Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Emetofobi. En parasit som långsamt äter mig inifrån.

Emetofobi. En parasit som långsamt äter mig inifrån.

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
11
  • Trådstartaren

    Var börjar man ens?

    Jag är emetofob, jag har alltså fobi för allt som har med kräks att göra. Och det blir många saker…

    Jag är nu 37 år gammal och det här genomsyrar hela min vardag. Jag går i kbt men det hjälper typ inget. Snarare motsatsen.

    Finns det nån mer som har/har haft det så här som vill bolla lite tankar. Jag vet snart inte vad jag ska göra…

     

    Jag har det, har klarat mig genom magsjuka och graviditet genom att ligga blixt stilla och sippa ingefärsvatten. Tycker det är jättejobbigt när dottern kräks, men mest att kräkas själv. Då har jag hellre diarré. 🙂

    Jag lider av det också!

    Jag har gjort det sen jag var liten och nu fyller jag 41 snart.

    jag drack mkt alkohol för att bedöva men sen började jag ta medicin från vuxenpsyk. Det fungerade lite bättre, men varje gång jag får ont i magen så får jag panikångest och vill inte äta på en vecka.

    sen testade jag att ta ”jazztobak” för att jag var tvungen att få aptit vilket man får av det och det fungerade!

    , men jag kan inte gå på det för det är olagligt så jag kämpar och tar vad doktorn har gett mig.

    förlåt men det är första gången jag öppnar mig så här Inför andra som lider av samma fobi.

     

    / Torbjörn

    Trådstartaren

    Hej Torbjörn.

    Jag förstår att det är jobbigt, men vad glad jag blir att du väljer att öppna dig för mig 🙂 Om du vill så får du jättegärna fortsätta skriva. Det är skönt att ha nån som förstår…

    Jag har alltid försökt vara öppen med min fobi, men det är sällan nån som förstår exakt hur handikappande det är. Därför är det så skönt när man hittar jämlikar och kan få ur sig lite ilska, frustration och sorg och inte bli idiotförklarad.

    Jag har bara ”självmedicinerat” genom att sluta äta. Är livrädd för alkohol och droger eftersom jag inte vet hur kroppen kommer reagera. Allt som är främmande eller kan orsaka illamående är jag rädd för. Inklusive mediciner… Men jag äter antidepressiva sen några år tillbaka och lugnande när det behövs…

    Hur har du det nu så här års när det är så många som blir sjuka?

     

    //Josse

    Var börjar man ens? Jag är emetofob, jag har alltså fobi för allt som har med kräks att göra. Och det blir många saker… Jag är nu 37 år gammal och det här genomsyrar hela min vardag. Jag går i kbt men det hjälper typ inget. Snarare motsatsen. Finns det nån mer som har/har haft det så här som vill bolla lite tankar. Jag vet snart inte vad jag ska göra…

    Hej,

    Bra initiativ med en tråd, ser att det är ett tag sedan någon skrev men hoppas på att tråden kan plockas upp på nytt.

    Jag lider också av denna fruktansvärda fobi. Är 35 år och har så länge jag kan minnas varit rädd för att kräkas. Har också prövat KBT men tyckte inte det hjälpte. Är förälder till två små och har ständig oro så här års för att magsjukan ska slå till.

    Ni som prövat läkemedel eller annan terapiform, är det något som hjälpt? I så fall vad?

     

    Var börjar man ens? Jag är emetofob, jag har alltså fobi för allt som har med kräks att göra. Och det blir många saker… Jag är nu 37 år gammal och det här genomsyrar hela min vardag. Jag går i kbt men det hjälper typ inget. Snarare motsatsen. Finns det nån mer som har/har haft det så här som vill bolla lite tankar. Jag vet snart inte vad jag ska göra…

    Hej! Jag lider också av denna äckliga fobi. Jag är 43 år. Det som är så konstigt är att jag aldrig haft vinterkräksjukan och bara varit magsjuk när jag gick i mellanstadiet. Jag har inga barn och lever ensam pga att jag är så rädd att bli smittad. Jag tar Venlafaxin och Atarax. Jag tycker att jag provat allt gått till psykolog och provat självhypnoser men inget har hjälpt. Jag läser mycket på nätet . Jag gjorde ett test från apoteket för att jag se om jag var immun men enligt testsvaret så hade jag bara 1 FUT gen och man ska ha 2 för att vara immun. Jag blir så rädd när jag hör att någon är kräk eller magsjuk att jag gör mig så rädd att jag får panikattack och nästan svimmar.

    Jag har aldrig haft vinterkräksjukan vid sådana tider håller jag mig inne.

    jag har alltid vitpepparkorn med mig då det ska va en husmorskur mot maginfluensa.

    har också varit öppen med mitt handikapp men ingen har förstått. Min kbt terapeut har föreslagit att jag ska ta typ något som framkallar att man kräks! Jag sa i hellvete  heller. Det är ju inte som att var rädd för spindlar och ska man börja titta på bilder först och sen hålla i den. Man kan inte framkalla att man kräks så man lär sig att vänja sig. Helt sjukt.

    jag dricker alkohol men har aldrig druckit så jag mått illa av det.

    jag känner mig ensam för ingen av mina vänner förstår mig:/

    Hej!

    Har själv prövat kbt men tycker inte det har hjälpt mig nåt. Låter galet att framkalla en verklig kräkning. Tycker inte filmklipp som alla kbtare rekommenderar heller hjälper ett dugg. För egen del var det bortkastade tusenlappar att gå i terapi. Kan bara hålla med, en känner sig verkligen ensam. Ingen förstår och själv är en på vakt hela tiden. För egen del har fobin försämrats enormt det senaste. Faktum till den grad att jag kontrollerar både eget och hela familjens hygien. Inte sundt medger jag. Går alltid på spänn Känns det som.

    jag hade ett förhållande för några år sedan hon hade en son på 2 år det var hårda tider! Jag stängde in mig på en av toaletterna som bara jag fick använda när sonen kräktes. Men det funkade ju inte då när jag var tvungen att ta hand om honom ibland. Man var ju tvungen att göra det liksom.                  Nu har jag isolerat mig. Bor utanför staden så det är mindre med folk.    Jag frågar alltid när jag ska träffa någon om det gått maginfluensa hos dom så jag vet innan.

    livet blir väldigt komplicerat när man lider av detta.

    tror inte ens min kbt läkare eller pillerdoktorn fattar. En del skrattar när jag förklarar som om man vore helt skev i huvudet.

    det finns inga kbt övningar eller mediciner som hjälper mot Emetofobi. Jag har googlat så mkt runt detta som ni alla här nog har gjort. Det bästa just är att få dela allt detta med andra som lider det. Ingen annan kan förstå än oss.

    Hur klarar ni av vardagen?

    jag går på paroxetin och lyrica.

    det hjälper till en viss del, men oftast stänger jag in mig och det är tråkigt för att det är sommar nu.

    jag vill så gärna va social, men jag kan inte.

    Finns det något som hjälper mot denna fobi?

     

     

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
11

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.