Är jag värd att älskas?

Jag är 33 år gammal, har varit deprimerad sen jag var 8. Vid 16 började stänga inne alla känslor och försökt leva med depressionen utan att söka hjälp.

Har nyligen kraschat så hårt att jag inte längre kan stänga inne mina känslor vilket gjort att jag var tvungen att söka hjälp och fått medicin för första gången.

Efter jag gjort ekonomiska misstag i tidiga 20 åren har jag arbetat för att betala för mina misstag. Blev anmärkningsfri sen 2½ år tillbaka. Sen dess har jag fått en egen bostad och har ordning på min ekonomi och lyckas även spara de månader jag orkar laga mat.

Problemet är att, ju mer jag lyckas med desto mer känner jag av och trycks ner av att vara ensam. Jag har försökt krogar, dating appar/sidor och allt annat jag orkat med.

Men jag får inte så mycket som en andra blick av tjejer.

Folk brukar tycka om mig när de lär känna mig, men jag är svår att lära känna. Visst, jag har nästan inget självförtroende, men är det allt som räknas?

Att jag är snäll, ärlig, pålitlig, har inget maktbehov, hjälpsam och gör allt för att andra skall må bra även på min egen bekostnad. Har de ingen betydelse alls för tjejer? Är självförtroende och och muskler allt?

Jag förstår inte varför tjejer inte ser något intresse i mig. Jag får inte ens chansen att visa vem jag är.

Jag har inga problem att bli omtyckt, även vän med kvinnor som är upptagna/gifta, men singel tjejer? Räcker att man säger hej på tinder så blir man blockad, de få gånger man fått en matchning en sen helgnatt.

Jag vill få chansen att älska, jag vill bli kär igen, inte känt de känslorna sen jag var i sena tonåren (tog några år att kunna stänga inne känslorna)

Jag vill bilda familj, och jag blir inte yngre, jag vill inte heller ha barn när jag är för gammal då jag vill kunna vara aktiv med mina barn.

Jag har aldrig haft ett seriöst långtidsförhållande, har aldrig kunnat öppna mig såpass förr. Jag har väldigt få vänner då jag blivit huggen i ryggen eller lämnat folk bakom mig p.g.a. deras drog användning och beteende. Så ja, jag har tillitsproblem, men de syns väll inte på ett foto?

Hur gör man? Har aldrig försökt, alla tjejer jag har haft har jag träffat på fyllan och bara haft o.n.s. eller korta förhållanden med (dricker nästan aldrig sen jag var 25), så jag vet inte hur man får en tjej att ge en chansen att visa att man är en bra kille.

Inte träffat en enda tjej sen jag var 27. Jag vill bara hitta någon att älska och bli älskad av. Medicinen hjälper mindre varje dag, smärtan i bröstet från längtan växer varje dag. Det är för djävligt, jag har precis börjat må bättre efter ett liv av slit och nu kommer jag bryta ihop snart för det känns som om jag inte är värd att få uppleva kärlek.

Jag vet inte vad jag vill med tråden, tänkte bara skriva ett par rader, har aldrig pratat öppet om mina känslor med någon, så jag vet inte vad jag har att vänta genom att öppna upp mig på ett forum. Men då jag är öppen med min depression, så vågar jag inte nämna dessa känslor för någon.

[Yellow Horaka]

Indigo Fyconi, du är värd att älskas. Hoppas du kommer tillbaka och läser detta.

Jag vet hur du känner, är på samma sätt för mg. Fast jag är äldre (55), har haft en familj men nu två barn kvar där den ena är vuxen och knappt någon kontakt med. De andra var annan veckas ansvar för.

Haft dåligt mående mestadels av mitt vuxna liv och vill också uppleva tvåsamhet, för mig igen.

Tycker också att de egenskaper du har, då jag delar många av dem, inte verkar vara “rätt” för att få bli omtyckta av de kvinnor man möter.

Hoppas fortfarande möta en kvinna igen, och önskar och tror du kommer möta den rätta någon gång, så fortsätt att kämpa. Jag gör det fortfarande.

Hoppas de här orden på vägen är till lite hjälp för dig

Orden hjälper inte mycket, men jag uppskattar tanken.

Känslan växer sig bara tyngre, speciellt när man träffar, eller hör om kvinnor som “älskar” män som utnyttjar, slåss, trycker ner mentalt och våldför sig på dem. Har jag dömt mig själv till ensamhet genom att stå för respekt och jämlikhet?

Kommer jag aldrig få uppleva kärlek för att jag inte kan bete mig som ett svin mot någon som inte förtjänar det? Eller för att jag inte behöver hävda att jag är bättre än kvinnor för att jag är man?

Jag är ingen feminist, men jag tror starkt på jämlikhet och kvinnors rätt att få individuella möjligheter att bevisa att de är lika bra, och ibland bättre än män, och gör vad jag kan för att de ska få de möjligheterna. Saker som kvinnor säger att dem vill ha, men det är lättare för riktiga svin att vara playboy, än för mig att ens kunna få tillräckligt med av en chans för att ens ha möjligheten till att skapa en emotionell relation med en kvinna.

