[Purple Pojode]

[email protected]

Skriver gärna jag också 😊

[Purple Pojode]

Nu är allt kraschat igen 😞 Jag vet fan inte hur jag ska överleva detta längre. Hur ska jag kunna vara mamma när jag måste vara behandlare dygnet runt. Hur ska jag kunna vara mamma till mina andra barn som också behöver sin mamma 😢😢 Hjälp jag går sönder

[Purple Pojode]

Anonym skrev:

Hej. Hur har du/ni haft det i veckan? Hur känns det för dig just nu?

Hallå 😊

Jodå veckan har varit ganska bra faktiskt, hon är i en lite bättre period just nu så det känns skönt. Jag själv är bara trött trött trött, kan sova hur mycket som helst tror jag.
hur mår du?

[Purple Pojode]

Anonym skrev:

Hej. Hur har dagen varit för er? Jag tänkte på det du berättade om igår, det som handlade om en frånvarande pappa och så. Det blir säkert enklare för din dotter att hantera sorgen längre fram i tiden. Just nu är det säkert tufft, särskilt med tanke på att hon söker en identitet, en eller flera platser att känna sig hemma och trygg i. När tonårstiden är över tror jag att hon kommer att finna ett annat lugn och känna sig bättre rustad att hantera det jobbiga i livet. Som förälder kan man känna sig hjälplös. Det viktigaste är att man finns där och det är jag helt övertygad om att du gör. Just att hon är öppen med hur hon mår visar också på att ni knyter an till varandra och att det finns ett förtroende mellan er. Glöm inte bort att den tryggheten är ovärderlig för er båda. Jag tycker att du är en toppenfin förälder.

 

Ja idag har vi suttit på bup i 2 timmar, läkaren fick kontaktas pga suicid tankarna och det som inträffade igår och det som varit dom senaste veckorna. Dom har nästan blivit kontaktade vid varje bup besök nu 😞 Som ensamstående mamma till två till barn känner jag mig totalt hjälplös många gånger, känns som jag bara tjatar om det hela tiden. Just idag har det väl ändå varit en ”bra” dag inte just under själva mötet på bup men innan och även nu är det bra iaf. Jag hoppas och tror också att med tiden kan hon bearbeta detta med sin pappa på ett helt annat sätt. och tack ännu en gång

Har du haft en bra dag?

[Purple Pojode]

Jag önskade verkligen också man kunde lyfta bort den känslan 😞

Tack 💜 Jag försöker men ibland känns det ju så hopplöst bara.
Ja, du antar ganska rätt, en pappa som finns men valt att inte finnas i just dotterns liv. Och det ligger mycket sorg för oss båda två bakom allt detta, sen många år tillbaka. Det kanske kan bli lättare att hantera med åldern, jag vet inte men…

 

Tusen tusen tack för alla fina värmande ord, det hjälper så mycket mitt i allt kaos. Jag finns också här om du skulle vilja/behöva prata av dig.

Önskar dig desamma 🌸

[Purple Pojode]

Anonym skrev:

Vilket framsteg med skolan ändå. Skolan kan vara tuff och mår man inte bra kan kraven kännas väldigt höga. Att din dotter är i skolan nästan varje dag är ett stort framsteg i sig. Vilken resa din dotter har gjort som dessutom fixat betyg i flera ämnen. Har det hänt något på sistone som bidragit till att din dotter börjat må sämre? Någon förändring eller händelse, tänkte jag? Känner du att ni kan prata med varandra om måendet och så?

 

ja hon har verkligen varit grym hon ÄR grym ❤️ Njae det har inte hänt något speciellt, mer än att skolan tar mycket av hennes ork, saknaden av hennes pappa (som är helt ute ur bilden) är stor, den kommer och går hela tiden.

ja vi kan prata väldigt bra men när det är som värst vill hon ju inte förstå och allt är ändå förgäves säger hon, allt hon kämpar för är ändå skit. Det gör så ont när hon säger med sån skärande röst att hon verkligen inte vill och orkar mer 😞

[Purple Pojode]

Men åh va fint att höra av dig igen. Hur mår du/ni? Hur har tiden varit sen sist?

Ja egentligen har väl året varit ganska bra skulle jag säga, hon har klarat skolan grymt, från att ha 60% frånvaro i 8:an och inte godkänt i ett enda ämne har hon nu godkänt i 6 ämnen och är i skolan nästan varje dag MEN det har också tagit på hennes krafter något enormt (tack vare adhd medicinen orkar hon skolan iaf) Men nu dom senaste veckorna har det rasat totalt 😞 Suicid tankarna är väldigt nära hela tiden, mycket självskadebeteende igen. Känner mig så hjälplös 😞

[Purple Pojode]

Hur mår du idag? 💜

[Purple Pojode]

Anonym skrev:

Tack, själv och lycka till med allting. Du får gärna skriva nånting framöver ifall det dyker upp något som du vill prata om. Ha det jättefint

 

Hej finns du kvar här?

[Purple Pojode]

Men älskade vän 😞❤️ Jag blir väldigt ledsen av att läsa detta, du är jättemodig som öppnar dig här. Och detta är så fel och hemskt det du blir utsatt för 😞

Hur mår du idag? Ser att detta va i juli du skrev

[Purple Pojode]

Anonym skrev:

Tack, själv och lycka till med allting. Du får gärna skriva nånting framöver ifall det dyker upp något som du vill prata om. Ha det jättefint

 

Tack och desamma gäller dig såklart 🤗

Ha det jättefint du med tills vi hörs igen

[Purple Pojode]

Anonym skrev:

Och en sak till. Jag vill säga att du också skriver väldigt fint.

 

Jag önskar er allt gott också 😊 Och tack för all stöttning du gett mig här, det har hjälpt mig mycket, har känts jätteskönt att få skriva av sig lite och bolla med någon annan, någon helt utomstående.

Tack det värmde 🙂🙂