Hem > Forum > Livet > ”Kommit ut” som deprimerad, kaos, otrogen fru

”Kommit ut” som deprimerad, kaos, otrogen fru

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag har länge försökt orka erkänna att jag lider av ångest och depression och att en tomhet och tvivel på mig själv länge funnits i mig. Ångesten har gjort att jag inte kunnat ge min fru som jag älskar mer än allt den uppmärksamhet hon förtjänar. Detta har lett till att hon sökt sig till en kollega som hon strulat med och jag är rädd för att hon är påväg att lämna mig för honom och splittra vår familj. Jag är just nu svartsjuk vilket jag vanligtvis inte är och jag kollar hennes telefon för att få reda på mer. Det var så jag upptäckte otroheten. Såg att hon nu i helgen blivit raggad på och även själv aktivt flörtat tillbaka med en kompis kusin. Jag känner att jag vill börja ge henne presenter, blommor m.m. för att uppmärksamma henne mer. Jag har alltid servat med mat, sovmorgnar, handlat, diskat, tvättat, tagit hand om barnen så hon kan ut och göra saker som hon tycker är kul. Gör jag det nu tycker hon det är ”för mycket” och att jag plötsligt ändrat mig. Låter det som att hon är påväg bort? Jag tror inte barnen kommer ta en skilsmässa på ett bra sätt och ser redan hur de börjar märka att något är konstigt.

    Hej!

    Det låter som en jobbig och krävande situation. Har du någon du kan prata med och få stöd av? Kan du prata med din fru om hur ni kan förbättra förhållandet? Det låter ju inte helt okej att du skött om allt medans hon bara skall ha kul. Glöm inte bort att värdesätta dig själv också och inte bara henne. Hoppas ni kan lösa det till det bästa. Styrkekramar😍

    Trådstartaren

    Jag har tagit upp det vid flertalet tillfällen att jag vill veta hur hon tänker och om hon vill försöka reparera det vi byggt upp. Men hon säger att hon måste landa i allt som hänt och tycker vi bara ska vara ett tag nu. Men nu får jag ingen uppmärksamhet och det är jag som tar alla initiativ till kramar, pussar och annan närhet. Hon hade nog inte kastat ett glas vatten på mig om jag brann känner jag ibland. Tror jag vet vad svaret kommer bli. Men just pendlandet mellan hopp och förtvivlan tär på mig.

    <3 Starkt ändå att du kommit ut dock som deprimerad och att de känslorna också får finnas. Att hela du får finnas. Jag tycker du ska lyssna på henne och låta det vara ett tag, absolut inte slå pendeln åt andra hållet att vara kall, utan istället låta saker och ting få landa som hon ber om? Risken finns annars att hon tappar tålamodet och inte känner att hon får gehör kring det hon ger uttryck för? Ha is i magen är mitt tips, fina du. Förstår att det är allt annat än enkelt, men när det är såhär ambivalent tror jag alla dagar i veckan absolut på att dra i alla handbromsar, inte agera impulsivt eller desperat, utan avvakta. Lyssna på henne. Det kan lösa sig.

    Stor kram

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.