Hem > Forum > Depression > Äntligen slut

Äntligen slut

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 24 totalt)
23
  • Jag kommer ta mitt liv på måndag. Känns som en befrielse att kunna säga det. En lättnad. Barnen åker på söndag eftermiddag. Då börjar det. Slutet. vi skall ha en fantastisk helg tillsammans. Vi skall skiljas som vänner. Snart är det slut med all ångest, ångestattacker gråt. Valhalla är bara till för riktiga krigare. Men mina krig med demoner kanske får räknas ändå.

     

    Hej vännen! Gör det inte!!! Lämna inte dina barn, dig själv och din familj! Ni ska ju ha en fin helg tillsammans!? De betyder ju nåt för dg och tvärtom. Överge inte dig själv och dom . Snälla kom tillbaka igen .🖐😥

    Trådstartaren

    Det är därför detta skall bli den bästa helgen. För att det är den sista. Jag vill att det skall minnas med någon form av glädje. Min familj har redan lämnat mig innan.

    Hej förstår dig men för dom kommer det inte bli den bästa pga är den sista och tror definitivt inte att de minns med glädje även om ni hade det fint ett par dar. Gör inte så mot dig själv eller dina barn snälla!! Många många kramar till dig ! Snälla ge ej upp!🖐

    Hej,
    Hur gamla är dina barn? Jag har en vän som förlorade sin pappa genom självmord och hen har aldrig repat sig efter detta trots att det gått över 10 år.
    Finns det ingen annan väg du kan gå? Kan du prata med någon och få hjälp ?
    Stor kram till dig

    Trådstartaren

    Mina barn är 13,11 och 3. Jag menar inte att dom inte kommer sörja. Bara att jag vill ge dom den bästa helgen jag kan innan. Jag har inte pratat med någon på 15 år. Om hur jag mår. Jag är man om ni inte listat ut det. Men så var det lite trassligt med frugan. Allmänt tjafs men så kom det på tal att jag aldrig pratat. Så jag bokade en tid till psykolog. Några dagar senare så berättade jag för henne. Att jag inte egentligen vet varför men att jag tidigare har haft tankar på att ta mitt liv. Samma dag som jag berättar så lämnar hon mig. Efter 11 års äktenskap. Inget bra har kommit av att prata. Bästa jag gjort är att bestämma ett datum.

    Avatar

    Snälla du tänk om. Barnen vill ha och behöver sin pappa. Jag vet! Jag lider av svår psykisk ohälsa sedan lång tid… Har 2 barn 5 och 8 år. Jag var helt säker på att barnen, min sambo och alla andra runt mig skulle ha de bättre utan mig. Jag menar vem vill ha en mamma/sambo/vän/arbetskamrater etc som inte orkar något, som inte känner något för sina barn osv. Så maj 2020 stod jag på tågstationen med en frp zolpidem redo att svälja dessa o lägga mig på spåret. Min chef räddade mig den gången. De blev inläggning och ETC (elchocker). Efter så medicinerar jag medflertalet antidepressiva. MEN i maj 2021 så svalde jag en större mängd läkemedel i syfte att avsluta livet. Den gången höll det på att gå illa.

    Nu ca 1 år senare mår jag bättre men inte helt bra. Jag förstår mer och mer att mina barn inte alls skulle ha det bättre utan mig. Smärtan som finns inom dig är inte en smärta du behöver leva ensam med, vi är många som gått igenom/går igenom samma sak. Men det finns människor som vill hjälpa dig, både de nära dig samt i sjukvården. Det är INGEN skam att söka hjälp, ingen kommer se på som en mindre människa. Du kommer bli förvånad över hur många som vill hjälpa dig.

    Snälla sök hjälp. Sök psykakuten. Ring en vän. Ring på hos grannen. Ring Minds självmordslinje. Men snälla se inte självmord som en lösning.

    Trådstartaren

    Denna låten känns som den passar in så bra på hur jag mår.

    Jag har inte pratat med någon om mina problem på 15 år. Nu träffar jag en psykolog en gång och berättar lite för min “fru”. Då sticker hon och jag står kvar med en känsla av att jag har öppnat en dörr som jag inte klarar att stänga igen. Det bara väller ut känslor och demoner och jag kan inte göra något åt det.

    Life, it seems, will fade away
    Drifting further, every day
    Getting lost within myself
    Nothing matters, no one else
    I have lost the will to live
    Simply nothing more to give
    There is nothing more for me
    Need the end to set me free
    Things not what they used to be
    Missing one inside of me
    Deathly loss, this can’t be real
    I cannot stand this hell I feel
    Emptiness is filling me
    To the point of agony
    Growing darkness, taking dawn
    I was me, but now he’s gone
    No one but me
    Can save myself
    But it’s too late
    Now I can’t think
    Think why I should even try
    Yesterday seems as though
    It never existed
    Death greets me warm
    Now I will just say goodbye

     

     

    Trådstartaren

    Jag satt i tisdags med en pipa i munnen. Det som hindrade mig i tanken just i det ögonblicket var att om jag på något sätt missar, eller om kulan går igenom så ligger min son och sover i rummet rakt  ovanför. Sedan lugnade jag mig

    Kära du, önska jag kunde säga något bra men blir så ledsen , försök kämpa dig kvar för dina barn och din egna skull , det blir bra en dag , en dag hittar du kärleken på nytt och får tillbaka livsglädjen. Att se dina barn växa upp, ta moppe kort , körkort och gå ur skolan osv.

    Jag pratar inte heller med någon om hur jag mår för jag mår skit men hur dåligt jag än mår är mina barn inte värda att förlora en förälder, att undra varför ens mamma eller pappa avslutat sitt liv, att få sörja och kanske alltid fundera på om de var deras fel, om de kunde sagt/gjort något.
    Snälla ta hand om dig och kämpa kvar
    Stor stor kram

    Hej TS! Jag har själv gått med så gott som dagliga tankar på självmord de senaste två åren. Återkommande, men inte dagliga, tankar de senaste 20-något åren. Min ena förälder tog sitt liv strax efter min 11-årsdag. Varit ett helvete att försöka förstå varför och vad jag gjorde för fel. Och det är en av anledningarna till att jag inte gör något åt mina egna tankar, mina barn, de bästa barnen i världen som bara förtjänar det bästa, ska aldrig aldrig aldrig behöva undra vad DE gjort för fel eller varför jag inte älskade dem tillräckligt. En annan anledning är att någon stackare måste hitta min döda kropp. Jag kan inte riskera att det är min familj som hittar mig och ska behöva leva med den synen. Vill inte utsätta någon utomstående för det heller. Jag fattar att du vill ifrån smärtan. Men jag tror inte att du vill överföra den smärtan till dina barn.

    Trådstartaren

    Nu är måndagen här.

    Men jag är inskriven på psyk. En kompis kom förbi igår kväll och körde sedan in mig. Så det ordnar sig kanske denna gången

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 24 totalt)
23

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.