[Pink Siduma]

Jag vet precis. Har själv barn och fru som kanske är påväg att lämna mig dock för att jag mår som du gör. Jag släppte på korken och har allt låtit flöda ut. Är ännu kaos i huvudet och idag känner jag att det vore rätt skönt att inte finnas. Men nånstans vet jag att det blir bättre. Berätta åt någon, det känns så jävla mycket bättre.

[Pink Siduma]

Jag har tagit upp det vid flertalet tillfällen att jag vill veta hur hon tänker och om hon vill försöka reparera det vi byggt upp. Men hon säger att hon måste landa i allt som hänt och tycker vi bara ska vara ett tag nu. Men nu får jag ingen uppmärksamhet och det är jag som tar alla initiativ till kramar, pussar och annan närhet. Hon hade nog inte kastat ett glas vatten på mig om jag brann känner jag ibland. Tror jag vet vad svaret kommer bli. Men just pendlandet mellan hopp och förtvivlan tär på mig.