Jag kan inte sluta bry mig om kvinnors rätt i samhället, och jag kan inte sluta anstränga mig för att röra vårt samhälle mot jämlikhet, hur lite jag än är kapabel till att påverka så är varje lilla steg viktigt. Men jag orkar inte med att se kvinnor utsätta sig för alla svin där ute när de finns många som mig, som respekterar kvinnor men inte kan hitta någon som är villig att ge dem en ärlig chans.

[Yellow Horaka]

Anonym skrev:

Orden hjälper inte mycket, men jag uppskattar tanken. Känslan växer sig bara tyngre, speciellt när man träffar, eller hör om kvinnor som ”älskar” män som utnyttjar, slåss, trycker ner mentalt och våldför sig på dem. Har jag dömt mig själv till ensamhet genom att stå för respekt och jämlikhet? Kommer jag aldrig få uppleva kärlek för att jag inte kan bete mig som ett svin mot någon som inte förtjänar det? Eller för att jag inte behöver hävda att jag är bättre än kvinnor för att jag är man? Jag är ingen feminist, men jag tror starkt på jämlikhet och kvinnors rätt att få individuella möjligheter att bevisa att de är lika bra, och ibland bättre än män, och gör vad jag kan för att de ska få de möjligheterna. Saker som kvinnor säger att dem vill ha, men det är lättare för riktiga svin att vara playboy, än för mig att ens kunna få tillräckligt med av en chans för att ens ha möjligheten till att skapa en emotionell relation med en kvinna. Jag kan inte sluta bry mig om kvinnors rätt i samhället, och jag kan inte sluta anstränga mig för att röra vårt samhälle mot jämlikhet, hur lite jag än är kapabel till att påverka så är varje lilla steg viktigt. Men jag orkar inte med att se kvinnor utsätta sig för alla svin där ute när de finns många som mig, som respekterar kvinnor men inte kan hitta någon som är villig att ge dem en ärlig chans.

Ingen fara om orden, tanken är viktig också. Tror kvinnor vill ha det vi har, också, men ibland är det som en del säger, vi är från olika “planeter”, och vi har svårt förstå varandra när vi verkar bli mer jämlikar. Hänger inte med på varför. Men jag fortsätter tro och kämpa att hitta någon igen och att du ska hitta någon också.

Du är värd att älskas. Förstår att det är förtvivlande och smärtsamt att se kvinnor i dåliga relationer när du vet innerst inne att du aldrig skulle kunna behandla någon likadant. Jag förstår att det är smärtsamt och känns orättvist. Jag hoppas du träffar en person som ger dig en genuin chans och där du får visa din inre värld.

Är det inte oftast också mer komplext än att en kvinna plötsligt fastnat i en destruktiv relation? Till kvinnors försvar eller hur jag ska uttrycka det. Och som kvinna och med en del erfarenhet av badboys tror jag det oftare handlar om att bli charmerad av dessa män. Det handlar (vad jag tror) inte alls så mycket om att aktivt söka upp en misshandlare utan enligt min syn på det hela är de extremt bra på att uppvakta kvinnor. En kvinna blir oftare så uppvaktad att hon aldrig varit med om något liknande tidigare. Sedan en bit in i relationen upptäcker hon kanske plötsligt att hon blir manipulerad och även misshandlad (det är ofta en svår chock och djupt traumatiskt).

Tror det är missvisande och en förenklad syn detta med att kvinnor skulle vara så pass destruktiva att de frivilligt letar upp killar som är otjyssta emot dem? Det är kanske tought news men dessa badboys har ju givetvis en del skills som “vanligt döda” kanske saknar. Precis som att en del kvinnor är supercharmiga och sedan psykiskt misshandlar männen. Är väl lite det här med att ha psykopatiska drag kanske. Och kan man anklaga någon som blir utsatt för det? Jag vet inte om jag tycker det.

Nu har du missförstått mig Red Simyna

Jag anklagar inte kvinnor som utsätts för våld, jag förstår inte varför många väljer att stanna i ett förhållande där de utnyttjas, blir slagna och andra hemskheter. Visst kan jag förstå rädsla till viss del, men många säger att dem endå är lyckliga och älskar mannen som behandlar dem värre än vanligt folk behandlar skadedjur. Hur kan man vara lycklig utan att få respekt?

Det är speciellt jobbigt när jag vet hur mycket bra killar, bl.a. mig, som mår skit över att man inte ens får en andra blick av kvinnor.

Jag har kollegor på jobbet som öppet skryter om hur ofta dem varit otrogna, och kvinnorna tycker de är killar värda att satsa på. Hur går det ihop? Om du vet att en kille varit otrogen flera gånger mot flera kvinnor, varför attraheras du av han? Visst kan vi alla göra misstag i våra liv, men upprepade gånger, och vara stolt över det? I mina ögon är detta svin som inte förtjänar uppmärksamhet, men det verkar som om jag måste gå emot varenda fiber i hela min kropp och bete mig på detta sätt för att ha en chans att uppmärksammas av kvinnor.

