så – att även du var ensam. Men, finns det en sorts tröst i att även du är det? Egoistiskt nog … ja …

    Så svårt det här. Man vill inte vara ensam om att vara ensam – men, man vill inte att någon annan ska vara ensam och känna som man gör.

    Hoppas iaf att du får en fin dag imorgon!

    Trådstartaren

    Oxå ensam på midsommar…😪

    Jag är ledsen för din skull! Och önskar att du inte behövde vara det. Men, som du ser – du är inte ensam om att vara ensam.

    Stor igenkänningsfaktor! Och jag hoppas så innerligt att du får en fin dag imorgon. Själv är jag inställd på att försöka sova bort den.

    Jag önskar också dig en bra dag imorgon! Känner igen mig i att ensamheten stjäl mycket energi och kraft. Hela kroppen försöker motarbeta ett tillstånd som inte anstår någon människa.

    Jag kanske väljer din väg att sova bort dagen. Har mycket sömnbrist ackumullerad i kroppen så det passar bra.

    Ja, vad ska man säga. Midsommar = ensam. Och herre gud som jag önskar att jag hade någon magisk medicin som gjorde att jag kunde sova mig igenom hela den högtiden. För … känslan av ensamhet är nära på olidlig. Och … jag sitter just nu och verkligen undrar vad jag ska ta mig till med mitt liv. Efter många flyttar, efter havererade relationer, efter att glidit ifrån familjen så mkt att jag har ingen kontakt så är jag … ensam. Så, vad gör man då?

    Jag är också ensam på midsommarafton.

    Jag hade då gärna stannat hemma och gömt mig men nu har jag två små barn som jag vill att de ska få en fin midsommar. Vi kommer vara ute och leka samt ha picknick men ack så ensam jag kommer att känna mig när jag är ute själv med dem och stöter på alla de som ska iväg till familj eller är med familj och vänner. Jag har i regel varit ensam alla högtider utom julen för då bjuder föräldrar hem oss barn. Mina syskon vet om att jag är ensam varje år men de bjuder inte över mig, inte heller föräldrarna 😢

    Jag har försökt att handskas med ensamheten mer eller mindre i 20 år 😳

    Jag tycker nu när jag har barn känns enssmheten olidligt. Jag vill ge dem roliga minnen med gemenskap och glädje, inte att vi allt själva hela tiden 😢

     

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 27 totalt)
26

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.