Behöver någon att prata med!! Snälla!

[Pink Tegigy]

Anonym skrev:

Vad bra att du äntligen öppnade upp dig för någon. Har man tur, som både du och jag verkar ha. Så är skolan ett bra stöd. Förstår att det kändes skönt att äntligen bli sedd. Förstår att hon blev orolig. Vore konstigt annars. I början var inte jag heller helt ärlig med hur jag mådde för min kurator och skolsyster på skolan. Men nu är jag det och dom har verkligen hjälpt mig. Så jag tycker du ska försöka vara ärlig och berätta hur du mår när du känner dig redo. Tror det kan vara en bra start för dig. Har du snapchat, du kanske skulle kunna adda där isånafall?

 

Ska definitivt ta till mig det och faktiskt berätta ärligt,tack!
yes, snapchat har jag, vem ska skriva sitt ”@” ? : )

Pink Tegigy skrev:

Ska definitivt ta till mig det och faktiskt berätta ärligt,tack! yes, snapchat har jag, vem ska skriva sitt ”@” ? : )

Inga problem, glad att jag kan hjälpa till! <3

Mig spelar ingen roll. Om du inte känner dig bekväm med att lämna ut din snap så kan jag göra det.

[Pink Tegigy]

Anonym skrev:

Inga problem, glad att jag kan hjälpa till! <3 Mig spelar ingen roll. Om du inte känner dig bekväm med att lämna ut din snap så kan jag göra det.

 

<3

Du får gärna lämna ut din, bara för att jag känner en som ibland är här inne hehe.

Pink Tegigy skrev:

<3 Du får gärna lämna ut din, bara för att jag känner en som ibland är här inne hehe.

Absolut! Adda @estromsmoen på snap <3

[Pink Binira]

Anonym skrev:

Tack så mycket🙏🏻 skönt att få skriva med någon som förstår. Tack för tipsen och allt. Jag var i kontakt med samtalsmottagningen först men dom skickade vidare mig till BUP. Men dom tyckte inte det var så farligt så skickade tillbaka mig. Men samtalsmottagningen tyckte dom gjorde fel bedömning så dom skickade mig till psykiatrin. Där jag nu väntar på en terapi kontakt. Men allt har tagit sån tid och känner inte att jag blivit tagen på allvar. Vilket gjort att jag idag har svårt att vara öppen då det känns som jag inte kommer få någon hjälp ändå. Den ända och bästa hjälpen jag fått är på skolan av skolkuratorn och skolsköterskan. Utan dom hade jag inte varit här nu. Men nu har ju min skolkurator slutat. Så är rädd att jag inte kommer kunna gå till någon som hjälper mig.

Hej!

Jag förstår att det kan kännas svårt att öppna upp sig efter den bemötelsen som du har fått, men försök. Våga. Jag gick till en psykolog och vågade inte öppna upp mig överhuvudtaget vilket slutade med att hon trodde att jag mådde super och avslutade kontakten. Med detta vill jag säga att även om det är sjukt jobbig just nu och många moment, så våga öppna upp dig för att du ska få den bästa hjälpen för dig. DU klarar detta! Jag finns här bakom och stöttar!

Anonym skrev:

Vad hemskt att höra. Beklagar! Får man fråga hur gammal du är? Finns det verkligen ingen som kan hjälpa dig? Vården är ju helt sjuk idag. Tycker knappt man får någon hjälp. Du kan ju inte ha det såhär. Det funkar ju inte. Kan du inte ta kontakt med någon och be om hjälp? Om dom inte hjälper en i nöd så är det ju helt sjukt.

 

hej ! är 39 år här , nej jag har verkligen försökt med allt under detta året som varit , samt kämpat för att överleva dagen , är en helt vanlig kille som har haft ett bra liv , sedan vände de fort , trodde först att det skulle gå att få hjälp , men det har visat sej att det bara är de eviga moment 22 i detta , kämpar på tills det är över i alla fall , och får hoppas att min död gör förändringar toill det bättre för andra i samma situation i detta land , jag är bara en av 33000 bostadslösa i landet , så myndigheter tycker det inte är nått speciellt .  mvh  micke

Pink Binira skrev:

Hej! Jag förstår att det kan kännas svårt att öppna upp sig efter den bemötelsen som du har fått, men försök. Våga. Jag gick till en psykolog och vågade inte öppna upp mig överhuvudtaget vilket slutade med att hon trodde att jag mådde super och avslutade kontakten. Med detta vill jag säga att även om det är sjukt jobbig just nu och många moment, så våga öppna upp dig för att du ska få den bästa hjälpen för dig. DU klarar detta! Jag finns här bakom och stöttar!

Tack så hemskt mycket. Tragiskt att du fått genomgå liknande situation. Jag ska försöka våga ta hjälp en sista gång. Men får jag dåligt bemötande en gång till så ger jag upp. Känpat i så många år nu.

Hur har det gått för dig nu? Fick du hjälpen tillslut? Hur tog du dig till där du är idag?

