Hej! Tack för att du frågar. Jag mår ganska bra just nu, mycket tack vare att jag bryter vissa mentala cykler som inte alltid har varit så värst konstruktiva. Hur går det för dig? Hur har din dag varit? Som förälder söker man många gånger svar och man försöker skapa begriplighet, men det är viktigt att du inte klandrar dig själv. Trots att det känns tufft just nu betyder det inte att det alltid kommer att vara så. Att fastna i känslor av hopplöshet är jobbigt och energikrävande. Har du formulerat och beskrivit den känslan för någon annan? Känner du att du har människor i omgivningen att prata med? Kan du och din dotter prata om detta? Jag önskar dig och din dotter lycka, välmående och hopp. Allt detta finns även om det inte alltid känns som så.
Va skönt att höra 😊 Jag är otroligt tacksam och glad över att jag nu sen ca 1 år tillbaka mår bra psykiskt, trots allt som händer runt oss, hade jag mått så dåligt som jag gjorde för 2 år sedan vet jag inte hur jag hade orkat detta. Min dag igår va väl sådär egentligen, vi, min dotter o jag. skulle ha möte på morgonen med boendet och Socialen men jag är sjuk så jag va med över telefonen, det gick väl okej, men pga mycket saker som hände i helgen så blev ju reglerna bra mycket hårdare för henne nu. Vilket vi alla försökte förklara 100 tals gånger för henne hela förra veckan och i lördags men hon ville köra sitt race. Sen efter mötet så ringde hon mig och va så ledsen och bara ville få komma hem. Och för första gången fick jag stå på mig 😞 det va tufft men jag är tvungen. Det är hon som bönat om detta i månader, jag har kämpat och vägrat. Men tillslut klarade jag inte mer utan va tvungen att tänka på mina andra barn här hemma och på min dotter såklart. Nu blev allt bara lite luddigt känner jag. Va tvungen att få skriva av mig lite ❤️
Jag har nog ganska bra människor runt mig som jag kan prata med, bara jag själv som måste våga också
