Är jag värd att älskas?

[Blue Vajeno]

Hejsan, Jag kan först säga att jag förstår dig Indigo Fyconi, då jag är en man på 30 år och har aldrig varit i en relation samt är oskuld för den delen, trots att jag vill och har alltid velat vara i en relation.

Men med det sagt så tror jag inte att det handlar om att kvinnor lockar sig till folk som beter sig illa mot dem, utan snarare till folk som har starkt självförtroende och även trivs med hur deras liv ser ut för stunden.
När vi lyckas med att trivas och vara nöjda med det vi har istället för att älta och vara desperata att få det vi inte har så kommer vi att ha mer självförtroende och det syns direkt om du försöker flörta eller få uppmärksamhet av en annan person.
Det blir lite som att lyssna på en person som står på en scen och pratar, om personen är lite blyg eller känner sig nervös / stressad så märker vi av det direkt i kroppsspråket och även på rösten, det kan då snabbt bli väldigt ointressant. Men är personen helt bekväm att stå på scen och mår bra, är glad och utstrålar självförtroende så kommer den direkt att vara mycket mer intressant att lyssna på, det spelar egentligen ingen större roll vad han säger då. Han kan stå på scen och scamma alla i publiken, medans den blyga osäkra personen kanske har något jätte viktigt att prata om, trots det kommer du vara mer intresserad av den säkra personen.
Så jag tror det viktigaste vi kan göra är helt enkelt att bli bekväm med oss själva, hitta en plats i livet som vi är lyckliga på som inte kräver att vi är i en relation för att vi ska trivas att vara där, uppnår vi det så kommer vi direkt att bli mer intressanta för kvinnor, för då är vi helt enkelt självsäkra vilket gör oss mer synliga och mer värd att lägga ned tid på.
Vad gäller din fråga om lugnare miljöer har jag själv inget svar på tyvärr.

Intellekt tror jag t ex kan uppskattas högt i politiska kretsar. Alltså att gå med i (eller om det redan är det) ett parti och där få träffa andra personer som värderar andra egenskaper än alfahanne-egenskaperna. Hänga mer med såna personer, kanske gå ut och ta några öl, och då upptäcka att det är andra värden som står i centrum. Min storasyster träffade sin man på ett medlemsmöte. De är gifta idag och har tre barn.

Det kanske är lite tur eller otur det där också vilken sorts företagskultur man hamnar i beroende på arbetsplats och kanske framförallt vilken bransch man arbetar i. Vissa är ju mer sexistiska än andra, om man säger så. En kompis till mig träffade sin man på en myndighet de både jobbar på. Där verkar det ändå vara tjyssta ideal och arbetsvillkor. Knappast så att utseende och trånande efter “coola män” verkar ligga i linje med vad man drömmer om, precis.

Det jag försöker säga är att har du någon hobby och känner att det är annat man kan prata om, liksom “mjuka värden” så tror jag på att pröva mer där att prata med kvinnor. Konst och så tror jag också på.

Problemet är inte att uppehålla en konversation, eller kunna prata med kvinnor. Problemet är att fånga en kvinnas intresse länge nog för att hitta något att prata om. Vet jag inget om en person så har jag inget att prata om.

Är med i ett parti, men p.g.a. corona så träffas man aldrig. Och eftersom jag flyttade hit precis innan corona så känner jag inte någon.

[Yellow Horaka]

Kanske man kan börja prata om något mer alldagligt eller som kan vara specifikt där man möts, lyssna in personliga reflektioner/svar från den andra och sedan utifrån svaren följa upp med fler frågor, kanske lite berätta vad man själv tycker och tänker och känna av vad den andre svarar på det osv. Både aktivt lyssna och fråga. Men jag vet det är inte lätt för trots jag försöker göra så själv så går det inget vidare, för min del för jag har svårt komma ihåg för mycket på kort tid, får tunghäfta och blir “tom” i huvudet.

Jag har svårt att båda fånga en kvinnas intresse och uppehålla en konversation, liksom att prata med någon oavsett om det är en kvinna eller en man. Fast jag så gärna vill bli bättre på det.