Anonym skrev:

hej ! är 39 år här , nej jag har verkligen försökt med allt under detta året som varit , samt kämpat för att överleva dagen , är en helt vanlig kille som har haft ett bra liv , sedan vände de fort , trodde först att det skulle gå att få hjälp , men det har visat sej att det bara är de eviga moment 22 i detta , kämpar på tills det är över i alla fall , och får hoppas att min död gör förändringar toill det bättre för andra i samma situation i detta land , jag är bara en av 33000 bostadslösa i landet , så myndigheter tycker det inte är nått speciellt . mvh micke

Så hemskt att höra. Jag hoppas det vänder snart och att något bra händer dig. Du borde inte fått de bemötande du fått. Det är så tragiskt. Önskar dig all lycka i framtiden. Kämpa på!!

Massa kramar/E

[Pink Binira]

Anonym skrev:

Tack så hemskt mycket. Tragiskt att du fått genomgå liknande situation. Jag ska försöka våga ta hjälp en sista gång. Men får jag dåligt bemötande en gång till så ger jag upp. Känpat i så många år nu. Hur har det gått för dig nu? Fick du hjälpen tillslut? Hur tog du dig till där du är idag?

Ja!!! Jag hejar verkligen på dig att våga söka den hjälp du faktiskt förtjänar, låt det ta den tid det tar. Det kommer att kännas jobbigt, but you can do it!! Du kan alltid adda mig på snap eller något om du behöver stöd eller bara få skriva av dig till någon. Jag lyssnar alltid!

Jag har haft depressiva perioder sedan 4 år tillbaka och de kommer alltid, men jag har lärt mig att hantera dem på bättre sätt. Förra året var jag nära på att begå självmord men mina vänner pratade med skolsköterskan och kuratorn på skolan så jag kom till skolläkaren och fick en tid hos bup. Det var första gången jag verkligen öppnade upp mig, påriktigt. Det räddade livet på mig. Idag kan jag vara mer öppen med kuratorn på skolan men mina föräldrar är inte så stöttande alltid. Men jag mår bättre nu!

Som jag skrev, jag finns alltid här när du behöver det!

Kram!

 

Pink Binira skrev:

Ja!!! Jag hejar verkligen på dig att våga söka den hjälp du faktiskt förtjänar, låt det ta den tid det tar. Det kommer att kännas jobbigt, but you can do it!! Du kan alltid adda mig på snap eller något om du behöver stöd eller bara få skriva av dig till någon. Jag lyssnar alltid! Jag har haft depressiva perioder sedan 4 år tillbaka och de kommer alltid, men jag har lärt mig att hantera dem på bättre sätt. Förra året var jag nära på att begå självmord men mina vänner pratade med skolsköterskan och kuratorn på skolan så jag kom till skolläkaren och fick en tid hos bup. Det var första gången jag verkligen öppnade upp mig, påriktigt. Det räddade livet på mig. Idag kan jag vara mer öppen med kuratorn på skolan men mina föräldrar är inte så stöttande alltid. Men jag mår bättre nu! Som jag skrev, jag finns alltid här när du behöver det! Kram!

Skulle gärna kunna adda dig på snap!

Tack så mycket för allt stöd. Jag har inte lärt mig hantera dessa situationer. Mitt sätt att hantera jobbiga saker är mitt självskadebeteende.

Skönt att du vågade ta hjälpen och att du fick den. För mig är skolan också den enklaste att prata med. Dom är dom enda som lyssnar och som hjälper mig. Men när skolan tar det vidare till kuratorer och psykologer utanför skolan så får jag inte hjälpen. Men har alltid kunnat vara öppen med min skolkurator och skolsyster.

Min mamma gick bort för snart 4 år sen. Så har bara min pappa. Och han är inte så stöttande alls tyvärr.

[Pink Binira]

Anonym skrev:

Skulle gärna kunna adda dig på snap! Tack så mycket för allt stöd. Jag har inte lärt mig hantera dessa situationer. Mitt sätt att hantera jobbiga saker är mitt självskadebeteende. Skönt att du vågade ta hjälpen och att du fick den. För mig är skolan också den enklaste att prata med. Dom är dom enda som lyssnar och som hjälper mig. Men när skolan tar det vidare till kuratorer och psykologer utanför skolan så får jag inte hjälpen. Men har alltid kunnat vara öppen med min skolkurator och skolsyster. Min mamma gick bort för snart 4 år sen. Så har bara min pappa. Och han är inte så stöttande alls tyvärr.

Usch va tråkigt att höra. Men du kommer att klara det! Jag tror på dig!

Jag kan adda dig, såg tidigare i detta inlägg att du skrev din snap. Vill inte lämna ut min här…

Kramar!

Pink Binira skrev:

Usch va tråkigt att höra. Men du kommer att klara det! Jag tror på dig! Jag kan adda dig, såg tidigare i detta inlägg att du skrev din snap. Vill inte lämna ut min här… Kramar!

Tack så mycket!

Ja gör gärna så! Det blir bra.

Kram <3