Det är över.

[Purple Cygojy]

Jag förstår att det är jobbigt 🙁 Men det finns alltid en chans så länge du är här.

Hur menar du att du avvisade hjälp?

[Teal Qanehe]

Tackade nej till att träffa en läkare på affektiva, pratade med en sjuksköterska på telefon och vågade inte berätta om tankarna och planerna. Vill inte bli inlagd, vet inte vad jag vill. Vet invald som kan hjälpa mig. Tror inget kan hjälpa mig, därför ger jag upp nu.

[Purple Cygojy]

Okej, då förstår jag.
Men eftersom du mår så dåligt som du gör hade det kanske varit bra med läkarstöd? Kan du ringa igen och säga att du har ändrat dig? Du kan väl säga att du vill träffa en läkare för att prata?

Du säger att du inte vet vad du vill – kanske du kan få en bättre förståelse för vad du vill och behöver? Jag förstår om det är svårt att vara ärlig med sånt här inför vårdpersonalen. Men det kan vara ett sätt att försöka få den hjälp du behöver.

Ge inte upp!

[Teal Qanehe]

kan inte prata för jag de kommer säkert vilja lägga in mig.

jag tror det handlar om att jag är för misslyckad och värdelös. Det är kört och jag vet det. Har provat två behandlingar för bulimin och är säkert kroniker nu. Jag ser inte att de kan hjälpa mig 🥺 lugnt nu, har beställt foodora och ska hetsäta och kräkas nu ikväll.

[Purple Cygojy]

Du känner att du är misslyckad och värdelös. Men du har en jättesvår sjukdom, och det krävs mycket för att ta sig ur det. Att de här två behandlingarna inte hjälpte i slutändan kan bero på många saker, inte bara på dig.

Vad ser du skulle kunna hjälpa dig?

Ta det lugnt ikväll, ta hand om dig!

[Teal Qanehe]

Läser min journal och min psykolog på Ätstörningsenheten ljuger så mycket, känner mig så sviken av dem. De skriver att jag inte ville ha fler sessioner och därmed avslutas. Sanningen var att hon helt plötsligt började sammanfatta och jag var i chock. Mådde dåligt för det var inte många sessioner kvar men jag hade behövt de sista gångerna. Hon frågade hur jag ställde mig och jag var i chock och kände mig bara som en börda så jag sa att det skulle nog inte göra någon skillnad och det skrev hon.

Samt att skrev de att jag inte ville ha vidare kontakt efteråt, fast jag endast blev erbjuden telefonkontakt och jag var så ledsen så jag det kändes bara förjävligt. Ätstörningsvården i ett nötskal, de gör det säkert för statistikens skulle, är nog inte med i deras papper om jag ”hoppar” av själv.

[Teal Qanehe]

Jag behöver en personcentrerad vård. Inte enbart 20 sessioner, jag fick dessutom bara 18. Behandling som anpassas efter mig så jag hinner bli frisk och inte känner enorm stress och press.

Botten till min depression är ätstörningen så det är den som måste behandlas och jag måste få hopp att bli frisk från bulimin. Det är kört för min del kommer inte få behandling igen för min ätstörning 🥺

[Teal Qanehe]

De vill ha bort mig, det är så tydligt. Jag är bara en börda. Varför sätter jag inte upp snaran, varför är jag så hopplös!

[Purple Cygojy]

Det är tråkigt och synd att du känner dig så sviken 🙁 Jag förstår att de sista sessionerna hade kunnat göra större skillnad.
Du har skrivit om dina inbokade tider. En av dem var en psykolog som skulle ringa 25 april. Kan du försöka att förklara det här då, och att du känner dig sviken av den dåliga kontakten? Jag tänker att det kan vara bra att förklara något sådant.

Jag tycker att det låter som att du ändå har en bra insikt i din situation. Hur en del av ditt mående påverkar och förvärrar en annan. Du kämpar redan så, men stå fast vid att du behöver och vill ha mer hjälp med din ätstörning.

Du är ingen börda. Du kämpar för ditt liv, och du behöver mer stöd!

[Teal Qanehe]

Jag har berättat för honom om det och han sa att många kommer från Ätstörningsenheten och känner sig som en börda och att de är fyrkantiga. Efter det samtalet pratade jag med honom igen för att ta beslut att hoppa av utbildningen och jag berättade att jag mådde riktigt dåligt och om tankarna, han skulle då återkomma tidigare men har inte gjort det. Han vill nog inte heller ha med mig att göra.

Det är kört, har ingen att prata med. Jag står inte ut med panikattacker och vill inte leva så här med. Jag vill ha hjälp men det finns inte. Jag dör nu. Det går inte. Ringt över allt men kommer  inte fram någonstans.

[Purple Cygojy]

Att andra känner likadant som du gör innebär ju att det inte är du som är en börda. Att det bara är så man känner sig, men att de känslorna inte riktigt stämmer överens med verkligheten.

Det är synd att han inte har återkommit än, men den 25 är på måndag. Han ringer då. Det är bara några dagar kvar, och du har varit så stark länge nu. Några dagar till klarar du!

Vi får se hur det utvecklar sig med din psykologkontakt, men du har ju också en tid på affektiva i framtiden. Även om det är din ätstörning som är roten till det onda här, kan det hjälpa att hantera symtomen också, tror du inte det?

Vi kan prata med dig här på forumet tills du får en stabilare kontakt med psykologen. Han kan stödja dig tills du kommer till affektiva. Hur låter det? 🙂

[Teal Qanehe]

Man kommer till en punkt där det inte går mer. Tack för all hjälp och allt stöd. Jag orkar inte.