[Pink Tofity]

Det låter så hemskt att du grät i din ensamhet😔 jag är ledsen att du behövde gå igenom det.

Har lite igenkänning i hur min mamma kunde bli irriterad över om jag var ledsen, man skulle bara tuffa på sig tyckte hon. Sluta gnälla och gå vidare typ. Mig använde hon som nån slags clown. Hon kunde köpa kläder till mig som var extrema  typ, väldigt modernt för att hon ville visa upp mig typ. Jag fick aldrig välja kläder och om jag önskade mig något dyrt fick jag höra det ganska ofta för att jag minsann bodde så väldigt fint och får det jag vill. Det slutade med att jag inte ville ha eller önskade mig ett någonting, idag gissar jag att det var mitt sätt att visa missnöje. Jag ville bara ha ett stöd, en kram, en genuin mamma. Det värsta med allt är nog hennes ton, blickar, röstläge. Och hur hon blev som förbytt bland andra människor. Hon fick honom stt bygga ett hus ”för att hon minsann ska bo här tills dom blir gamla” ellerhur, det sålde

dom för att hon inte ville bo där längre. Nu har hon lyckats få honom bygga ett nytt för att hon är så jävla sjuk och inte (jag gissar) ej kan förmå sig att bo i ett hus där annan bott redan bott. Hon är sjukligt renlig också. Man vågade knappt sitta i soffan ibland. Samma här faktiskt, känns skönt att få prata med andra som också har likadan upplevelser. INGEN kan förstå när man är utsatt för den här psykiska misshandeln. Och alla som jag försökt berätta detta för, vänner och familj har bara borstat bort och att det kmr bli lättare men nu sitter jaf här med mina syskon i vuxen ålder och inget har ändrat hon är fortfarande lika jävlig om inte värre. Jag har en känsla som jag haft så länge jag kan minnas, att jag känner mig som ett barn runt henne. jag känner mig splittrad. Jag vet inte ibland vem jag är eller vad jag ska känna. Det är en av de jobbigaste sakerna jag behövt hantera i terapi. Eftersom någon redan bestämt vad man tycker och vad man ska utbilda sig till och vad man inte får göra. Eller att jag inte fick följa med på viss sker mina vänner gör men sommaren efter kan pusha mig att göra samma men åka ensam för att det är så nyttigt. Ellerhur kul att åka på semester sjölv som 19 år. Äe usch vad hon har manipulerat och sårat

[Pink Tofity]

just det. du skrev om att du ställde henne mot väggen och att du blev tillrättavisad av din pappa, väldigt vanligt. och det hände mig också. min styvfar tog alltid hennes parti, I ALLT. det finns en bok som heter “du är inte knäpp, det är din mamma”  danu morrigan jag kan rekomendera dig att läsa den. Det är som att man själv har skrivit boken.

[Pink Tofity]

hej. jag känner igen mig i det du skriver också. det är väldigt vanligt att empatiskt störda med narscissism spelar ut syskonen, ofta har dom en favorit som hon kan manipulera till att denne säger saker som mamman vill höra, så gör min mamma. jag va favoriten och min syster var den känsliga, och hon hånade henne bakom hennes rygg framför mig. och hon sa ofta “vill bara ditt bästa” och ofta “varför är ni så elaka när jag gör så mycekt för er” hon spelade också alltid teater. Det du nämner om att alltid ha rätt, är slående likt min situation. också om att och att hon drar sig undan, nu ska hon flytta längre bort från oss andra i familjen och jag gissar att det är för att hon ska ha anledning att inte behöva umgås. för hon har inget intresse av mig eller min familj. hon gör bara det som gynnar henne.  jag har förstått att man kan utveckla narcissism på olika sätt, både genom trauman men också när man blir så bortskämd som barn och att man bara får saker som man kräver. jag har förstått från familjemedlemmar  att min mamma var favoriten i familjen och fick allt som hon pekade på.

Det finns tusen saker mer som hon gjort och fortsätter härja med. det värsta jag vet är hennes martyr när hon blir konfronterad med saker man inte tycket hon gjort bra. kan denne person som hon tycker gott om ge henne bränsle för sina intressen? jag ser återkommande saker som att in mamma har svårt att hålla vänner, i persioder lär hon känna kompisar  för att sedan släppa dom. hon har isolerat sin man också, han har inga kompisar kvar så dom är helt ensamma. men ändå kan hon nedvärdera honom om att han är så introvert och hon är så extrovert. Det låter som att du har haft det superjobbigt och jag förstår dina känslor. Man är så känslomässigt dränerad. =/