Hur pratar man med någon som äter för lite?

[Pink Diholo]

Jag har fått en inneboende. Hen äter inte frukost, säger att hen ska äta någon annanstans och har inte köpt mat. Jag känner den personen sedan innan väldigt väl. Jag har tidigare läst att det finns saker man inte bara kan säga som “ät bara”. Jag har lust att säga “ät bara” eller att mindre mat gör en arg, deprimerad, ger psykisk ohälsa osv. Men det känns inte rätt.

 

Jag har erbjudit den personen att jag kan bjuda på frukost. Men jag fick ett nej. Jag tror att den personen har erkänt att den har haft problem med att väga för lite. Det är inte bra för oss båda om en av oss inte tar hand om sig. Jag har själv haft psykiska problem och hamnade i kriser där jag inte funkade med någon, så jag vet nu att jag måste ta hand om mig själv.

 

Jag tycker att det är viktigt att någon svarar för jag vill inte hamna i en svår konflikt med den personen för att jag inte vet hur man kommunicerar om varför den personen inte äter. Finns det någon jag kan ringa om råd?

[Yellow Sikuvi]

Pink Diholo skrev:

Jag har fått en inneboende. Hen äter inte frukost, säger att hen ska äta någon annanstans och har inte köpt mat. Jag känner den personen sedan innan väldigt väl. Jag har tidigare läst att det finns saker man inte bara kan säga som ”ät bara”. Jag har lust att säga ”ät bara” eller att mindre mat gör en arg, deprimerad, ger psykisk ohälsa osv. Men det känns inte rätt. Jag har erbjudit den personen att jag kan bjuda på frukost. Men jag fick ett nej. Jag tror att den personen har erkänt att den har haft problem med att väga för lite. Det är inte bra för oss båda om en av oss inte tar hand om sig. Jag har själv haft psykiska problem och hamnade i kriser där jag inte funkade med någon, så jag vet nu att jag måste ta hand om mig själv. Jag tycker att det är viktigt att någon svarar för jag vill inte hamna i en svår konflikt med den personen för att jag inte vet hur man kommunicerar om varför den personen inte äter. Finns det någon jag kan ringa om råd?

Hej!
Du ska som du själv sa inte förminska problemet genom att t.ex. säga “ät bara” eller liknande. Att bjuda på maten hjälper inte heller om vi nu kan utgå från att hen har en ätstörning. Hen skulle isf säkerligen inte äta ens om du betalade hen för att äta.
Att ta sig ur något sånt är extremt svårt, ibland en livslång kamp. Tror inte att du ska lägga energi på att få hen att äta, det leder nog bara till att ni blir osams. Bättre att försöka sätta sig in i varför hen inte vill äta och visa ett stöd och förståelse för det.

Startades en tråd för bara några timmar sen av en som har anorexia. Den personen kanske kan hjälpa dig i hur du ska göra samtidigt som personen i fråga kan få prata av sig om situationen. Win/win verkar det som.

https://forum.mind.se/forum/diagnoser/trad/anorexia

Jag tror snarare att ni kommer hamna i en konflikt om er kommunikation handlar mycket om mat och måltider. Själv äter jag heller ingen frukost, har lång fasta mellan 20:00-12:00, men det innebär inte att jag har en ätstörning utan ett val jag gjort medvetet.
Sen kan personen du är orolig för vara nedstämd eller deprimerad, som gör att man automatiskt inte har någon matlust, så där gäller det att vara uppmärksam för ju djupare en depression blir ju svårare är det att komma ur den.

Förstår din oro, dels för att du själv haft diverse problem och att ni inte verkar kunna kommunicera ordentligt.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att den som är vuxen har ansvar för sin egen hälsa- om det inte finns akut risk för dennes liv. Du verkar vara en omtänksam och empatisk person, säkert för att du periodvis har mått dåligt själv och vet vad det handlar om, och kanske personen du skriver om har någon ätstörning eller andra problem så vad du kan göra är att bara göra dig tillgänglig- tala om att du finns där och lyssnar om det är något som tynger personen. Eller så kanske er relation släpper lite om man inte tjatar och verkar så kontrollerande. Även om kontrollerandet är för att man verkligen bryr sig, så kanske det inte känns så för den andra personen.