Tror kvinnor stannar i destruktiva relationer för att de även sett och blivit förälskade i en “fantastisk person”. Alltså att destruktiva män ofta kan ha två personer i sig – samtidigt. En som är underbar och ger massor av sig själv. Och sedan en som är monstret. Inte någonsin hört en enda kvinna säga att den älskar sin partner för att den är otrogen och beter sig som ett svin mot henne. Snarare tycker jag det brukar vara att man förälskade sig i de bra sidorna och att personen även fått en att må himmelskt bra.

När du hör kollegor skryta om otrohet tror jag alltså knappast att det finns flickvänner som trånar dessa sidor hos sina pojkvänner. Jag tror du underskattar hur en del män kan få sina flickvänner att må väldigt bra. Trots att de är svin. Du kommer med andra ord inte få fler kvinnor genom att vara ett svin själv, tror jag.

Däremot att hela tiden öva sig på att få kvinnor att må bra (genom att göra något oväntat, dra roliga skämt, vara uppmärksamma, ge av sig själva), det tror jag en del av dem som ses som “för snälla” skulle vinna hur mycket som helst på. Nu är det här generaliseringar men jag tror killar som inte får en chans kan behöva öva upp förmågan att underhålla kvinnorna bättre. Tjejer vill ha kul!

Men hur kan de vara värt att leva med någon som inte respekterar en, oavsett hur bra man mått förr?

Tjejerna på jobbet är intresserade TROTS att dem vet om att killarna ofta är otrogna.

Alla vill vi ha kul, men många killar är blyga och försiktiga i början för dem vill inte verka för framfusiga, men är ofta väldigt roliga, uppmärksamma och givande när man kommer förbi den initiella blygheten. Ofta räcker det att man säger hej så ignoreras man, som om att man sa hej på ett förolämpande sätt.

Kommer aldrig bete mig som ett svin för att få uppmärksamhet, vill bli omtyckt för den jag är, inte den någon vill att jag ska vara. Det bara känns ibland som om att det skulle vara det bästa sättet att gå tillväga på.

Tror det handlar om att det blir ett beroende, en kemisk process som startar i kroppen. Det kan bli så om man ömsom blir behandlad väl, ömsom behandlad dåligt. Men jag vill samtidigt slå ett slag för att majoriteten kvinnor väl knappast väljer dessa skitstövlar till män? Känner på fullaste allvar inte en enda tjejkompis som har en otrogen man (vad jag känner till då). Inte är de as på andra sätt, heller. Kan det vara så att du ser dessa män på jobbet och samtidigt är i miljöer där de är väldigt “tuffa bud”, liksom? Går det att du söker dig till lite lugnare miljöer där andra attribut uppskattas istället? Vet att du skrev dejtingappar/krogen och sånt, men det klassificerar jag som ett “tufft klimat”.

Vad skulle vara en lugnare miljö att träffa kvinnor på? Frågan är helt ärlig, testar gärna andra sätt/platser.

Har just nu svårt att ta mig ut å träffa folk då jag gått ner mig såpass mycket p.g.a. ständigt avvisande, ett rent helvete på jobbet och enorm trötthet som läkarna utreder, så dating appar har varit det enda jag orkat med det senaste. Har inte lyckats återhämta mig sen jag kraschade i början av året.

Självklart inte alla kvinnor, men tillräckligt många för att inte kunna skaka av de som ett par konstiga individer. Jag förstår inte hur de kan fånga kvinnors intresse, jag är konfunderad över att jag ser igenom dem på 2 minuter, men tjejer faller för dem hela tiden. Och ja, jag tycker att, hur patetiskt det än låter, är orättvist att de som inte kan respektera kvinnor har lätt för att få kvinnor. Alla killar som har lätt att få kvinnor är inte svin heller (bara för att understrycka det).

Det kanske är något biologiskt som gör att kvinnor kan falla för alfahannar? Att det handlar om drifter och begär. Dock tror jag det är kortsiktiga relationer man ofta tenderar att få med de männen. Men visst kan det vara så att kvinnor kanske bara vill ha lite kul under en period och då verkar den där skitstöveln till kille ändå vara värt det? Kanske det här också är en åldersfråga. Yngre kvinnor tror jag är bra mycket mer benägna att kasta sig hals över huvud emot någon form av gudagåva till mänskligheten. Ju äldre de blir, desto mer vaknar nog den där insikten som du bär om att se igenom den personen, tidigare. Tror alltså det här kommer bli bättre ju äldre du blir och att du slipper se dessa kvinnor falla som furor kring de här männen. För mig är det oerhört avlägset (är 37 år). Ser heller som sagt inga tjejkompisar tråna efter skitstövlarna. Kan däremot känna igen det från yngre åldrar.

Det betvivlar jag inte alls, vi är alla attraherade av olika saker.

Jag skulle dock vilja veta vad för lugnare miljöer du pratade om, är lätt ivrig att testa, är villig att testa det mesta, för jag har ingen aning om vad jag gör för fel.