Sant samtidigt som du säger att om man inte vet något om en person så gör det också att det blir svårare att prata med någon. Känner igen mig i det.

Nej, coronan har nog ställt till det för många och det tar tid att komma igen den situation man hamnat i. Att vara nyinflyttad gör det säkert också ännu svårare, så har jag haft det också.

Hoppas det här kan vara till lite hjälp för dig.

Kram

Ok, då förstår jag bättre. Det låter som att det just är inledningsfasen som då är problemet? Eller om det är på Tinder och då bli ratad direkt utan att hunnit prata med varandra? Jag har svårt att se hur man skulle kunna få till det på Tinder eftersom det ju är uppbyggt att man ska utgå från endast bild i princip. Är det inte just precis det du skulle behöva komma bort ifrån? Det där snabba avvisandet/intressebeteendet?

Jag säger det igen och står nog fast vid att det handlar om övning. Man behöver öva på alla möjliga grejer här i livet. Öva på att gå på fest, öva på att konversera på fester, öva upp att kunna klä sig snyggt, öva på att fånga andras intressen. Öva på att flörta, vara rolig, listan kan göras lång! Sedan vet jag att ett motargument kan vara att man inte ska förställa sig själv eller bli någon annan, och det håller jag med om. Tycker inte det behöver vara motpoler till varandra alls. En blyg person kan ju t ex öva sig i att våga lite utan att hela identiteten liksom går förlorad. Dra skämt är väl också en övningssak för att hitta tajmning osv. Att fånga någons intresse (t ex kvinnors) tror jag går att bli bättre på. Och man behöver inte förvandlas till ett svin, istället. Om det är dem alternativen som erbjuds.

Tja, ja är en kille på 16 år o ja vet inte längre om ja är värd att älska. Ja förstör allt runt om kring mig, alla relationer, alla vänskaper, allt. Ja funderar ofta på varför ja alltid förstör allt runt mig men jag fattar aldrig, och kommer nog aldrig fatta varför ja gör så som jag gör mot mig själv.

har mått skit i snart tre år för jag inte längre har någon riktig vän eller någon att prata med så jag får ta hand om känslorna själv. Undrar helt enkelt bara om de finns någon här man kan prata med när de känns som att allt är lönlöst och jag bara borde ge upp.

vet att jag bara borde förbättra mig själv och lära mig av mina misstag men varje gång jag försöker visa att jag har ändrats och jag har blivit bättre så förstör jag allt igen om och om och om igen. Orkar liksom inte kämpa för evigt… vill bara att nån ska förstå mig o tro på mig:/

[Yellow Horaka]

Hej, alla är värd att älskas. Så säger man, så är det nog också, men även jag tvivlar en del, men försöker komma tillbaka till att det kanske nog är så.
Jag känner också igen mig att jag verkar bara förstöra de relationer jag har. Ändå några få jag ännu lyckats inte förstöra. Tror man inte gör det medvetet.
Tror inte du heller gör det medvetet. Tror det blir så för man kanske har svårt med relationer. Så känner jag hos mig. Vill väl, men gör misstag ibland, för jag har den här svårigheten.

Förstår det är lättare ha en riktig vän att prata med. Nu dröjde svaret men prova gärna detta forum så tror jag någon kanske svarar, och lite snabbare. Forumet är till för de som kanske saknar någon att prata med, någon som bryr sig som man kanske tror och uppfattar det.

Är väl bra att reflektera över sig och hur man är, och tillsammans blir det oftast lättare att kämpa. Så tror jag. Tror det finns minst någon på forumet som både kan förstå och tro dig.

• Detta svar redigerades för 2 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum

Hej! Jag är har precis avslutat min 1års utbildning som KBT-terapeut som finns på diplomerad nivå och vill gärna sätta igång att hjälpa människor.

Jag undrar där kring när du är på krogen?Vad händer där? Går du fram och presenterar dig? Berätta hur den situationen ser ut,blir du direkt avvisad där också? Hör av dig gärna här så kan jag vara till hjälp.