Jag har borderline sen många år tillbaka. Jag har inget självförtroende och förvrängd självbild. Identifierar mig med sjukdom och allt som är negativt med mig. Jag går runt med en mental ryggsäck full av gamla och nya incidenter, misslykanden, konflikter, dåliga beslut och en hel del kaus och dramatik som jag alltid reflekterar över, försöker analysera och jag dömmer mig själv all min vakna tid. När något nytt händer så hamnar den inte enbart i fokus. Utan allt gammalt som är jobbigt blossar upp till ytan. När detta ryggsäck svämar över så agerar jag i syfte att vilja begå självmord. Men en liten del inom mig vill väl ha hjälp och därför aggerar jag mitt ibland folk. Jag är vid tågspår, broar m.m försöker ta mitt liv, försöker hitta modet att aggera, eller vill vara nära vid en eventuell impuls. När jag varit ute i timmar och jag bara blivit sämre så blir jag galen. Går in på apotek eller systembolag och frågar vad dom rekomenderar köpa att använda till överdos, för jag ska inte leva mer. Om jag besöker akuten så blir jag enbart erbjuden inläggning utan åtgärd. Dvs bevakning, barnvakt. Det är så extremt långtråkigt då inget händer, inga samtal inget för man blir inte prioriterad. Jag brukar istället fastna hemma till slut, trycker i mig godis och sedan lugnande mediciner så att jag kan sova bort känslorna.
Detta är beskrivning av min vakna, lediga tid. Men jag jobbar också, den ser lite annorlunda ut, och här behöver jag råd.
Min arbetsgivare har bidrag, dom får hjälp att betala ut min lön. Men det finns en del kriterier som ska följas. Planen är att jag inte ska bli sjukskriven så ofta längre. Så jag har rätt att gå undan, byta till luganre uppgifter vid stressiga situationer okey jag behöver tydliga instruktioner. Inte för mycket på en gång m.m men detta följs inte, mest är de väl mitt eget fel, och därför får jag självmordstankar. Jag har svårt att ignorera situationer som kräver att någon med kunskap styr upp och löser problem. Vid flera tillfällen så har jag hamnat i dessa situationer. När personalen är begränsad av sjukdom och jag är den ända som har kunskap på plats att ta över. Jag tar över och de värsta är väl att mina arbetsgivare tar för givet att jag ska göra de. Men va händer, jag klappar ihop och har nu varit hemma från jobbet halva dagen igår och idag. Hatade dessutom att höra att dom räknade med att jag skulle klappa ihop och vara hemma ett par dagar. Jag känner att vad jag än gör så förlorar jag. Jag kan inte säga upp mig, för jag klarar inte av att söka nytt.
