Skapade svar

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
0
  • som svar på: Universitetet
    Trådstartaren

    Åh jag känner exakt samma när det kommer till ..Praktikplatser, jag säger ingenting och jag blir ”den som aldrig säger nånting” jag svarar ju på tilltal och mer därtill, men ALDRIG tar jag initiativ. De andra är alltid så skämtsamma och bekväma och riktigt visar stöddigt hur bra social kompetens dem har och hur roligt dem har med sina kollegor .Skit irriterande . Jag klarar det inte, jag trodde jag skulle klara jobb men det gör jag inte. så förstår hur du känner. Det är så jävla jobbigt att ha social ångest…

    Tycker inte du förtjänar att ha det så. 🙁 Varför kan ingen bry sig om dig och prata med dig på ditt jobb.

    som svar på: Universitetet
    Trådstartaren

    Tror verkligen hundra procent på att avdramatisera vikten av att vara bra på grupparbeten. Det är ju mest något lärarna säger för att ”skrämma” eleverna så de stramar upp sig och därmed får folk att skärpa till sig. Samarbetsförmåga är förstås bra, men det är ju något helt annat i arbetslivet att ha kollegor att arbeta med. De känner man ju ofta väldigt väl efter en tid. Jag har läst snart 6 år på universitetet och minns det där flamsiga som tillhörde nollningen. Påminns nu om att folk verkar tro många gånger att det är lika oseriöst som på vissa gymnasieskolor och tar med sig hela den energin rakt in i lärosätena – det är förskräckligt. Dock tycker jag folk efter ett par månader har fått sig ett par törnar när de kuggat på tentorna, fått kritik av lärarna att de behöver skriva mer akademiskt och där det uppenbarar sig vilka som är de riktiga stjärnorna i klassen. Så håll ut. Personligen har jag ofta valt att umgås med ”filosoferna”. Det har passat mig bra. Och de brukar i regel alltid vara absolut bäst att skriva skolarbeten med. Det är ett tips.

    Hittar inga som verkar filosofiska på min utbildning, men tur att du hittat människor som passar dig att skriva grupparbeten med. Finns några människor som jag gillar lite för att de ens pratat med mig.

    Också tänkt på det att hur ska de klara svårare uppgifter sen? Men nu skrev nån till hon som föreläste och hon tyckte deras uppgift blev bra som den var. Så nu kommer de inte ändra uppgiften och få godkänt på en jättedålig uppgift. Så antar att universitetet gör så istället, godkänner dåliga uppgifter. Får väl hålla ut, men mår riktigt dåligt av det som gör att jag inte kommer plugga så mycket så lär nog inte bli nån  stjärna.

    Funderar på att byta utbildning nästa år men då kommer jag ju vara färdig ett år senare och kan inte vara säker på att det blir bättre.

    som svar på: Be om att dö

    Varför vill du dö?

    som svar på: 10 år i pojkrummet

    Jag har också social ångest men jag är bara 18 år, och har än så länge bara varit hemma och isolerat mig i 2 år. Jag hade det jättebra i grundskolan och tänkte inte heller på hur mitt liv skulle vara efteråt för jag var ju nöjd som det var.

    Klarat 1 år på gymnasiet men sen så gick det inte för jag var så ensam och hade så mycket ångest.

    Distraherar också mig själv genom att sitta och spela spel. Vet inte om det är en bra eller dålig sak att göra.

    Har också en knut i magen, har det typ hela tiden, även fast jag är hemma för jag tänker på att jag aldrig kommer komma någon vart i livet. Men det är mycket värre när jag försökt börja på en skola. Då håller jag typ nästan på att spy.

    Förstår dig hur hemskt det är att vara så ensam. 🙁 Hemskt att världen är såhär.

    Hade verkligen velat hjälpt alla som har det såhär men vet inte ens vad jag själv ska göra tyvärr.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
0