[Pink Tofity]

som Jag förstår så är störningen för knepig för att hon 1. Skulle Förstå dig (eftersom det är enligt henne aldrig något fel på henne) 2. Hon skulle anklaga dig för allt möjligt eller smutskasta dig inför alla. Det finns ingen möjlighet i världen att hon skulle säga ”jaha, jsg förstår jag har varit hemsk mot dig förlåt ” tyvärr, det är omöjligt. Min psykolog har vara gett mitt 3 alternativ. 1 Leva på som vanligt 2. Inte låts henne få ta del av mitt privata, köbslor jobb varsdagsproblem just för att hon inte ska få så mycket makt att Kunna använda mot mig. Hon vill ju veta vad om det går bra eller dåligt, så hon kan gotta sig om det stärker henne. Och hon vill ju kunna använda det för att såra dig. 3. Bryt helt och i allt. Säg tack och hejdå, men det är svårt. Man är så skör i själen efter stt ha levt i denna psykiska terror.

[Pink Tofity]

Teal fulima

 

hej och välkommen!

Allt det du skrev känner jag igen mig i! Speciellt vad gäller hennes möten med akademiker som hon helt oblygt kan hävda att hon är snäppet bättre. Skönt att du hittat hur och kan känna samhörighet och att bli förstådd. Det är ofta så för mig när jag var i tonåren alltid fick höra av andra att jag överreagerade. Det var det vidrigaste. När man försökte förklara men det var omöjligt och alla bara sa att det blir bättre med åren. Fyfan asså. Det kan jag blir sä upprörd över idag.

[Pink Tofity]

Purple jupegy! Åh nej har inte Facebook 🙁

 

[Pink Tofity]

Teal catuco ❤️

 

Känner så igen de känslor och den frustration du beskriver. Man tror att man är ensam i den här dysfunktionella känslan. Ibland tror man att man blivit tokig. Min enda och viktiga vädjan till digär att Du förutom söker stöd via dessa forum söker professionell hjälp som kan hjälpa dig läka förstå och hitta de verktygen så du kan hantera allt det du beskriver. Låter som att din syster blir manipulerad till och från din mamma eller utöver  samma narcissism. Det är plågsamt och psykisk misshandel som vi utsatts för. Det blir till slut en utmattning som präglar våra kognitiva sinnen. Det är inte lätt att gå igenom livet utan att få slappna av. Med vänlig hälsning,    Lilla jag

[Pink Tofity]

Red menive ! Livet kom emellan och jag ser nu att jag missade att svara ditt senaste inlägg. Förlåt mig. Flrstårnoch håller med dig i det du skriver.

 

Jellow bemere

skönt att det ger dig positiva känslor och gemenskap av det du läst. Det är hemskt att utsättas av sånt beteende och speciellt som barn. Vill du berätta vilka problem som du kämpar med idag? Jag har social ångest och ängslighet, svårt att visa känslor. Svårt med sociala sammanhang, om jag inte tränar på att utsättas för dom försämras jag snabbt. Har mycket känslor av att inte duga, brist på självkänsla och självförtroende. Lite identitetsproblematik, svårt ibland att veta vad jah står för och vad jag gillar etc. kul att du hittat hit.

[Pink Tofity]

Låter hemskt orättvist. Alla har rätt till vård om man behöver den. finns behovet om man söker hjälp är det ju bara så. Skulle påstå att det är olagligt att skriva fel i journalen förövövrigt. Så himla ledsamt och tråkigt att du inte kommit vidare med det här. Dessvärre så är våran upplevelse som dotter till en narcissistisk förälder inte glasklart idag, det är i nutid som jag förstått att man börjar prata om det mer. Jag har ibland tänkt stt jag ska anmäla henne (min mamma) för psykisk misshandel men det skulle omöjligen gå att leda i bevis för hur det har varit. Ord står mot ord. Däremot så finns det andra vägar att nå självläkning. Att läsa om sjukdomen, men också söka andra som haft liknande situation. (Som du gör nu) det finns en podd som heter ”älskade psykopat” där kan man lyssna till verkliga händelser bland människor som varit i en kärleksrelation, eller uppvuxen eller på andra sätt vara nära psykopaternoch narcissister. Jag rekomenderar den stark. Man får igenkänning.

precis det är den boken!

Den finns att låna på biblioteket!

 

Det glädjer mig att mina ord har betydelse för dig.☀️🌸

 

 

[Pink Tofity]

Vad menar dom med att all hjälp skulle vara uttömd? Man har väl rätt till samtalsstöd så länge det behövs. Jag gick en utredning just för att jag haft så mycket ångest och kognitiv problematik i det sociala som gick ut över min vardag jobb och umgänge. Konstant oro och ängslighet. Det är summan av en sånkärleksfattig och hård uppväxt. Det är som jag förstår att det är när jag läser och fått terapi.

 

Exakt som du skrev, men vill ju gärna kunna reda ut en konflikt. Det mår alla bäst av, det är viktigt. Det är en del i den sociala interaktionen mellan människor. Narcissistiska personer reagerar med tystnad för de tror att det straffar den andra. Jag vill verkligen att du läser boken jag rekommenderade dig. ”Det är inte du, det är din mamma” du kmr få så mycket aha upplevelser . Fantastiskt bok som ger svar på ens frågor och är som en stöttepelare. Nästan likt självterapi. Jag är ledsen att du inte fått det stöd du behövt från vården. Och jag tycker det är bra att du ringer till linjer när du behöver. Fortsätt med det som gör dig gott.

[Pink Tofity]

I ärlighetens namn så hör hon inte av sig mer än när hon behöver något själv, kan va information på olika sätt tex veta när barnbarnen fyller år och om man ska fika. Senast dä vi hade uppehåll så smsar hon bara från ingenstans och frågar om dom får komma på fika för att ge presenter till mitt barn. Utan stt ens tänkt prata om senaste bråket. Då hon kallade mig en massa fula saker samt började fråga min man vad han tycker om mig.

 

Men vad det möter jobbigt för dig med dina syskon. Kanske är dom också såpass känslomässigt svaga att de tycker det är svårt stt prata om emotionellla saker? Jag menar då vi haft så kall uppväxt. Jag till exempel kan skapa irritation med min sambo för att mitt normala är att det är dålig stämning det är det enda jag kan. Förstår du vad jag menar? Har du sökt hjälp inom psykiatrin?

[Pink Tofity]

Åhnej vad tråkigt😔

 

Ja, sporadiskt. I perioder. Har haft samtal med min psykolog om att jag måste bestämma vilken typ av relation vi ska ha. Hur mycket jag ska dela med mig av mitt privatliv till henne och hur mycket hon bör få veta. Ju mer hon vet desto mer makt får hon över mig. Då mina andra syskon inte har samma bild av henne på det sättet och att vi inte har så bra kontakt då mamma påverkar att deb inte byggs på så är det det enda sätter för oss att ses. Min syskon är något yngre än mig. Men senaste gångerna vi setts så har jag blivit ursinnig och sagt ifrån. Då hördes vi inte på ett halvår. Tills hon dyker upp igen och smsar om något annat. Hon bara stänger av och försvinner sen dyker hon upp som gubben k lådan. Som att ingenting har hänt.

[Pink Tofity]

okej. hemskt alltså. tänk vad man varit med om. Jag minns tydligt hur min mamma kunde spärra in ögonen i mig. Det var så påfrestande att få den blicken för då visste man att man skulle få ett helvete när man kom hem. Då kunde hon vara tyst i flera veckor och sura. fick alltid trippa på tårna. Det var en gång min familj åkt iväg under sommaren på semester och jag var hemma i huset och sommarjobbade. varpå familjen skulle väntas komma hem en söndag. jag hade städat och städat som en galning för att hon är så sjukt renlig. jag hade sån ångest när hon gick in genom dörren. Tittade sig omkring och suckade. sen sa hon med en oförskämd ton “det är något som luktar illa” då bröt jag ihop och sprang till en kompis. jag förklarade situationen en hon liksom fattade inte varför jag reagerade så. återigen man måste uppleva det för att förstå. efter sånna situationer lever hon på som vanligt, hon frågade aldrig som en normal mamma varför jag hennes dotter blivit så ledsen. som att hon njöt över att göra mig ledsen. jag hatade söndagar också för hon hade sån ångest, eller jag kände det och då blev hon ännu värre. kan minnas att jag sagt så länge jag kan minnas att jag är rädd för henne och att varje gång jag funderade på att göra något dumt i tonåren eller som barn då få upp en bild av hennes arga blick. har också en dröm som jag kommer ihåg från att jag var barn, hon lämnade mig vid en tågperrong alldeles ensam. har vaknat upp flera gånger i nätterna av att jag skriker också. utan att ha drömt mardrömmar. det har jag förstått i efterhand skulle kunna vara ptsd.

[Pink Tofity]

Okej, det var bara en tanke jag hade, då jag sett ofta att man i just den åldern börjar ta hjälp och fundera.

 

verkar som att dom har varit lite form av favoriter för din mamma om man jämför dig och din mammas relation?  Har du känt dig splittrad ibland och identitetslös?

[Pink Tofity]

Håller med. Hon uppmuntrade till att göra allt men då bara när hon visste att det inte skulle hända och då istället att det blev en smocka i ansiktet på mig då jag inte vågade typ. Hon älskade att få mig osäker och ha dålig självkänsla. Hon njöt av att jag och min syster inte klarade av det vi ställdes inför. Hon höjde sig själv då fast hon ställde väldigt höga krav. De andra syskonen vill heller ibte prata om det, båda två vet att hon är märklig och knepig men dom har lärt sig hantera det typ. En av som mår väldigt dåligt psykiskt ny, och har samma problematik som mig. Låg självkänsla dåligt självförtroende. Osäkerhet som har blivit till ett handikapp då man ifrågasätter hela sin existens. Min syster och jag pratar om att vi ibland känner oss splittrade. Vi vet inte vad vi tycker eller känner. Hon har liksom bytt skepnad så mycket så vi är helt vilse. Exakt. Det där med att försöka förklara för någon annan, jag tom försökte prata med min mormor. Och hon kunde bara inte förstå. Det är omöjligt att sätta fingret på eller försöka förklara vad en viss känsla blick krav känns. Av ren nyfikenhet, är du i 30 års åldern?